Winter är tillbaka

  Det fanns en tid när jag alltid läste Åke Edwardsons böcker så fort de kom ut. Sedan mattades intresset och det är ganska länge sedan jag läst  honom.

 När hans hjälte Erik Winter nu kommer tillbaka har han varit tvungen att vila upp sig ett par år efter drunkningsolyckan som nästan kostade honom livet.
  När "Hus vid världens ände" börjar är Winter tillbaka i tjänst, någorlunda återställd men med en obotlig tinnitus som ständigt sällskap. Aneta Djanali är där, Fredrik Halders är där, Bertil Ringmar är där, allt är nästan som vanligt. Men knappt har han hunnit börja jobba igen förrän det där alltför bekanta obehaget kryper sig in i hans tankar. Det första fall han får är ett  obehagligt mordfall nära Stora Amundön i södra Göteborg. En kvinna och hennes två små barn hittas brutalt mördade i ett hus på ön, i ett hus vid världens ände. Mirakulöst nog hittar man också ett spädbarn vid liv i ett av rummen i husen, medtaget men oskadat.
  Men vem mördade familjen och varför skonades babyn?
  Inga enkla frågor att hitta svar på men en bra utgångspunkt för en berättelse. Och Edwarsons språkbehandling är precis så bra som jag minns den.