
Och varför skulle man läsa den här boken?
Jo, för att det här är oredigerade anteckningar, ögonblicksbilder som OL hastigt skrev ner. Det handlar ofta om mindre smickrande bilder - men sådana behövs ju också för balansens skull.
Om Lars Gyllensten skriver han 1957, då debatten om svenska kärnvapen var het. Gyllensten hade skrivit en artikel MOT planerna. "Jag tycker Gyllensten skriver med en oförklarlig hetta och utan saklig skärpa. Men att han ska få säga vad han vill hos oss är jag villig att strida hårt för, skriver OL.
Ett år senare, 1958, noterar han att han läser en roman av Gyllensten: Jag tycker ofta om den. Men lika ofta är allt så otroligt dött, blir OL omdöme.
Andra författare råkar ut för mycket beskare kommentarer.
Underhållande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar