Med verklighetsbakgrund

 Clare Mackintosh debutroman, "Jag lät dig gå", finns nu också som pocket på svenska. Hon arbetade i tolv år som polis innan hon lämnade yrket 2011 för att arbeta som frilansjournalist. Idag skriver hon på heltid. Jag lät dig gå bygger på ett fall som hon tidigare arbetade med som polis. Den här boken är en mix av polisroman och feel good av det mollstämda slaget.
     Allt börjar då femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
   Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.
    För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av minnena. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser blir förödande.

Flyktingar och rotfasta

Debutanten Dörte Hansen stod för Tysklands största litterära sensation 2015. Hennes roman "Körsbärslandet" (Altes land) blev årets mest sålda bok och tog både läsare och kritiker med storm.
Dörte Hansen är född 1964 i Husum och lärde sig först i grundskolan att det fanns andra språk i världen förutom plattyskan. Hennes entusiasm visste inga gränser och ledde till studier i främmande språk som galliska, finska och baskiska (!) vilket så småningom blev en doktorsexamen i lingvistik. Sen bytte hon bana och blev journalist, jobbade några år som redaktör på NDR (Norddeutscher Rundfunk) och arbetar i dag som författare. Hon bor i Hamburgtrakten och Körsbärslandet är hennes första roman.
   Med torr humor, vass blick och träffsäkra formuleringar väver hon en historia som utspelar sig i det natursköna och pittoreska Olland, söder om Hamburg. Här kantas flodstränderna av fruktträd och stora korsvirkeshus, plattyskan regerar och traditionerna väger tungt. Och här utspelar sig en historia som kryper in under huden på läsaren och stannar kvar länge.
    I över sextio år har Vera Eckhoff bott i Olland. Hon är ett flyktingbarn från Ostpreussen som aldrig riktigt landat. I hela sitt liv har hon känt sig som en främling i byn, tills det en dag återigen står två flyktingar utanför dörren: Veras systerdotter Anne och hennes lille son Leon. Anne har flytt från det närliggande Hamburg-Ottensen, där pretentiösa, perfekta föräldrar bär runt på sina barn som om de var prispokaler. Och där hennes man älskar en annan.
    Hansen flätar skickligt ihop de mörka och ljusa sidorna av livet. I botten på berättelsen ligger en nattsvart flykt undan krig och en skildring av den rotlösa sorg man som flykting bär med sig resten av livet. Men här finns lika många ljusa trådar som lyser upp berättelsen och lockar till skratt. Inte minst i författarens sätt att berätta sin historia. Med knastertorr humor skildrar hon egensinniga, kantiga karaktärer. Hon målar upp komiska krockar när oförstående stadsbor möter motsträviga bönder och hon dissekerar humoristiskt Hamburgs hipsterföräldrar.
  Ni som rynkar på näsan åt tysk litteratur kan låta bli med det för den här romanen som är underbar.

Årets första gröna

  Årets första trädgårdsbok, kanske ett vårtecken denna snöslaskiga dag.
    Det är en egensinnig trädgårdsbok som Göran Greider skrivit; "I trädgården hörs andra ekon" och han tar läsaren med ut i sin både vildvuxna och formmedvetna trädgård bid Västerdalälven. En trädgård han odlat i 15 års tid. En trädgård som hör samman med den omgivande naturen, med människor som odlat före oss och med dem som ska komma efter.
   Hur kan vi avläsa samhället genom trädgården? Hur speglar en underskön dahlia imperialismens historia? Det är frågor som det politiska djuret Greider, han är chefredaktör för Dala-Demokraten, ställer men han resonerar också om hur vår moderna trädgård uppstått. Här finns också råd, tips och inspiration för alla trädgårdsälskare. Men det han påminner oss mest om i sin rikt illustrerade bok, bilderna har han tagit själv, är att vi måste lära oss uppskatta det vackra inte minst i vinterns trädgårdar.
   I trädgården hörs andra ekon är en bok full av blommor, politik, poesi och till och med Göran Greiders recept på syrensaft. Dessutom avslöjar han vad en skräckfilm som »Världsrymden anfaller« eller sångaren Van Morrison har med trädgård att göra.
   Kanske det är dags att bjuda in Greider till Åland för att tala om trädgård?

Emma återuppstår

 Sofie Sarenbrandt är ett intressant namn på den svenska deckarparnassen. Hon har hamnat lite i skuggan av de traditionella namnen men med sin nyaste deckare, den sjunde som handlar om polisen Emma Sköld, visar hon lejonklon. Hon får till och med en förhärdad deckarfreak att tro på en återuppstånden
hjältinna och det är ett gott betyg åt författarens talang för intrig.
  "Tiggaren" tar vid där "Avdelning 73" slutar. Det är en skrämmande aktuell och spännande roman om maktövergrepp på samhällets mest utsatta.  Flera tiggare dödas i Stockholm. Men det som vid första anblicken verkar vara en psykopatisk seriemördare, visar sig snart vara del av en kallt beräknad plan på strukturell nivå. Skildringen av de rumänska tiggarnas utsatthet är verklighetsnära liksom berättelsen om hur de lockas ut på tiggarstråt med falska löften. Men det finns alltid ett pris att betala och för några blir det högt, mycket högt.
   Det är verkligen hög tid att Sarenbrandt får den uppmärksamhet hon förtjänar.

Norrländskt drama

Något hände i Ringarkläppen en septembermorgon för sexton år sedan - något som kom att förändra en familjs liv för evigt. Det är vid den punkten Therese Söderlinds debutroman "Norrlands svårmod" börjar. Boken kom 2010 och har underrubriken "Romanen om ett försvinnande".
   Det handlar om Anna, som växer upp i en stökig men kärleksfull omgivning med mor, far och två äldre bröder. Men i samband med en älgjakt försvinner brodern Charlie spårlöst, vilket blir den utlösande faktorn för familjens sönderfall. Den sjuåriga Anna blir ensam kvar när marken rämnar. Hon är lillasystern som tvingas bli storasyster i en ny familj. Under uppväxten hanterar hon minnena från Ringarkläppen och sin begynnande sexualitet på sitt eget sätt. Det här är ett familjedrama i norrländsk tappning. På ytan är livet det vanliga  medan livslögnerna, sveket och passionen styr mot avgrunden.
   Anna hinner bli ung kvinna innan allt kommer ikapp henne. Det förflutna har då blivit ett garn som omgivningen rycker och nystar i tills det kommer upp så oväntade och skrämmande saker att det inte längre går att gömma sig.
   Söderlind visar i debutromanen att hon är en skarp skildrare av dramer i det tysta. Något som bekräftades i hennes andra roman, "Vägen till Bålberget" om häxprocessernas tid.

Mödrar till döttrar

Det var 1700-talsskalden Anna-Maria Lenngren som skrev dikten "Brev till min kära dotter om jag hade någon". I fru Lenngrens - hon kallades så - spår går nu ett antal moderna kvinnor. Bland de medverkande i "Brev till min dotter" finns Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath och Alexandra Pascalidou. Elcim Yilmaz är redaktör för boken.
   Texternas ton är allvarlig, man vill hitta viktiga områden där de äldres livserfarenhet, kanske, är viktig. Hur delar vi med oss av vår livserfarenhet till våra barn? Hur berättar vi för våra döttrar om de misstag vi gjort? Saker vi skäms över, som vi ångrar. Lika svårt kan det vara att prata om det vi är stolta över. Höjdpunkter i livet, smarta val vi gjort, klokskap vi samlat på oss. Det kan vara besvärligt att hitta det rätta tillfället för sådana samtal.
   Antologin är tänkt att vara en inspirationskälla som belyser den starka men också svåra relationen mellan kvinnor som spänner över generationerna. Några av nutidens  absolut bästa skribenter har tillsammans skapat en spännande och stolt samling texter, skrivna av mödrar till döttrar. Själv sätter jag Märta Tikkanens dikt högt. Den avslutar antologin. Ett av hennes råd delar jag vidare:

"Låt bli att hitta ursäkter för alla andra
Bara för dig själv
När din förnumstighet sedan blir outhärdlig också för dej
Knip käft
Tills du igen kan klara ljudet av din egen röst"

Underbart om livets gång

Bästsäljande författaren Martin Widmark, välkänd också av åländska barn, har med sina böcker om LasseMaja och Nelly Rapp cementerat sin plats som en av barnens favoritförfattare i svensk litteratur. Med "Huset som vaknade" återvänder han till att skriva för de lite mindre barnen och för illustrationerna står den polska illustratören, Emilia Dziubak. 
  Fast jag för min del tycker att det här är en allåldersbok som handlar om hur man, om man får en liten knuff, kan komma över den stora ensamheten och saknaden. Plötsligt kan man se solen och känna dofterna igen.
   Det handlar om gubben Larson och som vanligt har han gått igenom huset och släckt ner rum för rum och dröjt sig kvar för att minnas sin fru och barn och deras liv i det gamla huset. Då knackar det plötsligt på dörren! En liten pojke med en mystisk kruka står utanför och han vill att Larson ska ta hand om den. Men inte kan väl han, gubben Larson, ta hand om ett alldeles nysått frö? Och inte har han tid heller!
   Jag älskade den här boken, inte minst för Emilia Dziubaks poetiska bilder som man kan titta på länge. Så gör er själva en tjänst, läs den här boken och inse att ett litet frö kan förändra världen!

