Huldén har alltid umgåtts ledigt med tankarna på döden - jag tänker på hans Läsning för vandrare med tänkta gravskrifter. Rolig och vemodig på samma gång. Den här samlingen är lillasyster till den.
Det passar bra att läsa dikterna idag, på Allhelgona, när vi minns dem som gått ifrån oss.
Man ska aldrig säga aldrig.Kanske återkommer jag en dag.
Glöm mig inte.
Känn igen mig när du ser mig.
Vi sågs inte tillräckligt
på den tiden. Så
säg aldrig aldrig.
Så låter en dikt. I en annan liknar han livet vid en kryssning, den enda kryssning vi får. Och man måste lyda kaptenen när han ber oss stiga av.
Men leva i evighet vill inte poeten:
Bara leva lite längre
än det ser ut att bli.
Det är hans ödmjuka önskan. Det här är en samling att återvända till, ingen av oss blir ju yngre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar