Mitt exemplar är från 1973 men den finns också i pocket.Berättaren är Renata, dotter till finlandssvenska arkeologen Axel Boëthius som är i Italien för utgrävningar. Han har familjen med sig, fru och barn, och bor i ett ruckligt romerskt palats.Tiden är 1930-talets början.
De fasta punkterna i Renatas liv är Ida och Alessandro, som är tjänstefolk i huset och ser till, att vardagen fungerar. Renata lär sig prata italienska av dem och snart rör hon sig obehindrat i den eviga staden, ofta i sällskap med Ida. Det är helt betagande interiörer från ett annorlunda familjeliv. Flickan ser på det som händer med distanserad blick, hon har ju sin egen värld att vara i och i den ingår umgänge med ett imponerande stenlejon, som får dela hennes hemligheter.
Med snabba penseldrag formar hon scener. Som i inledningen då:"Ida var arg, mamma hade rematist, katten brann. Pappa skulle föreläsa och fick ej störas. Tramontanan pep och visslade i fönsterluckorna..."
Det här med katten som brann berodde på att han låg på den heta värmeledningen och pälsen osade bränt.
Det här är en garanterad "gott-humörs-bok"
- vill inte använda det uttjatade feelgood.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar