Vasatidens intriger

   I fjol kom Tomas Bloms roman "Uppkomlingen" ut. En historisk roman placerad i Vasatidens turbulens och intriger. Nu kommer fortsättningen, "Stjärnskådaren " och även den är en medryckande skildring som fördjupar synen på 1500-talet.
  I centrum är pojken Johannes, som kommer till Gustav Vasas hov som uppvaktande småsven till prinsarna Erik och Johan. Dit kommer även hans halvbror Henrik och båda tjänar de senare under den nyblivne kung Erik. Den vackra Cecilia Vasa, brödernas lillasyster, är en farlig bekantskap. Brödernas liv kantas av dramatiska händelser, som med tiden kommer att göra dem till fiender. Som offer för makthungriga härskares ambitioner försöker de behålla sin värdighet  och helt enkelt överleva.
   Det här är förstås en historisk fantasi där verklighetens historiska namn lever sida vid sida med fiktiva personer. Som sällskap i fåtöljen i svarta  novemberkvällen passar den utmärkt.

Postorderbrudarna

   Det är en till formatet liten roman som Julie Otsuka skrivit. "Vi kom över haven" heter den
och den ger liv åt de japanska kvinnor som kom till Kalifornien som" postorderbrudar" på 1920-talet och berättar om kvinnornas öden, från den mödosamma båtresan över Stilla havet fram till den dag i december 1941 då de tillsammans med sina familjer på grund av kriget pekas ut som förrädare.
   Berättelsen börjar 1919 då ett fartyg är på väg över havet. Nere på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras väskor är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd.
   I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. De drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, prövningar de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.
   Otsuka lyfter fram en del av den lilla historien, den som oftast blir glömd när männen skriver den stora historien om krig. Men den lilla historien berör oss alla, det är värt att minnas.
 

Religion för ateister ?

 Visst är titeln på schweizaren Alain de Botton en provokation - åt båda hållen.
  Ateister vill inte ha med religon att göra och de troende tar illa upp för ateisternas hånfulla attacker. Läget är definitivt låst mellan grupperna, tänker till exempel på de svenska humanisternas debattartiklar. Inget under av saklighet precis.
  Men måste det vara så här?
  Det tycker inte de Botton. Han menar att den sekulära världen har mycket att lära av religionen och dess utövare och tycker att ateister och agnostiker borde plocka russinen ur den religiösa kakan. Genom att låna det bästa från alla religioner kan man lära sig vikten av att samlas runt en måltid eller att ha speciella byggnader dit alla är välkomna och hur vissa riter kan vara till stöd i livet olika skeden.
"Religion för ateister" har den långa underrubriken En icke-troendes handbok i religionens användningsområde. de Botton skriver för människor som är som han själv, som inte bryr sig om Gud men ändå är i behov av tröst och vägledning.Den attityden är betydligt mer konstruktiv än det ilskna förnekandet.

Om mammors vånda

  En ren underhållningsroman om de bekymmer och katastrofer som drabbar familjer med tonårsbarn. Så kan man sammanfatta Kristin Hannahs senaste roman, "Nattvägen".
  Jude Farraday har alltid satt sina barnen i första rummet och tvillingarna Mia och Zach är skötsamma, populära och duktiga i skolan. Men första dagen i high school lär Mia känna Lexi Baill, en tjej med ett trassligt förflutet. De blir snart bästa vänner och mamma Jude tar emot Lexi med öppen famn.
   Men det som måste hända händer,  Lexi och Zach  förälskar sig i varandra och har smugit med förhållandet bakom föräldrarnas ryggar. Kontrollmamman Jude oroar sig allt mer för tonåringarnas framtid och för att någonting hemskt ska hända dem och sommarnatt i slutet av skolterminen besannas Judes värsta farhågor. De tre ungdomarna tar ett beslut som slår sönder de två familjerna.
  Hannah skriver trovärdigt om det kaos som skapas av starka tonårskänslor. Och vill man läsa om annat än mord och vampyrer så är det här ett alternativ.

Om valet som var

Nu är det historia, nästan, det amerikanska presidetvalet och Obama sitter kvar en period till. Kvar är kommentarerna, beskyllningarna och spekulationer.
  I går kväll läste jag Nils Erik Forsgårds långa essä "Himlar över Alabama - en essä om USA år 2012".
   Med avstamp i delstaten Alabama, som bara har 9 elektorer i presidentvalet, sätter han denna bit under lupp för att se om det lilla speglar det stora. Och det gör det, till viss del. Men Alabama är också djupa södern med dåligt rykte i fråga om rasistisk särbehandling, ett rykte som inte är obefogat idag heller. Så klart vann Mitt Romney den här delstaten.
  Forsgård för också ett intressant resonemang kring vad "den amerikanska drömmen" är och har varit. det är inte bara rätten till god levnadsstandard, i drömmen ingår också illusionen att alla är lika värda och kan nå samma mål. Fast det är inte sant, alla kan inte bli lika framgångsrika annat än i teorin.
 "Den amerikanska drömmen ser man alltid bäst när man sover" enligt en amerikansk komiker.

Från osäkra källor

 Hösten 2010 kom boken om  Carl XVI Gustaf " Den motvillige monarken" ut och den orsakade, som avsikten var, en kraftig mediestorm. I boken anklagades kungen bland annat för att ha utgjort en säkerhetsrisk för Sverige, då han påstods ha besökt svartklubbar och rört sig i kriminella kretsar en allvarlig anklagelse att rikta mot en statschef. Plötsligt var det fritt fram för vem som helst att påstå vad som helst om kungafamiljen, den försvarar sig ju inte.
   Och så har det fortsatt, avslöjanden, angrepp och förlöjliganden. Man behöver inte vara rojalist för att skämmas över de skamgrepp som tas för att egga på kungahatet. Om det gällde vilken annan familj som helst i Sverige skulle detta vara hets mot enskilda.
   Men vilka bevis hade författarna för sina påståenden och hur trovärdiga var uppgifterna som blixtsnabbt fick spridning?Den saken granskas i nyutkomna "Från säker källa" skriven av Dick Harrison och Desirée A Schein. Källgranskningen gör tydligt att kungens närvaro på Mille Markovics klubb eller på porrklubb i Atlanta inte kan bevisas på det sätt som gjordes i "Den motvillige monarken." Man ställer sig onekligen  fråga om hur mycket annat det är som är falskt i boken om de bärande elementen bara är "hitte-på-saker".
  Det finns alla anledning för journalister och ansvariga författare att se sig i spegeln med kritiska ögon och fundera över i vems ledband man går. Men i stället är det väl de här författarna som blir mål för nästa drev, det skulle vara helt logiskt...

Bodils känsla för tid

När vi är barn söker vi oss till det meningsfulla. Längre fram i livet får vi för oss att vi har ont om tid och då håller vi mest på med det kortsiktigt "nödvändiga". När så pensioneringen kommer och vi borde ha all tid i världen för det meningsfulla, då finns inte alltid nyfikenheten kvar.
   Om den utvecklingen skriver Bodil Jönsson i "Tid för det meningsfulla" som just kommit ut. Hon har intresserat sig mycket för vad vi gör med tiden. Hennes "Tio tankar om tid" är en modern klassiker.
  Att ha tid för det meningsfulla berör individer i alla åldrar. Samspelet mellan generationer behöver utvecklas och bli ett annat nu när det oftare är fyra generationer snarare än tre som lever samtidigt. De flesta lever nu längre än förr och har en ålderdom kännetecknad av mer utveckling än nedgång. Detta innebär inte självklart att det enbart är medelåldersperioden som ska förlängas så att vi exempelvis bara arbetar längre.
   Mycket av det Jönsson skriver om här har hon talat om vid föreläsningar och på bloggen: www.bodiljonsson.se/blog som man med fördel kan läsa om man är intresserad av frågor kopplade till tid.