Alltid samma snö..

Herta Müllers nya bok "Alltid samma snö och alltid samma farbror" är en essäsamling med budskap och skärpa. Müller är en av få brinnande och passionerade Nobelpristagare på senare år. Just i dagarna har hon kritiserat årets litteraturpristagare Mo Yan i skarpa ordalag. Och hon vet vad hon talar om när hon skriver om diktaur och tvång i totalitära stater, uppvuxen som hon är i diktaturen Rumänien.
  Man kan säkert tycka att det är opassande att en pristagare kritiserar en annan. Jag för min del tror att hon inte kan låta bli, hon sitter inne med för smärtsam kunskap.
  I den här boken finns artiklar, föredrag och tal som har tillkommit under de senaste femton åren. Här finns texter från tiden före, men också efter det att hon tilldelades nobelpriset i litteratur. Berättelsen om hur det gick till att smuggla ut manuskriptet till debutromanen, liksom ett hyllningstal till författaren  DDR-dissidenten Jürgen Fuchs. Dessutom ett antal tidigare aldrig publicerade texter, bland annat en som tar upp det faktum att även den av henne så beundrade Oskar Pastior under en period tvingades verka som informant åt den rumänska säkerhetstjänsten Securitate.
   Mycket bra är hennes invigningstal från bokmässan i Göteborg i fjol. Müllers stränga och klara blick ser igenom alla diktatorsfasader, från Mubarak till Lukasjenka och kinesiska ledare "med hamsterblick". En mycket läsvärd bok, även om den inte är "glad".