Upptäck avkrokarna

   Det arrangeras turistresor för att gå i riddaren Arns fotspår eller för att ta sig till Da Vici-kodens platser. Men romanfigurer lämnar inga spår, det gör bara levande människor.
Det skriver Erling Matz i boken "Avkrokar".
   Tillsammans med utmärkta fotografen Hans Hammarskjöld har han rest för att upptäcka svenska avkrokar från norr till söder. Samtliga platser som beskrivs är tillgängliga, mer eller mindre. Här finns Einar Nermans skrivartorn på Blidö, spökspaden i Rösa nära Norrtälje, den egendomliga säljägartavlan i kyrkan på Fårö med rötter 1 1600-tal och mycket annat.
   För egen del reser jag gärna hemma i fåtöljen och lär mig en massa udda saker. Och tänker på att det nog skulle gå att skriva en bok om åländska avkrokar också.

En riktig tvärvigg

   Jag brukar ha det som sommarnöje att läsa om en bok av  Tove Jansson (bilden) varje år. I år har jag bestämt mig för att läsa "Stenåkern", en kortroman på hundra sidor. Eller om det är en lång novell - spelar ingen roll.
   Jag gillar Janssons sena författarskap, för hon är mycket mer än "Muminmamma". Hon skriver insiktsfullt om relationer, om hur unga och gamla möts, om åldrande, konflikter och om oväntade glädjeämnen.
   Så är det med Stenåkern. En berättelse om en vresig och tjurig journalist, Jonas. Om han skrivarmöda när han ska skriva en biografi över en människa han föraktar och om det ansträngande livet på landet - han döttrar har lurat ut honom till sommarstugan. Och nära den finns en stenåker.
   Jag gillar också Alice Munroes korthuggna novellistik och tycker att det finns likheter mellan henne och Jansson.
  Läsvärda är de båda.

Fångad av historien

   Maria Gustavdotter är bra på att väva samman historiska romaner. Hennes senast utgivna roman  heter "Spegelskärvor" och är förlagd till 1500-talet. Senare i höst ger hon ut en roman som handlar om 1100-talskvinnan Helena av Skövde, som ju blev helgonförklarad.
   I den här romanen är det flickan Agda som är huvudperson. Hon har ett blått och ett brunt öga och kan se sådant som andra inte ser. En gåva, visst, men också en börda.
   Hon har förlorat sin mormor som stod henne nära och står ensam i en kall värld. Och hon har svårt att bedöma andra människor och blir både lurad och sviken. Man följer Agdas liv med spänning och engagerar sig i hennes öde.

Kärlek till boken

  Det lilla förlaget Sekwa specialiserar sig på att ge ut nyutkommen fransk litteratur. En av de nya ttilarna som kommit är Laurence Cossés "Drömbokhandeln", 454 sidor tjock.
   Boken är ett försvar för den goda litteraturen. Före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca öppnar en minst sagt ovanlig bokhandel, Au Bon Roman" där deras litterära drömmar kan få fritt spelrum.
    De gör uppror mot bästsäljarhysterin med att erbjuda bara bra romaner: ett stort antal litterära mästerverk har valts ut av en topphemlig kommitté bestående av åtta likasinnade litteraturkännare. Drömbokhandeln bli en succé - men då börjar problemen. De utsätts för anonyma hot och giftiga kommentarer om bokhandeln på internet och när tre av de åtta medlemmarna i den hemliga urvalskommittén blir attackerade, bestämmer de sig för att kontakta polisen. En efter en faller de  pusselbitarna på plats och det blir alltmer tydligt att drömmar ska att bemötas med småaktighet, avundsjuka och våld.
   Boken är till att börja med lite rörig och svår att få grepp om men efter drygt 100 sidor var jag fast, måste få veta hur det gick med ett så vågat projekt. Uppfriskande och annorlunda läsning, massor av boktips får man på köpet. Så tag och läs, alla bokmalar.

Godis för vuxna

   En av mina favoriter är Peter Roinson och hans böcker om kommissarie Banks.
Nu har Robinsons senaste kommit på svenska och den hör inte till Banks-serien men är rysansvärt bra ändå.
   Jag läste den på engelska i vintras, "Before the Poison" hette den då. På svenska heter den "En förgiftad man" och handlingen är förlagd till ett ensligt gods i nordvästra England. En vinternatt 1953 hittas husets herre död. Ute råder snöoväder och middagsgästerna kan inte ta sig hem.Mycket snart faller misstankarna på att husets fru, Grace Fox, haft ett finger med i spelet. Hon också avrättas för mordet.
   Ett drygt halvsekel senare flyttar en välbärgad kompositör in i Kilnsgate House och han blir snart alldeles uppslukad av husets historia och av Grace Fox. Så börjar händelserna utvecklas på oväntat vis, gamla hemligheter kommer i dagen och kullkastar gamla sanningar. Och det är inte riskfritt.
   Robinson har blandat till en godispåse för vuxna läsare, kryddat med lite övernaturliga antydningar. Boken är perfekt sommarläsning för de regniga dagarna vi ser ut att ha framför oss. Drygt 400 sidor tjock är boken.

Känsla av höst

   Inte nog med att det varit första dan på jobbet efter semestern. Riktig höstkänsla fick man av att se på hur regnet vräkte ner och blåsten som böjde träden mot marken.
   Dessutom låg Svensk Bokhandels höstnummer på över 600 sidor och väntade på skrivbordet. Och jo, jag vet att det är juni men nog kände jag ett stråk av höst i luften idag. Fast i morgon är det väl glömt.
    Nu väntar uppgiften att beta av förlagen, se vad som är intressant och mindre intressant, välhjaj och fundera vad man vill lägga lästiden på. Inte så lätt alla gånger.
 Här finns allt från biografi över prinsessan Madeleine, en hamsters dagbok och pekbok för unga huliganer - för att bara nämna tre slumpvis valda titlar.

   Nu ska jag kura ihop mig och njuta av höststämningen i juni.

Saltstänkta namn

   Att fartyg och även mindre flytetyg har ett namn tycker vi är självklart idag. Men det har inte alltid varit så. Det lär man sig om man läser Anita Schybergsons nyutkomna "Adonis och Aallotar finländska fartygsnamn i historiskt perspektiv".
  Det är rämst perioden från 1830-tal till nutid sim granskas och naturligtvis finns den åländske redarkungen Gustaf Erikson seglande skepp med liksom ångare, passagerarfartyg och fraktfartyg av alla de slag. Mytologiska namn var vanliga, både nordiska och europeiska, kvinnliga förnamn används och smeksamma benämningar som Dockan och Lyckan. Båtar kunde också döpas efter bemärkta personer, tänk bara på Herzogin Cecilie.
  Boken kan användas för att slå upp fartyg eftersom det finns register över alla fartygsnamn längst bak i boken. Bokens omslagsbild kommer från GE-fartyget Hougomont som lastar i Australien på sent 1920-tal.