Upp till fjällvärlden

   "Snö" är den andra delen i en trilogi av Jakob Mjöbring om den egensinniga och tuffa polisen Katja Lyss som lämnat storstan för ett vackert och iskallt Norrland. Den första delen i serien kom i fjol och heter "Köld".
  
Katja Lyss är polis och före detta professionell friåkare med en specialtjänst inom NOA som hanterar brott med internationella förgreningar. Hennes skidsemester i Kittelfjäll strax innan jul avbryts av ett vedervärdigt dubbelmord i en renvaktarstuga långt ut i den väglösa och vackra västerbottniska fjällvärlden.
   Samtidigt som snön vräker ner och sakta men säkert suddar ut alla spår ger sig Katja ut på en jakt som tar henne från Kittelfjäll till Paris och tillbaka ut i de branta och vita vidderna. Katja försöker tyda spåren i snön som pekar såväl bakåt, mot forntiden, som in bakom kulisserna i dagens digitala värld, styrd av enorma datamängder och trångsynta algoritmer.
   I alla tidevarv verkar sökandet efter mer information vara det väsentliga, men frågan är om någon längre vet vad som är sant och vad som är falskt..
   Katja Lyss är i alla fall en intressant bekantskap.

En iskall klassiker

   Karin Boyes roman "Kallocain"  jämförs ofta med andra s k dystopier, som Orwells 1984 och Huxleys Du sköna nya värld . Boyes dystopi har precis som dessa översatts till många språk och givits ut i många gånger.Den här versionen är från 2013.
    Boken är skriven som ett testamente av huvudpersonen och uppfinnaren Leo Kall. Hans hustru Linda öppnar ögonen på honom, för att hans sanningsserum i Världsstaten får förödande konsekvenser. Meningen var att kallocainet skulle avslöja statsfientlig verksamhet. Men istället berättar medborgarna om sin längtan efter kärlek och gemenskap. Man finner flera beröringspunkter med ideologierna i både
det kommunistiska Sovjetunionen och det nazistiska Tyskland.
    I september 1940 skrev Karin Boye i ett brev till en nära vän om romanen: "Den handlar om tillståndet i nästa århundrade, då några stora totalitära stater slåss om världsherraväldet och Staten har individen helt i sin hand." Det var  några månader innan författaren valde att lämna livet.
    Så här skriver Barbro Gustafsson Rosenqvist, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, i förordet: "Hösten 1940 utkom Karin Boyes roman Kallocain. Hennes dystra framtidsskildring, som trots allt rymmer hopp om och tro på ljusning, kom att utgöra slutpunkten för ett såväl emotionellt som intellektuellt synnerligen intensivt författarskap. Romanen är ett i många avseenden särpräglat verk, som genom sin lyskraft har hållit sig levande genom decennierna och attraherat allt fler läsare."
   Det är bara att hålla med. Men någon munter läsning är det inte. Boye vet att allt som kan brukas också kan missbrukas.

Michelle Obama privat

Michelle Obama är en av vår tids mest ikoniska och beundrade kvinnor. I boken som i original heter "Becoming" - på svenska Min historia berättar hon om sitt privata jag och om familjen. Politik är hon inte intresserad av. Som den första afroamerikanska presidentfrun skapade hon det mest öppna och inkluderande presidentskapet i USA:s historia. Det som kom sen ska vi inte tala högt om...
    Hon är en passionerad och kraftfull förespråkare för kvinnor och flickors rättigheter världen över och har förändrat hur föräldrar och barn ser på hälsa och vikten av ett aktivt liv. Samtidigt har hon uppfostrat två döttrar och stått sida vid sida med sin man i hans uppdrag att leda USA genom några av landets mest påfrestande perioder.
    I sina självutlämnande memoarer bjuder Michelle Obama in läsare till sin värld och berättar om de erfarenheter som har format henne som person. Från barndomen i Chicagos fattiga South Side till prestigeuniversitet och genom åren som företagsledaren som kämpade med livspusslet, till tiden på världens kändaste adress.
   På ett ärligt och insiktsfullt sätt beskriver hon sina med- och motgångar - i det privata och offentliga - och berättar om sitt liv såsom hon har levt det, med sina egna ord och på sina egna villkor. Det är en ovanligt personlig skildring av en kvinna som ständigt har trotsat samhällets förväntningar.

Astrids okända sida

   Under 24 år var Astrid Lindgren chef för Rabén & Sjögrens barnböcker. Om det skriver Kjell Bohlund i "Den okända Astrid Lindgren".

    När hon började 1946 var Rabén & Sjögren ett litet förlag, på randen till konkurs. Efter bara några år var det Nordens ledande barnboksförlag. Hon var den första specialiserade barnboksredaktören och hon blev en av de skickligaste förläggarna i den svenska förlagshistorien. 

     Astrid Lindgren delade sitt liv mellan att vara författare och förläggare. Hon skrev sina egna böcker på förmiddagarna och arbetade på förlaget på eftermiddagarna. Samtidigt som hon skrev böckerna om Pippi Långstrump, Mästerdetektiven Blomkvist, Barnen i Bullerbyn, Emil i Lönneberga och de andra älskade karaktärerna var hon förläggare för många av de klassiska svenska barnboksförfattarna som Lennart Hellsing, Åke Holmberg, Edith Unnerstad, Inger & Lasse Sandberg och Barbro Lindgren. 

    De dubbla rollerna var inte okomplicerade. Lennart Hellsing hörde till dem som vågade lufta sin kritik mot de dubbla rollerna och mot Astrids svärmeri för gammaldags liv. Även om kritiken sällan framfördes högt fick hon länge leva med misstankar och avundsjuka. Men hon övervann båda och när hon gick i pension 1970 var hon uppskattad och beundrad som få före henne.

   Författaren  Kjell Bohlund var under många år chef först för Rabén & Sjögren och sedan för Norstedts Förlagsgrupp, där Rabén & Sjögren ingår sedan 1997. Berättelsen om Astrid Lindgrens arbete som förläggare är en märkvärdig historia som förtjänar att berättas. Det är en sannsaga om hur ett litet förlag med små ekonomiska resurser tack vare skicklig ledning på kort tid kunde växa och bli det ledande barnboksförlaget .

Fint om 1700-talskvinna

"En sekund är jag evig" av Maria Gustavsdotter är en roman i två tidsplan.
Den varvar berättelsen om 1700-talets Annika från Lund med den om Birgitta, som 300 år senare reser till Lund för att röja ur sin avlidna mors lägenhet
    Maria Gustavsdotter når idag ut till en allt större läsekrets med sina historiska romaner, senast Ylvas bok i serien Prästdöttrarna. För första gången skriver hon nu en roman som utspelar sig både i historisk tid och i nutid.
   Man möter bibliotekarien Birgitta som reser till Skåne för att ordna med sin mors begravning och städa ur föräldrarnas gamla lägenhet. Hon borde ha fullt upp med allt det praktiska men istället tillbringar hon dagarna med att läsa sin fars efterlämnade papper. Birgittas bror är mest intresserad av den gamla värjan från 1700-talet, som är förknippad med en familjemyt. Kanske finns det ett korn av sanning i den. 
   Parallellt med den historien möter vi Annika år 1717, vars mor oväntat dör. Hon blir tvungen att lämna sitt hem och skapa sig ett nytt liv. Men vart ska en flicka ta vägen i Karl XII:s Sverige?
  Det är en intressant men inte sentimental skildring av två kvinnors liv som trots de stora tidsavstånden har en hel del gemensamt.
    Krigsåren, vi är vid slutet av Karl XII:s regeringstid, och den tidens vardagsliv beskrivs också kunnigt för Gustavsdotter slarvar inte med sin research.

Visst stular även vi!

  Alltid lika stimulerande att bläddra i Språktidningen och 8/2018 är inget undantag.
  En stor artikel om svenska i förorten och vad den markerar är intressant om man alls vill hänga med i svängarna. Man får veta att ordet "bror" används för att markera närhet till båda könen. Och att vem som helst inte får rätt stuk på snacket.
  Kampen om vad som är den riktiga norskan är inte slut än och Nina Kraft reder ut de olika turerna. Här finns också en intervju om finska språket, en kille som är politiskt sakkunnig i Stockholm får veta att han är för brutalt rak på sak i Stockholm medan hans finska vänner tycker att han snackar inlindat!
  Niklas Zencher skriver om hur anonyma textskrivare på nätet kan avslöjas, och det är intressant.
Och så finns här en text av Lars Melin som utnämner Hans Rosling till kung av fakta. I tidningens bakvagn finns frågor och svar, som jag alltid läser. Den här gången ställs en fråga om verbet "stula", alltså snubbla och tidningen svarar att det är vanligt på Värmdö i Stockholms skärgård.
  Då får jag lust att säga stopp och belägg! För på Åland är det ju synnerligen vanligt att man stular ikull - Se opp så du inte stular ikull i mörkret!
   Ibland måste man vara vän av ordning!

En furste bland furstar

   Till flydda tider återgår min tanke än så gärna - skrev Runeberg.
    Och visst kan väl tanken dras mot det förgångna, som när man läser Olle Larssons färska biografi om Gustav Vasa. Den heter "Gustav Vasa - en furste bland furstar" och målar ett heltäckande om inte smickrande porträtt av Sveriges landsfader.
   Han var adelsmannen som blev kung, katoliken som blev protestant och regenten som lade grunden till det moderna Sverige. Eftervärlden känner honom som Gustav Vasa även om han själv aldrig kallade sig något annat än Gustav Eriksson. 
    Gustav Vasas liv var fyllt av dramatik från vaggan till graven. Det var krig, uppror och en personlig kamp för att accepteras som härskare av sin omgivning. Många såg honom ju som en uppkomling, både utomlands och i hemlandet.Han var begåvad på att marknadsföra sig själv och sina idéer och få kungar har kunnat påverka historien om sig själv och hur den berättas som Fustav via Peder Svarts krönika. Här finns alla myter som lever kvar ännu i våra dar. Som den om Vasaloppets ursprung, till exempel.
   Som en röd tråd genom boken löper Gustav Vasas ständiga strävan efter att stärka sin legitimitet. Han var en uppkomling som störtat en krönt konung från tronen. Det gällde därför att visa att han var en furste bland furstar.  Olle Larsson har tidigare skrivit ut en heltäckande svensk historia och har lärt sig hur man komprimerar utan att bli obegriplig. Genom hans flyhänta penna väcks Vasas gestalt på nytt till liv. Med högt tempo bjuds man med på en spännande färd i 1500-talets Sverige.