Min blogglista

måndag 28 februari 2011

Vilken bladvändare!

Sista dagen av februari - och ingen vår i sikte. Fast kvällarna har blivit ljusare - så kanske blidvädret kommer också...
Nu har jag, under en sömlös natt på sjukhuset, läst en av årets bästa deckare. "Blodröd måne över Villette" av Ingrid Hedström.
Det är den fjärde romanen om den fiktiva belgiska staden Villette och om undersökningsdomare Martine Poirot.
Hennes intriger är fantastiskt väl konstruerade - där slarvar annars många deckarförfattare. Hos Hedström löper spåren samman på ett till synes mödolöst vis. Vad har en aldrig visad svensk film att göra med att en familj i Villette avrättats brutalt - utan synbart motiv?
Bara dra i någon av trådarna och historiens skelett rasar ut ur garderoberna!
Ska ni bara läsa en deckare i vår? (Inte för att jag förstår varför man skulle begränsa sig så.) Låt det då bli den här!

söndag 27 februari 2011

Moderna läsare



Idag menar vi med "läsare" folk som läser böcker och texter. Men på 1800-talet var en läsare en som läste Bibeln och annan religiös litteratur på egen hand, utan kyrkans och prästernas tolkning. De dådtida läsarna var stommen i den nordiska frikyrkorörelsen och nu har det kommit ut en bok som sätter in dem i ett kulturellt sammanhang också.
Gunnar Hallingberg har skrivit "Läsarna - 1800-talets folkrörelse och det moderna genombrottet". Det är en bok med vetenskapligt stuk, fotnötter till exempel. Men inte är den svårläst. Två läsare, psalmdiktaren Lina Sandell,  och skolgrundaren Aurore Stockenfelt finns på omslaget, som statyer.
Jag, som är idéhistoriker i grunden, tycker att den är högintressant.
Tidigare har man ju alltid talat om nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen som de rörelser som skapade det moderna samhället. Men läsarna var minst lika viktiga.
Och vilken sångskatt de stod för, samlad i till exempel Sions harpan - en älskad sångbok även på Åland.
Läsarna känns förbluffande moderna där de betonar människans rätt att tänka själv och forma en egen uppfattning om tro och samhälle. Det här är en ruiktigt nyttig och nyskapande historiebok!

lördag 26 februari 2011

Vassaste pennan

I år är det 100 år sedan Olof Lagercrantz föddes. Författare och tidningsman, åsiktsenvis som få och Dagens Nyheters  vassaste penna.
Nu ger sonen Richard Lagercrantz tillsammans med StinaOtterberg ut ett urval av hans snabbt skissade författarporträtt. "Vid sidan av" kallar de boken och här träffar man ett 20-tal klassiska svenska författare. Tidsspannet är från 1940-tal till 1970-tal. Här finns de alla, från Karin Boye och Vilhelm Moberg till Evert Taube.
Och varför skulle man läsa den här boken?
Jo, för att det här är oredigerade anteckningar, ögonblicksbilder som OL hastigt skrev ner. Det handlar ofta om mindre smickrande bilder - men sådana behövs ju också för balansens skull.
Om Lars Gyllensten skriver han 1957, då debatten om svenska kärnvapen var het. Gyllensten hade skrivit en artikel MOT planerna. "Jag tycker Gyllensten skriver med en oförklarlig hetta och utan saklig skärpa. Men att han ska få säga vad han vill hos oss är jag villig att strida hårt för, skriver OL.
Ett år senare, 1958, noterar han att han läser en roman av Gyllensten: Jag tycker ofta om den. Men lika ofta är allt så otroligt dött, blir OL omdöme.
Andra författare råkar ut för mycket beskare kommentarer.
Underhållande!

fredag 25 februari 2011

En filosofisk problemlösare

Skotten Alexander McCall Smith skriver underbart om Mma Ramwotse i Botswana, hon med Damernas Detektivbyrå.
Men han har också skapat en skotsk problemlösare, Isabel Dalhousie i Edinburgh (där författaren själv bor). Isabel är filosof och redaktör för en tidskrift som behandlar moralisk-etiska problem. Men hon blir också uppsökt av stadsbor som vill ha hjälp med att lösa vardagens små knutar. Och nyfikna Isabel halkar alltid in på dessa spår.
På svenska finns åtminstone fem böcker om Isabel och Filosofiska söndagsklubben. Jag läser dem med nöje, inte minst för beskrivningen av Edinburgh i alla väder. Och för Isabels komplicerade privatliv. Hon har bildat familj med sin systerdotters fd pojkvän och fått en son. Hon har en argsint och spiritistisk hushållerska och en halvtam räv - Broder Fox - i trädgården.
Så när man tröttnar på hårdkokt och tufft så kan man trösta sig i Isabels sällskap.Till exempel med "Kärlek, vänskap och chocklad".

torsdag 24 februari 2011

Evigt aktuella Bodil

Bodil Malmsten hör till de författare jag gärna och ofta läser om. Hennes böcker om tiden i Finistère, till exempel "Priset på vatten i Finistère".
I den är hon fortfarande tokförälskad i sin nya plats på jorden, lär sig franska och lär sig leva som folk gör i Finistère. Hennes funderingar blandas med minnen av barndomens människor och landskap och blandningen är både njutbar och väldoserad.
Hittade också en volym med hennes samlade dikter. Den ska jag knapra på i kväll.
Hon är ju en Aspenström-lärjunge, fast mycket självständig. Men de har liksom samma resonanslåda för språket.
Annars har jag idag blivit intervjuad av Norsk Rikskringkastning, som gör ett program om Sonja Nordenswan - Ålands första kandidat till Nordiska rådets litteraturpris.
Kul! Dewt var en väl påläst redaktör som skötte utfrågningen och det blir man ju glad av.
På lördag sänds programmet Boken i P2.

onsdag 23 februari 2011

Hokus pokus - krokus

Idag har jag inte läst någonting alls, det är jag för trött för.
Men jag har bläddrat i min citatbok för att se om det går att hitta ett tröstens ord denna evighetsvinter.
Och si - det funkade.
Så här skrev dansken Piet Hein:

All mulljord
blir till gule krokus
det är rene
hokus pokus.

Det har han ju rätt i.
Ett annat bra citat jag skrivit in efter det är ett från teaterchefen Vivica bandler, som fick kritik för att svära för mycket.
"Jag tycker det är viktigare att vara ren i själen än i munnen", replikerade hon.

Jag fortsätter vänta på vårens hokus pokus, ett tag till.

tisdag 22 februari 2011

Det ljuva 60-talet

Jaha, några rader till er kära läsare. Efter två dygn på sjukhus med opererad son är det lite svårt att landa i det vardagliga. Men nu kan det väl bara bli bättre, om än långsamt.
När jag gick igenom posten såg jag till min glädje att Jan Kotschacks bok om Radio Nord kommit. "Stick iväg, Jack!" heter den. Och det är i hög grad ett porträtt av fadern Jack Kotschack som med sina radiosändningar från båten Bon Jour på internationellt vatten ruskade om i radiokulturen.
Stationen var verksam 16 månader, 1961-62, och vi som var unga då älskade den. Det var annat än nyheter från Finska Notisbyrån eller dagens Eko i P1.
En ungdomlig och uppkäftig station som retade gallfeber på makthavarna och som tystades genom hot och speciallagstiftning i det socialdemokratiska mönsterlander Sverige.
Har bara bläddrat och ströläst i boken, men den är rakt igenom intressant med massor av bilder och dåtidens topplistor.
Ja, det var då...
I mars kommer Jan Kotchack till Åland och presenterar boken. Det tänker inte jag missa.

söndag 20 februari 2011

Keltisk stickad magi

I går missade jag att blogga. Inte konstigt alls eftersom vi tillbringade fem timmar på akuten för att få en diagnos på sonens feber och muskelvärk. Idag blev det mer tid på ÅCS och samma visa i morgon.
När man är så där urlakat trött som man blir av lite sömn och mycket oro, då ska man läsa någonting lätt. Jag har valt att ta fram den vackraste stickbok jag vet, Alice Starmores "The Celtic Collection".
En helt underbar bok med foton som är som målningar. Och vilka underbara tröjor!
Inspirerade av keltisk mönstertradition med slingor och ornament eller stickat i fler färger. Starmore är själv kelt, kommer från ön Lewis väster om Skottland, och har levande kontakt med sitt kulturarv.Mönstren är inget för ovana stickare, nej. Men inte måste man heller laga all mat som finns i matböckerna. Ofta räcker det bra med att läsa.
Så jag har suttit och bläddrat och njutit och det var precis vad jag behövde idag.

fredag 18 februari 2011

Tilltufsade individer

Jag skrev härom dan om Sagans 50-talsroman "Bonjour tristess".
Lite av samma tonläge hittar man i kanadensiskan Mavis Gallants noveller. På nyåret kom den  första bok som översatts till svenska ut, novellsamlingen "Från det femtonde distriktet".
Så välskrivet och träffsäkert, så på kornet fångat när hon zoomar in efterkrigstidens tilltufsade människor som söker ett sammanhang, ofta utan att lyckas. Min favorit här är novellen "Den muslimska hustrun".
Undrar om det är någonting med luften i Kanada som skapar så goda novellister. Jag tänker på Alice Munroe - alltid läsvärd.
Nu ska jag sträcka ut mig på soffan en stund, fredagskväll betyder trött.

torsdag 17 februari 2011

I Dahlströms landskap

 Min första kontakt med Magnus Dahlström var som dramatiker. Hans pjäs ”Skärbrännaren”, som handlar om manipulation av vardaglig makt män emellan, imponerade stort. Inte minst genom det lågmälda ursinne som är pjäsens undertext.
 Efter 15 år av tystnad återkommer Dahlström nu med en omfångsrik roman som åter sätter männen i centrum.
Vi är någonstans norrut, en mindre ort, omgivet av ett bergslandskap och med billiga huspriser - det är egentligen allt man får veta om de tre männen i Magnus Dahlströms roman ”Spådom”.
Det handlar om en läkare, en polis och en socialarbetare. Alla tre har drabbas av varsin fixering, en spådd dödsdom, en försåtlig kollega, en hustrus missbildade hand. Alla tre är yrkesmän som ska tjäna ”det goda”. Det är som om Dahlström bara helt självklart tar vid efter sin senaste roman "Hem" från 1996, vars överviktiga kvinnliga tjänsteman också ville göra det rätta.
Ska bli intressant att se var den här romanen landar. Och hur.
Med Dahlström får man vara en försiktig läsare, hans berättarteknik är enkel. Och full av försåt.

onsdag 16 februari 2011

Jag är off-line

Min dator är hos doktorn och min kommunikation med omvärlden begränsas ett par dagar.
Men jag lovar att återgå till ordningen så snart jag kan.
Ett tips ska ni få: Boken om Mariehamn, som jag för några timmar sedan fick ett nytryckt ex av är väldigt vacker. Ska bli ett rent nöje att börja läsa den. Den kommer ut på måndag, stadens 150:e födelsedag.
Ibland är det här ett jättebra jobb.

tisdag 15 februari 2011

Vilken sommarbok

Nu, när vintern har oss i sitt isiga järngrepp, är det skönt att läsa om sommaren.
En roman som för mig är essensen av sommar är Francoise Sagans debutroman "Bonjour tristesse" som kom ut 1954, när Sagan var 19 år.
Romanen blev en skandalsuccé, författaren likaså. Hon bröt mot alla normer för hur en flicka med god fransk borgerlig bakgrund ska vara - och hon njöt av det.
Cecile i romanen är en modern toåring. Nyckfull och beräknande men också sårbar och ömhetstörstande. Hon bejakar sin leda, tristessen, och den här sommaren på Rivieran utforskar hon vuxenlivets koder med rätt katastrofalt resultat.
Som alla Sagans romaner är den tunn men språket är precist och målande, det behövs inte fler ord.
Den kom ut på svenska på 50-talet men vi som var unga tonåringar då fick inte låna den på bibliotek, den hörde till "giftskåpet" - böcker farliga för moralen.
Nästa vecka ger Bonniers ut romanen som ljudbok med ett härligt retro-omslag. Man blir nästan nostalgisk av att se det.

måndag 14 februari 2011

Lutar åt Gud

Tomas Sjödin är författare och pastor.
Han bor nära Göteborg och skriver krönikor för Göteborgs -Posten. I boken "Jag lutar åt Gud" har han samlat 85 av de bästa krönikorna och ger ut dem som bok.
Det handlar om vardagens lunk, om att upptäcka det stora i det lilla. Att våga häpna och våga tro på morgondagen.
Sjödin är inte en flum-flum-skribent som förklär sin Gud till ett "vänligt väsen" för att passa alla. Han skriver om etik i vardagen och berättar anekdoter från sina möten med människor. Att läsa en eller två krönikor om dagen är bra för själen, det är jag övertygad om.
Hans första bok hette "När träden avlövas ser man längre från vårt kök".
Där berättar han om hur det är att leva med två söner som båda bär på en dödlig och obotlig sjukdom.
En bok man inte glömmer om man läst den.
Idag har Tomas inte längre några söner. Så hårt kan livet också vara.

söndag 13 februari 2011

Favoriten Paretsky

Jag upptäckte till min förtjusning att deckarförfattaren Sara paretsky från Chicago är bara en vecka yngre än jag, född i tvillingarnas tecken. Kul!
Medan alla jamar om hur tuff och smart Lisbet Salander är så säger jag: hon är inget i jämförelse med Paretskys streetsmarta hjältinna V.I. Warshavski. Privatdetektiv av italienskt-polskt ursprung med en förmåga att klara de mest utmanande problem. Hon slåss som en buse och är ofta beväpnad, det behövs. Chicago är ingen idyll.
Och V I - som står för Victoria Ifigenia - tar uppdrag som för henne in i dunkla sfärer där pengar är makt och där de små människorna får sitta emellan. Paretsky fångar situationer och språk på ett mästerligt sätt och rekommenderas absolut.
Hon har skrivit 12 V I-deckare och cirka hälften av dem, finns översatta till svenska. "Utsåld" är den senaste och den kom -07 och handlar om vad som händer när V I försöker hjälpa sitt gamla basketlag i södra Chicago.

lördag 12 februari 2011

Pirat-citat

Jag köper inte mycket på bokrea längre, behöver bara ta en titt på hyllorna för att inse att jag bör låta bli.
Men en liten pärla hittade jag i Mariehamns bokhandel, en samling Fritiof Nilsson Piraten-citat kallad "Piratbubblor".
Jag gillar ju Piraten, för hans humor och blick för tillvarons löjligheter. Tyvärr är han ganska glöm idag och DET är synd.
I boken finns många ciat från Historier från Färs. Bland annat detta: Man blir inte kosmopolit bara för att man ha en söderhavssnäcka på byrån.
Så sant, så sant.
Och: Det finns ingenting som inte har hänt, men mycket som inte har berättats.
Läs Piraten så får ni ha roligt en stund!

fredag 11 februari 2011

En riktig roman

När jag bläddrar i min blogg ser jag att det på sistone blivit många böcker av kvinnliga författare. Den trenden måste ju brytas.
 Här ska ni få tips om en riktig superroman ur fjolårets utgivning och som finns som pocket nu.
Det är Aris Fioretos "Den siste greken" och den handlar om en man som kommer till Sverige på 60-talet och blir kvar.Men innan berättelsen om Kostas Kezdoglou är slut så har författaren målat en bild av efterkrigstidens Europa. Om rotlösa människor som söker jobb och möjlighet att överleva men som inte kan eller vill kapa trådarna till det förflutna.
Kring den siste greken finns en stor väv som berättar om var och hur han hör hemma.
Det är skickligt berättat och man önskar att boken inte tog slut.

torsdag 10 februari 2011

Ett randigt kraftverk

Jag vet inte hur ni har det med Suzanne Brögger, dansk urfeminist.
Själv har jag ett avspänt förhållande till henne, hon kan vara hur bra som helst eller så ger hon ut nåt som jag inte alls gillar.
Men hon förtjänar att läsas inte minst för boken "Linda Evangelista Olsen" som handlar om katterna i hennes liv. En kattens blå bok, en berättelse om mycket mer än nio liv. Förstås blandar hon in sitt eget människoliv i skildringen - också.
Den här boken är "gammal" med dagens tidsmått mätt, den kom ut på svenska 2004. Ska man ha tag på den får man lita på bibliotek eller antikvariat. Men boken är absolut värd att läsa om man är kattmänniska.
Katten med Olson som efternamn definierar författaren som ett randigt kraftverk i päls. "En katt är kort och gott - hinsides. Du kan aldrig riktigt komma underfund med dess blick. Att känna en katt är alltså att vara i kontakt med det hinsides" skriver hon.
Hon tror inte att det finns katter i paradiset, de skulle lätt bli uttråkade. Den hör kanske hemma i den helvetiska regionen, där det finns värme, tror Brögger.
"En kvinna, en eld och en katt utgör ett hem" som Guillaume Apollinaire påstod.
Det låter rätt trevligt faktiskt - om man betänker hundvädret som ylar utanför knuten.
Varför säger man inte kattväder förresten?

onsdag 9 februari 2011

Kvinna med nerver

När jag var ung brukade mamma och moster prata om kvinnor som "fått i nerverna". Det kunde ta sig olika uttryck förstod man och det var ingenting positivt detta "att ha i nerverna".
Kom att tänka på uttrycket när jag ser underrubriken till den amerikanska författaren Siri Hustvedts bok "Den skakande kvinnan" eller "En historia om mina nerver".
Det är en modig titel, att våga lyfta fram nervproblem till allmänt beskådande. För Siri använder sig själv som exempel boken igenom när hon resonerar om sambandet mellan kropp och psyke.
Hennes oförklarliga skakningar började 2006, ett par år efter att hennes far dött. Siri skulle hålla ett tal på det college där fadern varit verksam och där Siri bott som barn.
Och plötsligt börjar hon skaka okontrollerat.
Kring den händelsen kretsar boken.
Om man gillar att syna påståenden och teorier från olika håll så kommer man att gilla boken. Om inte så tycker man nog mest att den är konstig.

tisdag 8 februari 2011

Ett gott skratt...

...förlänger livet, sägs det.
I så fall kan man få ett långt liv genom att läsa Stewart Clarks samlingar av konstig svengelska. Tre av hans klippsamlingar har kommit ut på svenska (..eller nåt sånt språk) och en av dem är "Don't smell the ballons!".
Det är ju altid roligt med bruten enggelska. Vill man ha gratisnöje så kan man låta Google automatöversätta någon sida på nätet. Efter att ha läst översättningen vet man ingenting alls.
 Men roligt har man.
I filmens underbara värld finns det översättare och Clarke har hittat en underbar översättning: En beväpnad man försöker ta sig in på en fest och vakten säger: You must leave your iron outside! På svenska blir det: Du måste lämna stykjärnet utanför!
En felaktig ordination blir det när veterinären säger: Your cat needs medication. På svenska: Din katt behöver meditera.
Och så en replik från president Ford, som försäkrar: I watch a lot of baseball on the radio.
Och miljövännen Al Gore vet inte hur en zebra ser ut. Han påstår: A zebra doesnot change its spots!
Och så vidare...
Lite gladare nu?

måndag 7 februari 2011

Med smygande skräck

Andeväsen och skrämmande upplevelser ligger rätt i tiden. Jag tänker på "Döden på en vit häst" av Amanda Hellqvist som jag skrev om här nyligen.
Men vi har också en mycket skicklig författare i genren på Åland, Vibeke Voigt,(bilden)  född i Grönland men sedan länge bosatt på Åland. I höstas kom hennes roman "Vittring" som handlar om de märkliga turerna som ledde fram till att pigan Gustava Johansdotter avrättades på Föglö 1822.
Voigt har kommit materialet mycket nära och att hon är engagerad i Gustava märks på varje sida. Fast man som läsare vet hur det hela ska sluta så läser man ändå med stigande spänning.
På onsdag ska Vibeke Voigt berätta om sin roman på Röda korsgården i Mariehamn. Är man ledig vid 14-tiden på eftermiddagen ska man absolut gå och lyssna, tycker jag.

söndag 6 februari 2011

Mer om systrar

Som jag skrev i går skildrar Ulla-Lena Lundberg på ett lysande sätt systerskap i sin sebnaste bok.
Jag har just börjat läsa en annan intressant bok om systerskap, Deborah Tannens "Du var alltid mammas favorit!"
 Hon tar avstamp i sin egen familj - tre systrar - och så har hon intervjuat mänger av systrar  i olika ålder och med skiftande bakgrund, och det är språket systrar emellan som intressera Tannen. Hon har ju tidigare djupdykt i mans- och kvinnospråk och skrivit om det.
Alla som har en (eller fler) systrar känner igen sig. Känslorna som skiftar från  avund och rivalitet till djupaste solidaritet och vänskap.
Det betonas gång på gång att med systrar kan man tala om allt, det finns ett "sisterspeak" som det heter i originalet som är universellt.
Ett avsnitt handlar om rollen som lillasyster, ett annat om rollen som storasyster.
En riktigt intressant bok som ger nya infallsvinklar på de komplicerade band som håller samman syskon.

lördag 5 februari 2011

Grattis Ulla-Lena & Carina!

Sällan har litterära  pris hamnat så rätt som de gör idag.
Ulla-Lena Lundberg får Tollanderska priset på 35.000 euro för sitt unika författarskap och poeten Carina Karlsson får 20.000 kronor från Harry Martinsson-sällskapet.
Ett riktigt hjärtevarmt grattis till båda - det är ytterst välförtjänt.
Och har ni inte ännu läst Lundbergs senaste bok - Jägarens leende - som handlar om förhistoriska klippmålningar - så gör det nu!
Även om man inte bryr sig mycket om urtidskonst så dras man in i berättelsen om Ulla-Lena och hennes syster Gunilla som reser över kontinenter för att se målningar.
Men titta! Har du sett! säger de till varandra.
Inte bara en bok om historia och dåtid utan också en berörande bok om systerskap och trohet ända in i döden.
Absolut en blivande klassiker, pricis som Ulla-Lenas bok om fåglarna i Sibirien.
Man läser och häpnar.

fredag 4 februari 2011

Evas Moberg om författare

Eva Moberg (bilden) är dramatiker och kolumnist (och dotter till Vilhelm Moberg förstås).
Hon är en läsande kvinna och har gett ut en bra samling citat, 400 citat av författare, och boken heter "Ord, svett & tårar".
I förordet konstaterar hon att de flesta författare en gång började skriva för att det var så roligt. Sen kommer kampen med orden och skrivarkramp för en del. Ändå blir väldigt mycket skrivet. (Jo då, vårbokfloden har börjat stiga!)
Hon skriver också en mycket viktig sak: ingen arbetsmetod är den bästa - bara den som är bäst för sin författare i detta yrke utan regler.
Norman Mailer citeras: Att vara en riktig författare innebär att man jobbar också på dåliga dagar.
Agneta Pleijel säger: Att vara dramatiker i Sverige innebär att man mitt under sin utbildning blir pensionerad från ett yrke man aldrig haft.
Och John Le Carré, spionromanens mästare, suckar: Att få sin bok filmad är som att se sin oxe örvandlas till buljongtärningar.
Och nobelpristagaren Singer avslöjar en hemlighet: Papperskorgen är författarens bästa vän.

torsdag 3 februari 2011

JOLO en glömd journalist

Tänk så snabbt journlister glöms bort!
Här sitter jag med JOLOs - Jan Olof Olsson - tre böcker om första världskriget och häpnar än en gång över hur elegant han förklarar bakgrunden till kriget och gör den begriplig.
Det var nog hans bok "1914" som fick mig att bestämma mig för att välja historia som huvudämne. Jag hade funderat på litteraturhistoria först men så blev det inte.
Jolo dog 1974 av en hjärtattack, bara drygt 50 år gammal. Tänk så mycket han hade kunnat skriva om inte...
Han skrev gärna resereportag i DN, som var hans tidning, och han älskade allt brittiskt. Från tweed till dimma.
 Och han hade en bildning som gjorde att han kunde skriva initierat om många ämnen. Idag håller bildningen på att försvinna som egenskap, alla litar på Googles sökmotor. Men att söka fakta är inte detsamma som att kunna, förstå och veta.
Vill någon veta mer om människan JOLO så kom det faktiskt ut en biografi om honom härom året.Göran Leth har skrivit den ch titeln är "JOLO - den förarglige iakttagaren". Den är både fyllig, 350 sidor, och läsvärd. Inte minst för att den sätter in Jolo i ett samtidsperspektiv.

onsdag 2 februari 2011

De som följde en röd tråd

"Den röda grevinnan" heter boken som Yvonne Hirdman skrivit om sin mamma, Charlotte Hirdman. Boken fick fjolårets Augustpris och är bitvis spännande som en agentroman. CH föddes i Estland, bodde i Österrike och Berlin, rymde till Sovjet med sin kommunist till älskare. Lyckades ta sig ut ur Sovjet, det kommunistiska paradiset, 1937 och kom via Danmark till Sverige.
När jag läser den här boken, det har tagit sin tid, tänker jag på liknade öden. Som Erik Jorpes från Kökar som också var aktiv kommunist och begav sig till Ryssland 1918. Även han hoppade av från den röda drömmen och tog sig på krokiga vägar till Stockholm. Han var en lysande forskare inom medicin och borde ha fått Nobelpris. Men den röda skuggan vilade över honom, han ansågs inte pålitlig.Runar Backmans biografi över Jorpes, som finns på bibban, ger en bra bild av hans liv.
På Åland fanns också Aili Norgren, Sally Salminens storasyster. Även hon flydde undan det röda paradiset under Stalins terror.
Underligt hur intelligenta människor blev så helt uppslukade av ideologi att de övergav allt som var dem kärt för att följa en dröm.
Dagens avhoppade vänsterfans blir i många fall deckarförfattare. Ta paret Sjöwall-Wahlö, Henning Mankell, Jan Guillou, Stieg Larsson m fl. Deras samhällskritiska opus tar alla avstamp i besvikelse över dagens värld. Mankells snut Wallander är väl den som gnäller mest över "samhället" och hur det spårat ur.

tisdag 1 februari 2011

Ut med självhjälpen!

Nu har jag verkligen kommit igång med städningen av bokhyllor. Och gud så mycket skräp man samla på sig!
En del förlag skickar hela utgivningen för recension utan att man bett om det.
Därför ligger böcker om självhjälp, livspussel, livscoaching, mindfullness och egoboosting i travar. Till och med böcker om att spå i hand , handåläggning och massage finns.
Men det ska det bli ändring på. Nu rensar jag ut och packar i kassar, det är en bra början. Sen hamnar böckerna hos olika mottagare, hoppas någon blir glad för vår tids vidskepelseböcker.
Det var enklare när jag var ung. Då ville man ut, upp och bort. Ville skapa ett eget liv - utan annan livscoach än goda råd hemifrån - och det har ju gått hyfsat.
Hoppas att någon snart vågar säga det högt: alla de här moderna livsstilsböckerna är bara kejsarens nya klädet. Och någon gör en bra affär på att erbjuda osäkra människor olika program för livet.
Ska jag ge ett råd så blir det: känn efter vad du själv vill och gå in för det till 110 procent!
Nu lägger jag boken Egoboost högst upp i högen som ska ut och bort.