Grönländsk ödemark

Jag klagade förra veckan på att svenska deckare har mycket slentrianmässiga intriger med inslag av övergrepp på barn och kvinnomisshandel.
  En som definitivt inte har förutsägbara intriger är isländskan Yrsa Sigurdardottir. Hon blandar skräck, gåta och isländskt landskap till en stark brygd där man biter på naglarna in i det sista.
Hennes senaste på svenska är "Ödemark", på engelska The Day is Dark. Den har en läskig skräckkänsla från första sidan med forskaren Oddny Hildur som sitter ensam och jobbar sent. Hon får se någonting utanför fönstret och .. ja, sen händer mycket. Det finns någonting där ute.... någonting som inte vill väl.
   När tre personer från ett isländskt gruvföretag försvinner spårlöst i det glesbefolkat kustområde på nordöstra Grönland, anlitas advokat Thóra Gudmundsdóttir  i Reykjavik
för att utreda deras öden. Då Thóra anländer till Grönland upptäcker hon att även andra människor försvunnit kring gruvan. Lokalbefolkningen tror att det vilar en förbannelse över platsen. Ingen vill bli involverad i utredningen. Thóra finner sig snart strandad mitt ute i en ödemark, med ett fall som ter sig lika olösligt som platsen omkring henne börjar kännas fientlig.
   Men Thóra är inte den som ger sig, det vet vi som läst om henne förut.

Skönheten & fulheten

Vad är skönhet och vad är fulhet och hur visas de i  konsten?
   Den som ställer frågorna är Umbert Eco, författare, språkvetare och filosof. Vid städning av hyllorna hittade jag hans "Om skönhet" som kom 2005 och "Om fulhet" som kom ett par år senare.
   Båda böckerna är välillustrerade och man blir lätt fast när man börjar bläddra i dem. Han tar läsarna
på en  guidad tur genom århundradena, från klassisk tid fram till våra dagar. Han visar genom många spännande exempel hur idealen för det vackra och det fula har växlat genom tiderna. Han fördjupar sig i olika föreställningar om kärlek, om den oåtkomliga kvinnan och om fulheten och grymheten som alltid funnits i både konsten och litteraturen.  Det är böcker som kan förändra vårt sätt att betrakta konstverk och verkligheten.
   Konstigt att ingen förut kommit på tanken att skriva heltäckande om ämnena. På samma gång blir det en nyttig repetition av konsthistorien, både kända och okända verk.

Eklund säljer allt

   Allt går att sälja. Den tesen är grundbult i Fredrik Eklunds tänkande. Han har har gjort sig ett namn som fastighetsmäklaren som mega­kändisarna vänder sig till när de vill spendera miljoner på en ny Manhattanbostad. Han har vid det här laget sålt fastigheter för över två miljarder dollar. Och köparna är megastjärnor som Jennifer Lopez, Daniel Craig, Cameron Diaz med flera Under sitt första år som mäklare sålde han fastigheter för 50 miljoner dollar och blev utsedd till Årets nykomling i USA.
    I boken "Sälj!" delar han med sig av kunskaper om hur man säljer och tjänar stora pengar. Han har flitigt delat med sig av sina kunskaper på sociala medier, i tidningar och tv-program, bland annat genom realityserien Million Dollar Listing New York.
    På ett humoristiskt sätt berättar Eklund om hur han uppnått sina drömmar och han anser att alla kan göra detsamma. Boken ger råd om allt från träning och klädsel till hur du får dina kunder att gilla och lita på dig. Den beskriver det som vi alla ägnar oss åt varenda dag. Från ett extra varmt leende för ett bättre bord på krogen, till att övertala femåringen att det är läggdags, eller att få partnern att vilja åka till just ditt drömresemål på semestern. Allt handlar om samma sak. Om du klarar att sälja dig själv, klarar du att sälja vad som helst. Det anser Fredrik Eklund att han visat med sitt liv, börja med två tomma händer och bli miljonär.
  Det är både fascinerande och bitvis upprörande läsning om man köper tesen att allt är varor och att allt går att sälja. Är det teser som dessa som får människor att tappa proportioner för hur mycket de vill ha, undrar jag.

Jussarö har historia

Långt ute i Ekenäs skärgård ligger Jussarö, en ö med en mångskiftande historia. Nu har Sven Stenlund skrivit en bok om ön är bunden till med släktrötter. "Jussarö, från sjörövarnäste till nationalpark" heter den.

Fast det här med sjörövare ska tas med stora nypor salt, det finns inte skuggan av ett bevis för att detta skulle ha varit sjörövarnäste. Men det låter ju spännande.

  Namnet finns i farledsbeskrivningar - det danska itinerariet - redan på 1200-talet och lotsverksamheten drog igång i början av 1800-talet. Fyren tändes här 1891 och både lots- och fyrverksamheten förde med sig folk och bebyggelse till ön..Jussarö har även en intressant historia som industrilandskap, kring mitten av 1800-talet inledde lösdrivare och straffångar malmbrytning på ön. Gruvdriften drevs i olika regi i flera repriser fram till 1954 då Vuoksenniskabolagen tog över och en ny aktiv period inleddes och bland andra president Kekkonen besökte ön.

    Idag hör Jussarö till Ekenäs skärgårds nationalpark och här har mången båtfarare tagit i land och strövat bland de fascinerande förfallna byggnaderna från gruvtiden.Sven Stenlund kan öns historia, han har känt många av dess människor och berättar om deras hårda vardag kryddat med en del roliga historier.Boken är rikt illustrerad med unika fotografier från mer än ett sekel. 

  Det slår mig när jag läser boken hur likadant livet var i utskären om det sedan var Nyland, Åboland eller Åland. Samma hårda vardag överallt och samma goda sammanhållning på öarna.

Slentrianmotiv igen

"Vår egen lilla hemlighet" är den fjärde deckaren i Ninni Schulmans serie om brott i värmländska Hagfors.  Kriminalromaner om en verklighet som de flesta känner igen sig i, långt från storstädernas glassiga yta. Som i de tidigare böckerna får vi följa den beskäftiga journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund.
   En kväll i april kommer socialsekreterare Anna-Karin Ehn inte hem från sitt arbete och hennes make anmäler henne försvunnen. Han vet att hon har blivit hotad på sitt jobb och fruktar det värsta. Dagen därpå hittas Anna-Karins bil övergiven vid vägkanten några mil utanför Hagfors. Anna-Karin verkar ha levt ett helt vanligt liv med man  men när man börjar skrapa på den prydliga ytan upptäcker man att hon har många hemligheter.
   Boken marknadsförs som en kriminalroman om makt, utsatthet och om det fruktansvärda som kan ske bakom lyckta dörrar. Just den skrivningen gör att man vet vad som ska komma. Och jag  måste få säga att jag tycker att det börjar gå slentrian i de svenska deckarintrigerna. Det är nästan obligatoriskt med sexövergrepp på barn och med misshandlade kvinnor i alla böcker och dessa händelser utlöser sedan än värre brott. Konstigt att man i andra länders deckare har en mycket mer varierad bild av vad som kan orsaka brott.Nästan obligatoriskt är det också med fejkade blodstänk på omslagen. Blä!

Solsken på flaska

Det finns böcker som är uppiggande och friska. Lite som solsken på flaska. En sådan bok är i mitt tycke Renata Wredes (1923-98) självbiografiska "Mitt romerska lejon". Boken har kommit ut i fyra upplagor och finns översatt till engelska med titeln "My Roman Lion".
  Mitt exemplar är från 1973 men den finns också i pocket.
  Berättaren är Renata, dotter till finlandssvenska arkeologen Axel Boëthius som är i Italien för utgrävningar. Han har familjen med sig, fru och barn, och bor i ett ruckligt romerskt palats.Tiden är 1930-talets början.
   De fasta punkterna i Renatas liv är Ida och Alessandro, som är tjänstefolk i huset och ser till, att vardagen fungerar. Renata lär sig prata italienska av dem och snart rör hon sig obehindrat i den eviga staden, ofta i sällskap med Ida. Det är helt betagande interiörer från ett annorlunda familjeliv. Flickan ser på det som händer med distanserad blick, hon har ju sin egen värld att vara i och i den ingår umgänge med ett imponerande stenlejon, som får dela hennes hemligheter.
   Med snabba penseldrag formar hon scener. Som i inledningen då:"Ida var arg, mamma hade rematist, katten brann. Pappa skulle föreläsa och fick ej störas. Tramontanan pep och visslade i fönsterluckorna..."
  Det här med katten som brann berodde på att han låg på den heta värmeledningen och pälsen osade bränt.
   Det här är en garanterad "gott-humörs-bok"
- vill inte använda det uttjatade feelgood.

Välmatat majnummer

Nummer tre av Vi Läser kom lagom till helgen och den här gången är det ett välmatat nummer. En lång intervju med Kristina Sandberg, hon som skrivit trilogin om hemmafrun Maj, ingår liksom en högst intressant artikel om nazisternas bokstölder och vad de fick för konsekvenser.
Sara Danius, som från nästa vecka är Svenska akademiens nya ständiga sekreterare - och första kvinnan någonsin på posten -porträtteras liksom amerikanskan Miranda July.
   Intressanta smånyheter, tips om pocketböcker och annat nyttigt finns här.
   Men jag undrar över en sak. Vi läser kallar sig ju "Sveriges enda riktiga bokmagasin" och i en sådan beskrivning tycker jag att recensioner av nyutkomna böcker borde ingå. I synnerhet som modertidningen Vi brutalt rensade ut recensioner ur innehållet. Författarna förtjänar seriös läsning och recensioner, inte bara glassiga personporträtt.
   jag minns fortfarande härligt välmatade Allt om Böcker, en tidskrift som varit död i mer än 20 år. DÄR fanns det läsning.