Slentrianmotiv igen

"Vår egen lilla hemlighet" är den fjärde deckaren i Ninni Schulmans serie om brott i värmländska Hagfors.  Kriminalromaner om en verklighet som de flesta känner igen sig i, långt från storstädernas glassiga yta. Som i de tidigare böckerna får vi följa den beskäftiga journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund.
   En kväll i april kommer socialsekreterare Anna-Karin Ehn inte hem från sitt arbete och hennes make anmäler henne försvunnen. Han vet att hon har blivit hotad på sitt jobb och fruktar det värsta. Dagen därpå hittas Anna-Karins bil övergiven vid vägkanten några mil utanför Hagfors. Anna-Karin verkar ha levt ett helt vanligt liv med man  men när man börjar skrapa på den prydliga ytan upptäcker man att hon har många hemligheter.
   Boken marknadsförs som en kriminalroman om makt, utsatthet och om det fruktansvärda som kan ske bakom lyckta dörrar. Just den skrivningen gör att man vet vad som ska komma. Och jag  måste få säga att jag tycker att det börjar gå slentrian i de svenska deckarintrigerna. Det är nästan obligatoriskt med sexövergrepp på barn och med misshandlade kvinnor i alla böcker och dessa händelser utlöser sedan än värre brott. Konstigt att man i andra länders deckare har en mycket mer varierad bild av vad som kan orsaka brott.Nästan obligatoriskt är det också med fejkade blodstänk på omslagen. Blä!