Evighetsbarnen

I Beate Grimsruds nya roman "Evighetsbarnen" möter vi fyra människor i yngre medelåldern. Det är Siri, André, Louise och Tomas. De försöker förstå vad det innebär att vara vuxen och de kastas mellan stark samhörighet och stark ensamhet denna vinter och vår på Södermalm i Stockholm.
    Beate Grimsrud fortsätter här att tänja berättandets gränser, med sin egensinniga blandning av realism och poesi, av absurd humor och filosoferande allvar.
  Om Gamla stan konstaterar hon att på 1600-talet var det de fattigas stadsdel. Nu har de rika flyttat in men de fattiga tar sig till centrum varje dag med sina utsträckta händer  "Och så har de hängt sig kvar här ändå. Evighetsbarnen. De som inte hänt med men som inte heller ramlat av."
  Det är till gränslandet hon söker sig, Grimsrud. Det som ligger bortom statistiken, bortom gemenskap och ensamhet. Bortom röd och grön gubbe i kärlekslivet.
   Hon manar fram en säregen stämning och låter människor komma till tals på egna villkor. Det är i våra öron de talar och vi som ska förstå dem.
   En riktigt fin läsupplevelse är romanen.