Höstens bästa roman

"Snart har sommarn blommat ut" av hangöfödda Karin Collins handlar om livet i Hangö före och under vinterkriget och täcker tiden från maj 1939 till mars 1940.Collins har gjort grundlig research för romanen men den tyngs inte av det, det hjälper till att göra konturerna tydligare från den här tiden som är både nära och avlägsen. Min syster föddes hösten -39 och mamma var bara 26 år då. Sånt kan man tänka på. Romanen börjar i Hangö där Disa, föreståndarinna på pensionat Bellevue och förbereder sig inför sommarens

badgäster. Gourmetmåltider, strandliv och konserter står på programmet. Allt ska vara tipptopp och gästernas minsta lilla vink måste lydas.Nere i Kapellhamnen rensar Hjalmar sina nät och hans barnbarn Nisse leker på bryggan. Plötsligt försvinner pojken under ytan och de stunder som följer river upp gamla sår och minnen som Hjalmar försökt glömma. Skolflickan Aino längtar bort från sitt fattiga hem och sin hostande pappa. Hon är förälskad och vill inte tänka på de skrikiga tidningsrubrikerna, utan intalar sig att allt skrämmande som händer ute i världen inte har något med Hangö och henne att göra.Den sista november är Aino som vanligt i skolan när rektorn, blek och sammanbiten, uppmanar eleverna att ta sig hem så fort som möjligt för nu är det allvar. Samma dag faller de första ryska bomberna och senast nu måste Hangöborna välja mellan att lämna sin stad eller stanna kvar och invänta en mycket osäker framtid. Det är ingen krigsskildring i bemärkelse fältslag, de nämns i förbigående. Men det är en ypperlig skildring av hur krig påverkar vardagen, en sak vi har anledning att reflektera över nu när granaterna regnaröver Ukraina. Samma angripare, samma övermodiga beteende - vi tar vad vi vill ha. Under de månader vinterkriget pågår förändras människor, hus och hela kvarter bränns ner, människor är på flykt och inget blir sig likt. Man kan inte tro att det är samma stad som Georg Malmstenskrev Hangövalsen om, en rad ur den har gett romanen titeln. Jag blev glad när jag på förlagets hemsida läste att författaren tänkt sig att detta är början på en trilogi, det ser jag fram emot. Jag utnämner utan tvekan detta till höstens bästa roman. Den engagerar, upprör och förtjuser. Allt på samma gång.

Leon söker brottens kärna

Ju längre Donna Leons serie om venedig blir dess mer söker sig författaren inåt, mot gåtornas kärna för att se vad som orsakat brott. "Det glömda barnet", som är del 22 i seien om kommissarie Brunetti, blir det väldigt tydligt.

Kommissarie Brunetti mitt uppe i ett känsligt ärende när han får ett upprört samtal från sin fru Paola. En dövstum man, som har hjälpt till på kemtvätten i hemkvarteret, har hittats död. Men när Paola får höra att han skulle ha överdoserat sömnmedel kan hon inte smälta förklaringen. När Brunetti undersöker saken förvånas han över hur lite man vet om den döde. Ingen känner till hans namn, han finns inte i några register, det är som om han aldrig existerat. Vid samtal med mamman får han dessutom en tydlig känsla av att hon döljer något viktigt. Brunetti inser att han måste gå vidare med fallet och en obehaglig historia börjar snart rullas upp. Den handlar om girighet, cynism och behovet av att dölja de verkliga motiven. Många venezianare iboken framstår i en ganska ofördelaktig dager när de, till varje pris, vill dölja sjabbigheter som hör det förflutna till. Men Brunettis envisa frågande ger resultat och han får fram hela historien om ett negligerat barn som blev en missbrukad vuxen.Mycket välskrivet är det också.

Om brittiska killars vänskap

Britten Richard Ropers roman "Hundra skäl att leva" kom ut för ett par år sedan och blev en internationell succé. Nu kommer hans andra rpman på svenska, "Vänner från förr" och temat liknar det i första

boken. Hur bryter man medelålderns tristess och hittar inspiration. Och i Ropers romaner är det män i medelåldern som är huvudpersoner. Det känns fräscht för hur många romaner om krisande kvinnor mitt i livet kommer det ur varje år? Lite för många, tycker jag. Även om en del av dem är bra. I romanens centrum finns Joel och Theo, som inte har pratat med varandra sedan tonåren då deras vänskap gick i kras. Joel gör succé som manusförfattare och är i en lycklig relation med tonårskärleken Amber. Men han bär på en stor hemlighet som bryter ner honom. Theo ältar sitt ex och känner sig misslyckad över att han slarvat bort sin karriär. När trettioårsdagen knackar på dörren blir han dessutom vräkt . Nu möts de två för första gången på över ett decennium och ger sig i väg på en trettio mil lång vandring längs Themsen. Kan de hitta tillbaka till varandra eller kommer deras hemligheter och lögner förstöra vänskapen ännu en gång? Ingen som vet men försöka duger. Det blir till en underhållande och ömsint berättelse om vänskap och om att hitta tillbaka till det som verkligen betyder något i livet.

Ännu en återvändare

En nervkittlande suggestiv spänningsroman av prisbelönta Lina Bengtsdotter, författare till trilogin om Charlie Lager i Gulspång, kommer Linda Bengtsdotter nu med en fristående kriminalromqan "Lågorna". Hon skriver i den just nu starka trenden återvändarroman, där någon - ofta en ung kvinna - återvänder till barndomstrakterna för att ställa någonting till rätta. Så är det här, efter ett desperat samtal från barndomsvännen Katja återvänder Vega till Silverbro, det

lilla samhället hon lämnade för London tio år tidigare. Under uppväxten var de två oskiljaktiga, Katja med sin trasiga barndom och Vega med saknaden efter sin mamma. Men när Vega kommer hem till Silverbro är Katja spårlöst försvunnen och tankarna går oundvikligen till Katjas moster, Sofia Lo, tonåringen som försvann för mer än trettio år sedan. Vad har hänt Katja? Har de två försvinnandena någonting gemensamt och kommer Vega hitta Katja i tid, eller riskerar deras mörka hemlighet att avslöjas? "Lågorna" handlar om vänskap och svek och hur lite man känner sina barndomsvänner. Det handlar också om hur ett oförklarligt försvinnande påverkar människor och hela trakten.

Står på gårdagens sida

Det börjar med en begravning. På Gamla kyrkogården i Malmö samlas några åldrade klasskamrater från småskolan för att ta avsked av sin första skolfröken, Anna Jensen. Bland dem finns författaren Björn Ranelid, han som minns hur Anna lärde honom att hålla pennan och forma bokstäverna. Där han står vid graven, irriterad över

prästens bleka griftetal, bestämmer han sig för att själv skriva om Annas liv. Romanfigurer med tydliga yrkesroller kryllar det av i litteraturen. Varför, frågar sig Björn Ranelid i nya romanen ”Min skolfröken skall vara ett frimärke”, finns det då inga skönlitterära verk om den gamla sortens lärarinnor? Betraktad genom Ranelids ögon blir hon huvudpersonen i en saga där folkhemmet gestaltat i 1960-talets Malmö kommer till liv, med arbetarkvarter, torgmadamer och damfriseringar. Vardagen beskriver Ranelid som hård men rättvis. Barn kan drabbas av polio och får gå i hjälpklass med stort H. Deras föräldrar hankar sig fram som hunsade arbetare Men Ranelid står som en stor del av svenska folket just nu, odelat på gårdagens sida. På boksidorna förekommer mycket snyftande över ”allt som gått förlorat” samtidigt som ”disciplin i skolan” är den snuttefilt som halas fram i alla lägen.Mina minnen av tiden är andra, skolan var ingen tygg hamn för alla. ”Min skolfröken skall vara ett frimärke” handlar, som så många andra av Ranelids romaner, i grund och botten mest om författaren själv – och glimrar till först i de ögonblick den vågar stå för det. Hans berättelse blir en skildring av skolan, Malmö och landet Sverige speglad genom Anna Jensen under nästan hundra år.En subjektiv bild förstås men som hittad för den som tycker allt var bättre förr.

Dramatik i havsbandet

"En hamn i stormen" är en relationsroman med spänningsinslag, där Birgitta Berginåter visar hur skickligt hon skildrar mänskliga relationer.

Sju gäster anländer en helg i oktobe till Hamneskär, en liten klippö långt ut i Västerhavet där det finns en Pater Noster-fyr. På den lilla ön finns bara karga klippor, ett hotell samt fyren från 1800-talet och hav så långt ögat kan nå.Väderutsikterna har varit oroande och varnat för storm men ingen har förutsett att en envis orkan ska hålla hela västkusten i sitt grepp. Ön blir som ett fängelse för gästerna, det går inte att ta sig därifrån. Strömmen går och ön hotas av havets raseri. Kenneth och Marina, som driver hotellet, känner direkt att något ligger i luften. Detta är inga sorglösa weekendgäster, utan människor som av olika skäl kommit för att lösa knutar i sina liv.En författare med skrivkramp, en jurist som vantrivs med livet, ett vilset ungt par som trott på en romantisk weekend.Här finns ett äldre par med relationsproblem och så den avvikande och oborstade Elvis som skrämmer sina medgäster Nya förbindelser uppstår, gamla löses upp och när orkanen slår till med full kraft finns inte längre någon återvändo.Utsattheten på ön gör att många upptäcker nya sidor hos sig själva och de är inte alltid bättre sidor. Konceptet är klassiskt med människor isolerade i grupp men Bergin lyckas genomföra en intrig som nästan är trovärdig. Fast jag undrar om en orkan håller i sig i mer än två dygn.

I de stora djupen

2019 fick Patrik Svensson Augustpriset för fackboken "Ålevangeliet", en bok om den gåtfulla långvandraren i havet. Boket fick också stor uppmärksamhet internationellt och har översatts till ett antal språk.

I nyutkomna "Den lodande människan" tar sig författaren än en gång rejält med vatten över huvudet när han utforskar hur människan lärde sig att hitta på havet. Var Magellan verkligen den förste världsomseglaren och hur bidrog kaskelotvalen till upplysningen? Ett par av deteman som undersöks. På vilket sätt förändrade den skotske bagaren Robert Dick synen på livets historia? Och hur vet vi egentligen hur djupt havet är? Svaret vär att det vet vi inte, det vi har är kvalificerade spekulationer baserade på punktundersökningar av havsdjupen. ”Den lodande människan” handlar om havets lockelse, om den där uråldriga drivkraften som i alla tider fått människor att söka sig ut på öppet hav. Det är en bok, kort sagt, om nyfikenheten. Men också en bok om lusten att erövra, att dra nytta av det man får veta. Det är en annan, mindre smickrande, aspekt på utforskandet.