Från osäkra källor

 Hösten 2010 kom boken om  Carl XVI Gustaf " Den motvillige monarken" ut och den orsakade, som avsikten var, en kraftig mediestorm. I boken anklagades kungen bland annat för att ha utgjort en säkerhetsrisk för Sverige, då han påstods ha besökt svartklubbar och rört sig i kriminella kretsar en allvarlig anklagelse att rikta mot en statschef. Plötsligt var det fritt fram för vem som helst att påstå vad som helst om kungafamiljen, den försvarar sig ju inte.
   Och så har det fortsatt, avslöjanden, angrepp och förlöjliganden. Man behöver inte vara rojalist för att skämmas över de skamgrepp som tas för att egga på kungahatet. Om det gällde vilken annan familj som helst i Sverige skulle detta vara hets mot enskilda.
   Men vilka bevis hade författarna för sina påståenden och hur trovärdiga var uppgifterna som blixtsnabbt fick spridning?Den saken granskas i nyutkomna "Från säker källa" skriven av Dick Harrison och Desirée A Schein. Källgranskningen gör tydligt att kungens närvaro på Mille Markovics klubb eller på porrklubb i Atlanta inte kan bevisas på det sätt som gjordes i "Den motvillige monarken." Man ställer sig onekligen  fråga om hur mycket annat det är som är falskt i boken om de bärande elementen bara är "hitte-på-saker".
  Det finns alla anledning för journalister och ansvariga författare att se sig i spegeln med kritiska ögon och fundera över i vems ledband man går. Men i stället är det väl de här författarna som blir mål för nästa drev, det skulle vara helt logiskt...