Det skitiga 1700-talet

Niklas Natt och Dags debutroman 1793 blev en succé. Trots det grymma innehållet och skildringen av den ofattbara misär som rådde i Stockholms slum under det sena 1700-talet. Visst, det är Bellmans stad, men de lukter som beskrivs på boksidorna kommer inte från den fina världen. Kommer ihåg vad man sagt om Voltaire, som levde under samma tid, att vi skulle nog kunna samtala med honom men vi skulle inte stå ut med lukten i hans rum.
    Nu är uppföljaren, som helt logiskt heter "1794" här och den avslutande delen får titeln 1795.
   En mor sörjer sin dotter, som dräpts på sin bröllopsnatt. När ingen annan vill utreda dödsfallet frågar hon den ende som återstår, en enarmad palt som sörjer sin döde vän. På Danvikens hospital, i utkanten av Stockholm, sitter en ung ädling och våndas över det vidriga brott han anklagas för.
   Vi får vi åter följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och den myllrande och ruttnande värld som är deras, där vad lite som återstår av den gustavianska ärans prakt är statt i sönderfall.Gustaf III är död, hans son är omyndig och hans bror hertig Karl har överlåtit rikets styrande till Gustaf Reuterholm, som är en mörkrets man av oanat slag. Bland annat gjorde han något som dagens beslutsfattare inte vågar - han stängde Svenska Akademien.

    Niklas Natt och Dag visar här att han är långtifrån färdig med sin brutala och nakna skildring av det sena 1700-talets mörkaste vrår. Vänta er inte rokokopasteller skildrade här! De är mycket långt borta.

Höst på Bullholmen

   I Christoffer Holsts andra roman om journalisttjejen Cilla Storm - "Blå, blå höstvågor" - är det höstlikt. Hon och en äldre väninna har vunnit en spaweekend på Bullholmen där ett societetsbröllop samtidigt går av stapeln - inte utan komplikationer. Och Cilla Storm arbetar som kriminalreporter på en podcast och kan känna vittringen av en historia att skriva om. Hon bor tillfälligt hos sin bästis och dricker ofta vin med Rosie, grannen från Bullholmen. Men relationen med den charmiga polisen Adam känns oklar. Varför har han så svårt att bestämma sig?
   På det nya jobbet får Cilla i uppdrag att nysta i vad som hände societetslejonet Laila Damm, som försvann spårlöst 1988. Spåren leder Cilla tillbaka ut i Stockholms skärgård. Samtidigt anländer skådespelerskan Ella Svensson till Nordirland för att ta hand om sina föräldrars dödsbo. Där hittar hon något som får henne att snabbt återvända till Sverige.
    På ett kallt och blåsigt Bullholmen korsas Cillas och Ellas vägar, och snart uppdagas ett mörkt förflutet.Måste säga att intrigen har sina skavanker, författaren lyckas inte teckna en övertygande bakgrund, det blir väl lättviktigt och slarvigt tecknat. Men som feelgood med spänning duger den för en kvälls slöläsning.

Till stickandets lov

    Det finns en alldeles särskild omtanke i det man format med egna händer. Det vet alla som stickar. Ett plagg som skapas åt ett litet barn, eller i väntan på någon som ännu inte är född, blir till ett unikt band mellan stickare och mottagare.Det bandet finns kvar än idag.
   Celia B Dackenberg skriver personligt om stickningens mysterier och glädjeämnen, om minnen och om barnkläder genom tiderna i nyutkomna "lånat, sparat, ärvt & nytt". Texterna följer nyfiket olika kulturhistoriska stickspår och varvas med stickbeskrivningar - traditionella plagg, omtolkade klassiker och helt nya modeller - alla med sin egen berättelse och med inspirerande fotografier av Stellan Herner.
   Här finns värmande vantar och sockor, sköna yllebyxor, en dekorativ krage, busiga tröjor och trygga koftor och den klassiska kolten.
    Inspirationen hämtar hon i alltifrån ett västerbottniskt fälltäcke till skolslöjdens första stickuppgift eller ett bortglömt favoritplagg på en vind. Resultatet blir kläder som kan bäras och älskas av barn i flera generationer. I slutet av boken berättar några kvinnor om förhållandet till stickade plagg. Som att en olle kunde få en liten flicka att växa och bli kaxig.

Mord och skådespel

   Nu har Ninni Schulman kommit ut med den sjätte boken i den populära Hagforsserien "När alla klockor stannat".
   Det handlar till en del om ett bygdespel om den mystiske urmakaren Johan Tinglöf.  När årets spel ska ha premiär på Ekshärads hembygdsgård försvinner en av skådespelarna. Ett par dagar senare återfinns hon dränkt i Klarälven. Strax efteråt hittas en ung man skjuten. Även han har en roll i föreställningen om den legendariska urmakaren Johan Tinglöf.
   De ovanligt brutala morden förbryllar såväl Christer Berglund och Petra Wilander vid Hagforspolisen liksom journalisten Magdalena Hansson, som alltid halkar in i olika utredningar. Morden verkar på många sätt höra ihop men tillvägagångssätten är ju helt olika.
   Ju längre utredningen framskrider, desto tydligare blir det att de har att göra med en sadistisk mördare som sannolikt kommer att slå till igen. Frågan är bara hur, när och var.Och mot vem...
   Schulman är en fena på att beskriva glesbygden och de människor som bor där, miljöskildringarna är utmärkta.

Ett annat Ryssland sen?

 I sin nyutkomna bok "Ryssland utan Putin" skildrar Stig Fredrikson initierat hur Putins auktoritära och korrupta styre är uppbyggt, men också hur mycket bättre ett Ryssland utan Putin skulle vara. Han tror visserligen att Putin tänker sitta kvar så länge han kan, men anser att det ändå finns hopp om ett reformerat och mer demokratiskt Ryssland efter Putin, inte minst tack vare kraven från den unga generationen som tröttnat på de nuvarande ledarna och på "putinismen".
   Vladimir Putin har lett Ryssland i snart tjugo år. Inrikes har landet utvecklats mot alltmer förtryck och statlig kontroll över både politik och ekonomi. Hans förflutna inom underrättelsetjänsten gör att han kan kontrollera allt om han vill. Och det vill han. En gång agent - alltid agent. Utrikes har Putin fört en allt aggressivare och mer militant rysk politik, i takt med att han odlat myten om Ryssland som en belägrad fästning omgiven av fiender i väst.
   Stig Fredrikson är sedan decennier en initierad kännare av ryskt samhälle och politik. I en rad uppskattade böcker har han skildrat det moderna ryska samhället. Han var också nära vän med författaren och dissidenten Aleksander Solzjenitsyn. Boken om deras relation, "Alexanders kurir Ett journalistliv i skuggan av det kalla kriget" år fortfarande läsvärd och. han har även skrivit en tidigare bok om Vladimir Putin, "Oligarken och presidenten -
Tvekampen mellan Chodorkovskij och Putin" .

Intriger & choklad

   Hon har gjort succé med sina böcker som smakar som choklad. Joanne Harris kommer nu med del tre, "Smultrontjuven", som är en fristående fortsättning på "Choklad" och "Karamellskorna".
    Den livsbejakande men omstridda chokladkonditorn Vianne Rocher har slagit sig ner i Lansquenet-sous-Tannes för gott. Byn som en gång stötte ut henne har till slut tagit henne till sitt hjärta, om än motvilligt. Särskilt fader Reynaud ångrar sitt tidigare handlande och har blivit god vän med henne. Tillsammans med sin egensinniga dotter Rosette driver Vianne chokladbutiken vid stora torget, bjuder på sina speciella godsaker och sprider budskapet om tolerans och vidsynthet.
   När den gamle floristen Narcisse så dör, lämnar han i sitt testamente en skogsdunge i arv till Rosette och sin levnadsbeskrivning till fader Reynaud. Detta får till följd att avundsjukan väcks till liv i den sömniga lilla byn, inte minst på grund av Narcisses släktingar som flyttar in på hans gård.
   Samtidigt öppnar en mystisk butik vid stora torget som drivs av tatueraren Morgane Dubois. Vianne tycker sig känna igen henne från förr och blir allt mer misstänksam när Morgane lockar till sig Rosette och andra ungdomar. Motsättningar blommar upp när Vianne försöker försvara Rosettes och sina egna intressen. En bok att grotta ner sig med när höstmörkret tätnar.

Spänstig 95-åring

Brittsommar kallar man den sista flämtningen av sommar som kan infalla runt Birgittadagen, den 7 oktober och "Brittsommar" heter den tredje självbiografiska boken av Karl-Göran Ekerwald. Han är idag 95 år och har skrivit ett femtiotal böcker, romaner, biografier, essäsamlingar och dikter. 2002 utkom den första av hans självbiografiska böcker, Skogshuggarens pojke, som följdes av Tabula rasa 2008.
   "Det är inte bara en gång som jag varnat honom för att skriva denna självbiografi. Inte bara för Annas tänkta reaktion, men för att själva formen med 'talesman' och 'baktalesman' visar brist på omdöme. Självbiografier har, det gäller generellt, en rakt fram berättande form, alltifrån det första sprattlet och skriket fram till det sista sprattlet och sucken. Här blir det i stället ett sammelsurium."   
    Den som för ordet är  Ekerwalds "baktalesman"i tredje delen i Ekerwalds svit av självbiografiska böcker, men den liknar till formen inget han skrivit tidigare. Boken ger utrymme åt två röster, en dagbok författad mellan åren 2009-2018 av Ekerwalds "talesman". Han noterar bara vad han tycker är lagom: resor, möten med människor, möten med böcker, möten med drömmar.
     Efter dagboken följer baktalesmannens kritiska och upplysande kommentarer med överskrifter som "Mozartbreven", "Goethes kokerska", "Beuys och den persiska estetiken" och "Att föreställa sig Gud". De blir till ett slags miniessäer om ett liv av läsande och skrivande. Vart ledde det, vad har han lärt sig, vad var viktigt?
   Detta är kanske inte text som går hem hos alla men det är spänstigt skrivet och bitvis rolig läsning. Synd att förlaget gjort ett så murrigt omslag.