
Berättelsen börjar 1919 då ett fartyg är på väg över havet. Nere på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras väskor är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd.
I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. De drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, prövningar de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.
Otsuka lyfter fram en del av den lilla historien, den som oftast blir glömd när männen skriver den stora historien om krig. Men den lilla historien berör oss alla, det är värt att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar