Själv har jag ett avspänt förhållande till henne, hon kan vara hur bra som helst eller så ger hon ut nåt som jag inte alls gillar.
Men hon förtjänar att läsas inte minst för boken "Linda Evangelista Olsen" som handlar om katterna i hennes liv. En kattens blå bok, en berättelse om mycket mer än nio liv. Förstås blandar hon in sitt eget människoliv i skildringen - också.
Den här boken är "gammal" med dagens tidsmått mätt, den kom ut på svenska 2004. Ska man ha tag på den får man lita på bibliotek eller antikvariat. Men boken är absolut värd att läsa om man är kattmänniska.
Katten med Olson som efternamn definierar författaren som ett randigt kraftverk i päls. "En katt är kort och gott - hinsides. Du kan aldrig riktigt komma underfund med dess blick. Att känna en katt är alltså att vara i kontakt med det hinsides" skriver hon.
Hon tror inte att det finns katter i paradiset, de skulle lätt bli uttråkade. Den hör kanske hemma i den helvetiska regionen, där det finns värme, tror Brögger.
"En kvinna, en eld och en katt utgör ett hem" som Guillaume Apollinaire påstod.
Det låter rätt trevligt faktiskt - om man betänker hundvädret som ylar utanför knuten.
Varför säger man inte kattväder förresten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar