Hos jourhavande historikern

 Sedan Dick Harrison började svara på läsarnas frågor i Svenska Dagbladets historieblogg har han skrivit hundratals artiklar om allt mellan himmel och jord, från forntid till nutid.I boken "Jourhavande historiker" har han samlat ett brett tvärsnitt av frågor och svar.
  

Läsarnas frågor måste väl tas som bevis för att det finns ett genuint intresse för ämnet historia hos den läsande allmänheten. Även om ämnet inte är populärt i skolan. Men, det är ju aldrig för sent att lära sig nya saker

Frågorna är väldigt skiftande och många går inte att besvara entydigt. Här frågas det om det fanns det ölänningar i den romerska armén och om man rökte man cannabis under vikingatiden. Hur mycket är påhittat i Ivanhoe och när började vi åka på badsemester? Varför tillhör Åland Finland vill någon veta? Och så vidare.
    Framför allt visar boken om vilken omfattande kunskap om förgången tid och mänskligt handlande som ryms i våra arkiv och bibliotek, kunskap som vi utan tvekan blir visare av att ta till oss.Och vilken all-round-historiker Harrison är. Om man inte visste det förut.

En sötsur liten bok

För många är Nora Ephron, numer framliden, en ikon. Många kan citera långa stycken ur hennes boh "Heartburn", som beskriver en uppslitande skilsmässa. Många vet att hon var manusmakare till filmer som "Sömnlös i Seattle" eller "Du har mail".
  I pocket finns hennes "Jag gillar inte min hals", en rad vassa och mycket underhållande kåserier om nutidsfenomen. Om varför det inte är idé att köpa en svindyr handväska om den mestadels - som författarens - är som en osorterad soptunna eller varför halsen är en svikare i ålderssammanhang.
  Tankar och ane4kdoter blandas i en generös samling där alla hittar en karamell att suga på. Som Gloria Steinems replik när någon på hennes 40-årsdag sa att hon såg enastående ung ut. Svaret kom snabbt, "det är så här fyrtio ser ut".
  En replik författaren önskar var hennes.
 En riktigt bra bok om man vill ha sympatiskt sällskap en stund.

Om att längta tillbaka

  "Sommarboken" heter en av Tove Janssons mest älskanvärda böcker. Nu har brittiska debutanten Emylia Hall gett ut en roman med samma titel. Det är en roman som handlar om att längta tillbaka till tider som gått och samtidigt inse att man inte kan gå tillbaka i sina gamla spår.
   Beth Lowe arbetar på ett konstgalleri i London. En dag får hon ett tjockt brev med posten - ett brev som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Där framgår nämligen att hennes mamma, som hon inte haft kontakt med på många år, är död. 
  I brevet finns också en bok med foton som mamman har gjort och döpt till Sommarboken. Beth har under lång tid förträngt sina barndomsupplevelser, men nu återvänder de med full kraft alla. De förtrollande somrarna hos hennes bohemiska mamma i den lilla konstnärsstaden vid sjön i Ungern ställs i kontrasten mot det stillsamma livet hos pappa i England. Och så den allra sista, fruktansvärda sommaren.
  Boken sägs ha delvis självbiografiska inslag, författarens mamma är också ungerska. Det är också en gripande mor-dotterhistoria.

En gräslig familjehistoria

   Namnet Borgia är synonymt med den korruption, nepotism och girighet som i renässansens Italien. I "Borgai. Berättelsen om en ondskefull familj" tar brittiske populärhistorikern Christopher Hibbert läsaren med till en familj som får Gudfaderns anhang att blekna.
   Familjen Borgia, med rötter, stora jordegendomar och kyrklig makt i Spanien, blev ökänd för att lägga beslag på makt, förmögenheter och land var dan kom åt. Titlar såldes, mutor gavs öppet och äktenskap och mord arrangerades. Den dramatiska historien om denna dynasti, som var den mest inflytelserika maktfaktorn i renässansens Italien är djupt fängslande.Den gör det också lättare att förstå Martin Luther och hans vrede mot en kyrka som helt spårat ur och saknade moralisk kompass.
  Den mäktige och rovgirige Rodrigo Borgia, känd som påve Alexander VI, var centralgestalten i denna dynasti. Två av hans sju påvliga barn blev också mäktiga och berömda: Cesare, som var förebild för Niccolò Machiavellis Fursten och hans dotter Lucrezia Borgia som med Cesares hjälp mördade sin make.
  Nog kan man vara glad för att ha den släkten på betryggande avstånd.

Den fjärde om Mattias

 "Populisten" heter den fjärde och avslutande delen i serien om advokaten Mattias Berglund, Susanne Dahlgren på läns­kriminalpolisen och justitieminister Gerd Lundin. Det är tidigare justitieministern Thomas Bodström, som när han byter till författarkostym ger en frän skildring av den populism som sprider sig som ett gift i alla läger i media, i politiken och i rättsväsendet.
    Mattias är nyskild och har flyttat ihop med Susanne, som har gjort karriär och fått jobb som biträdande justitieminister till Gerd Lundin. För första gången börjar han tvivla på sitt yrke, när han försvarar en präst som påstår sig vara oskyldigt anklagad för hustrumisshandel. Dessutom kompliceras saker av att en annan av hans klienter, en hemlös narkoman, råkar ut för en mystisk dödsolycka. När regeringskansliet utsätts för en hackerattack är katastrofen ett faktum.
  Bodström oljar berättarmaskinen och skapar ett nästan sannolikt scenario, men hans personer får inte riktigt liv trots alla intrigtrådar. Hyfsad bladvändare men fort glömd när man läst den

Skräck i småstaden

   Skräck och fantasy är en stor trend och nu har den också börjat synas i finlandssvensk utgivning. Som i Mia Francks debut "Martrådar", en fantasyroman i småstadsmiljö  där hemligheterna från en svunnen tid är många.
    I en rättvis värld skulle Matilda, eller Mati som hon kallas, ha blivit en av världens bästa fotbollsspelare. Björknäs stad har höga förväntningar på sin stjärna.

Men världen är inte alls rättvis. 

   Matis syster tar livet av sig och allt förändras och en avgrund öppnar sig. 

  Ändå handlar inte den här boken om att dö, den handlar om att fortsätta leva och föra ett dubbelt liv. Dröm och mardröm blir på riktigt. Sakta förvandlas Mati till en hämndlysten mara som flätar martovor åt Björknäsborna.

  Den utåt sett idylliska staden som skryter med att ha flest soldagar i landet visar sig också ha många trådar för sin mara att knyta. Stadens skuggsida har haft gott om tid att växa sig stark. 

  En intressant debut, få se vad som blir fortsättningen.

Kvinnan i svart

Nu när nätterna är ljusa ska man passa på att läsa spökhistorier och en av de kusligaste, berättad med små gester, är Susan Hills "The Woman in Black" om vad som händer en advokat som kommer till ett ödsligt beläget nordengelskt hus.
  Jag såg historien på teater för några år sedan, och den var bra. Men boken är bättre.
  Hill har också skrivit en rad deckare som handlar om småstaden Lafferton och har kommissarie Simon Serrailler som problemlösar.
 
Och här talar vi om komplicerad intrig, vältecknade miljöer och den där krypande känslan av obehag när man tycker att handlingren är alltför realistisk.
  De moderna svenska deckardrottningarna har en del att lära sig. Faktum är att Maria Lang, som åter är i ropet, var en fena på personteckning och att hon förstod att variera sina mordmetoder.