I väntan på sommaren

Nu, när våren är som gråast, kurerar jag min längtan till sommaren med Taube-visor. De har följt mej genom livet, jag kunde sjunga Möte i monsunen innan jag lärde mig läsa - pappa kunde alla verser.
  Evert Taube (1890-1976) är så levande i sång och hans livsglädje smittar av sig. Han om någon kan ge oss livsglädjen med sånglusten. I "Evert Taubes sångbok" finns många av hans pärlor samlade och bokens urval och kommentar har gjorts av Anders Palm och Johan Stenström.
   Här finns den svenska sommarkänslan samlad i visorna från Bohuslän och Roslagen: nynna Maj på Malö eller Calle Schewens vals! Här finns äventyr i hamnar och oceaner. Här finns längtans lust och kärlekens närhet som i Valsen på Sunnanö eller Så skimrande var aldrig havet.
 Sångboken ger oss nästan hela Taube: alla de mest älskade och sjungna, naturligtvis, åtskilliga som fallit i glömska och några som många av oss inte ens visste fanns. Först och främst hela visskatten med texter och noter, till varje visa också upplysande och inkännande kommentarer. Därtill en rik bukett av essätexter och bilder som ger oss personligheten Taube med glimtar från hela hans taubska värld.
   En hel del att känna igen och återupptäcka - men mest av allt att nyupptäcka.

Livet genom gammal lins

Första gången boken med Bernhard Åströms bilder gavs ut var 1994. Sedan har den länge varit slutsåld men nu ger Svenska litteratursällskapet i Finland ut den igen, i nytt format och med nyskrivet förord.

   Den västnyländske veterinären och amatörfotografen Bernhard Åströms (1884-1959) fotografier omspänner nästan ett halvt sekel. Kameran blev redan i tidiga år Åströms ständiga följeslagare. 

   Han både iakttog och deltog när han dokumenterade sin vardag, stilsäkert och med teknisk noggrannhet. Bland motiven finns allt från porträtt, djur och veterinärsysslor till biltävlingar, flygplan och skärgårdsliv. För åländska läsare kan noteras att Åström tydligen ofta besökte Föglö.

   Åströms motivval är ofta överraskande och fångar ögonblick av lekfullhet och allvar. Fotografierna är ett urval ur Åströms stora samling i Svenska litteratursällskapets arkiv.Tiden före andra världskriget lever upp och människorna kommer nära.Som dessa glada badbrudar i moderna baddräkter.

Allt går runt

"Marionetternas döttrar" av Maria Ernestam är en sådan där roman som slår klorna i läsaren från första sidan. "Min pappa dog på hästryggen" börjar den, och det är sant...
  En sommardag i början av åttiotalet gör den elvaåriga Mariana en fasansfull upptäckt. Fastbunden på en av hästarna på familjens karusell snurrar hennes pappa runt, runt. Skjuten till döds. En syn som hon sedan dess alltid tvingats leva med. Drygt trettio år senare bor hon kvar på samma lilla ort där hon säljer antika leksaker, marionettdockor och masker i den affär som har gått i arv sedan hennes farföräldrars tid.
     Hennes man och dotter befinner sig utomlands och Mariana ser det som ett tillfälle att tänka över vad hon vill med sitt liv. Som alltid har hon ett stort stöd av sina systrar som bor i närheten.
Samtidigt flyttar amerikanen Amnon Goldstein till orten för att rusta upp det gamla bageriet. Han ska skriva en bok om sin pappa som under andra världskriget skickades dit som flyktingbarn undan nazisterna. För att samla material söker han upp den ena efter den andra av invånarna och med sina frågor. Utan att kunna värja sig berättar de om sina liv, hemligheter och önskningar. Bekännelser som får dem att göra saker som de inte brukar och aldrig tidigare vågat.
   Men alla ser inte med blida ögon på Amnons närvaro. Och när otäcka och oförståeliga saker sker förstärks motståndet. I sökandet efter vem Amnon egentligen är rivs begravda minnen upp och Mariana och hennes familj måste konfrontera den tragedi som aldrig fick sin förklaring.

Brott i Gamla Enskede

" Pastor Viveka och tanterna" heter Annette Haalands debutroman. Det är en lättsam och underhållande mysdeckare bland barnfamiljer och åldrande husägare i Stockholmsförorten Gamla Enskede - där jag har en moster boende på riktigt.
   Det är en berättelse som bjuder på trivsam spänning och existentiella frågor och en övertygelse om att man aldrig ska tro sig veta något bestämt om andra människors inre. Särskilt inte om gamla tanter.
Hennes resonemang om snällhet är intressant - och vem är snäll på riktigt?
   Viveka är en ganska vanlig frikyrkopastor runt femtio som börjar tröttna på att alltid finnas till för alla andra. Hemma har hon fyra barn och en tankspridd man och på jobbet de bitska, bakande tanterna. I största hemlighet har Viveka skaffat sig en kolonistuga i området, en plats där hon får vara i fred,till och med för familjen.
    När en av kvinnorna i kaffekommittén hittas död börjar pastorn nysta i fallet. Kan en mördare gömma sig i idyllen? Är bokhandlaren Abbe att lita på? Vad har den lokale mäklaren i görningen? Och vilka ligger bakom den mystiska Stormhattarnas förening?

I Joe Hills spår

En novembergryning 1915 avrättades Joe Hill för ett dubbelmord i mormonstaden Salt Lake City. När han begravdes tågade tiotusentals människor på gatorna för att hylla hans minne och sjunga hans sånger. Radikala människor i USA och över hela världen hade försökt stoppa avrättningen, men också presidenten och den svenska regeringen.
   Göran Greider, socialdemokratisk cheftedaktör i Dalarna, har under lång tid följt honom tätt i spåren. Från den Joel Emanuel Hägglund som föddes i Gävle i en starkt religiös familj och emigrerade till USA 1902, till den Joe Hill som bara tio år senare var en känd sångförfattare och svartlistad fackföreningsaktivist i ett Amerika där bolag och myndigheter ofta förföljde fackligt aktiva. Man kan säga att dåtiden belyser nutiden för konflikter mellan invandrade arbetare och etablerade är fortfarande, 100 år efter Hill, vanliga.
    Få skandinaver har satt ett så starkt spår i amerikansk historia, litteratur och folkmusik. Hans dubbla identitet som svensk immigrant och amerikansk migrantarbetare speglar också konflikter i vår egen samtid.
   Greider har besökt de amerikanska städer - Chicago, San Pedro, Salt Lake - som ännu minns honom, och spekulerar kring en ny, överraskande teori om varför Joe Hill vägrade berätta vad han gjorde den kväll de mord ägde rum som han skulle dömas skyldig till.

En stark minnesbok

När Tony Judt var sextio år fick han besked om att han led av en allvarliga neurologiska sjukdom  som var obeveklig: Hans muskler skulle gradvis upphöra att fungera. Inom en snar framtid skulle han vara död.
   För den förlamade Tony Judt var nätterna värst.Utlämnad till sin ensamhet måste han komma på något sätt att fördriva tiden i väntan på den befriande sömnen. Hans lösning blev att bläddra igenom sitt liv och sina tankar, fantasier och minnen tills han stötte på händelser, människor eller berättelser som kunde avleda hjärnans uppmärksamhet från den kropp där den var instängd.
   Natt efter natt, vecka efter vecka, genomreste Tony Judt sitt liv, för att på morgonen efteråt med hjälp av en kinesisk minnesteknik diktera vad han nyss erinrat sig. Det blev boken "Minneshärbärget"
I den finns ingen sentimentalitet, ingen botgöring, inte ångest som stör skärpan. Judt vet att han är på väg på en resa utan returbiljett. "Vi kan inte välja var vi ska börja våra liv, men vi kan sluta var vi vill. Jag vet var jag ska vara: på väg ingenstans ombord på det där a
lilla alptåget, i all evighet", skriver han.
   Tony Judt (1948-2010) föddes i London och utbildades vid King's College i Cambridge och École Normale Supérieure i Paris. Han har skrivit ett drygt tiotal böcker om historia och samhälle, mycket läsvärda.

Lycklig eller normal?

"Varför vara lycklig när du kan vara normal?"är Jeanette Wintersons bok om ett livslångt sökande efter lycka. Det är en bok full av historier.
    Det handlar om en flicka som blir utlåst från sitt hem och är tvungen att sitta på trappen hela natten, det handlar om att ha en tyrann i stället för en mor, en mamma som har två uppsättningar löständer och en revolver i städskåpet och som väntar på domedagen. Det handlar om att växa upp i en strängt religiös familj i en industristad i norra England, en stad som ändrat utseende så mycket att den nästan inte längre finns och det handlar om universum som kosmisk soptunna med locket på – ingen kan fly.
   Det är också en bok om hur andra människors berättelser genom böcker och poesi kan bli ledstjärnor när man tappat både riktning och fotfäste och det är Wintersons självbiografi som fått formen roman. En gripande och rolig men samtidigt grym bok om sökandet efter tillhörighet, gemenskap, kärlek, en egen identitet, ett hem och en mor.
   Det här är Jeanette Wintersons berättelse om hur det gick till när hon valde att lämna sitt föräldrahem för att hon sexton år gammal hade hittat kärleken i en annan kvinna och hur hennes mamma reagerade på nyheten genom att på farstutrappen säga till sin dotter: ”Men varför vara lycklig när du kan vara normal?” Boken kom 2012 och finns även i pocket.