Leon står sig

    Jag har denna vinter läst om några favoritförfattare, bland dem finns Donna Leon, amerikanska från början men naturaliserad venetsianska sedan länge. Hon älskar staden, dess historia och vardagsliv, maten, platserna och människorna. Ibland tror jag att hennes långa serie om kommissarie Guido Brunetti är en förevändning för att hon ska få skriva om staden.
   I "Saknad till döds" handlar det om surrogatmammor och faderskärlek och om hur långt man kan, vill och får gå för att få hålla en baby i armarna och uppleva föräldraskapet.
   Det är natt i Venedig när ett gäng uniformerade män, från carabinieri, den ökända ordningspolisen, bryter sig in hos barnläkaren Gustavo Pedrolli, misshandlar honom och tar med sig familjens arton månader gamla baby.
   När kommissarie Brunetti kopplas in på denunderliga händelsen har mycket hunnit gå snett. Han inleder sin undersökning på sjukhuset där ingen kan förstå varför någon skulle vilja ge sig på den respekterade barnläkaren. Men Brunetti går som vanligt sina egna vägar i jakten på ohederlighet och korruption. Och vem kunde tro att svek planerats bland doktorns allra närmaste.
   En riktigt stark roman och ett måste för alla som längtar till Venedig.

Cecilia Vasa går igen

   Cecilia var Gustav Vasas mest omsusade dotter. En partyprinsessa som hela livet levde över sina tillgångar och alltid kom ner på fötterna. Nitton år gammal gjorde hon skandal genom det så kallade Vadstenabullret, när en beundrare hittades i bara hosorna i Cecilias kammare. Pappa Gustav var utom sig av ilska.
   Nu har författaren Maria Gustavsdotter, som älskar att skriva historiska romaner och gör det bra, inspirerats av Cecilia Vasas spännande levnadsöde."Den gyllene hårnålen" tar läsaren med till 1500-talets mitt.
   Tio år gammal lämnas Märta Svantesdotter på Gripsholms slott för att uppfostras med de kungliga barnen. Hon räknas som oäkting, trots att de flesta vet vem hennes adlige far är. Det dröjer inte länge förrän Märta blir god vän med prinsessan Cecilia, men snart övergår vänskapen till något mer. Är det lek och nyfikenhet? Eller åtrå och kärlek?
   Författaren slarvar inte med detaljerna och lägger ner mycket tid på research. Resultatet är välskrivna romaner som också fungerar som bladvändare.

Medeltidens mönster

Har man tålamod och gillar att sticka är Anna-Karin Lundbergs vackra bok "Maskor och medeltid" en verklig frestelse.
  Inspirerad av den senmedeltida kyrkomålaren Albertus Pictor och hans samtida kollegor har författaren här skapat en unik samling stickbeskrivningar till tröjor, koftor, jackor och västar. Här finns tjugo beskrivningar till stickmässigt spännande projekt av olika svårighetsgrader.
    Tekniken, räta maskor på rundsticka och aldrig fler än två färger åt gången, är ganska lätt att lära sig för den som har någorlunda koll på sina aviga och räta.
   Boken har ett fint bildmaterial och inleds med en kortfattad beskrivning av kyrkomålningarna och deras upphovsmän samt en kort genomgång av stickningens tidiga historia i Sverige. De stickade modellerna, som delats in i tre delar efter målningarnas stil, visar vilken målning mönstret inspirerats av och illustreras med flera bilder och tydliga diagram.
   Sist i boken finns även beskrivningar och bilder av de tekniker som används, tillsammans med en lista över förkortningar, skötselråd och information om lämpliga garn till projekten.Det är riktigt så att det kliar i stickfingrarna. Åtminstone kan man bläddra och läsa och drömma om maskiga stordåd.

Ärkeknöl i Karlskrona

   En roman om vänskap, ärkeknölar och staden Karlskrona är Maria Steens debutroman "Så putsas en skitstövel". I centrum finns Agneta och Carina som är bästa vänner. De syresätter varandra men de är mycket olika. Agneta tycker att utan ett glas rött i handen är man inte riktigt klädd, och när hon röker blåser hon ut moln som får Hiroshima-svampen att se ut som en trattkantarell. Hennes syn på män är kärv: Först så finns dom där, nyktra och rena och finniga, och sedan POPP så är dom borta. Återfinnes 30 år senare på puben där dom sitter, frånskilda och sentimentala eller drängfulla och har problem med sj-ljuden.
    Agneta är orolig för Carina, som har en romantisk och omisstänksam läggning. Hon har haft två passioner, tre förlovningar och en gång varit nära att bli gift. Nu är hon sambo med Mats som gåtfullt försvinner veckor i sträck, och vars mobil alltid tycks ha dålig täckning. Carina är inte orolig för det för mats är ju underbar, även om han har ont om kontanter.
   Kärleken är blind, men i Carinas fall hade det inte varit helt fel med lite ledsyn åtminstone, anser Agneta och bestämmer sej för att ingripa. Sen kommer Eva-Lis in i bilden och oväntade saker börjar hända. Allt utspelas i ett klarögt beskrivet Karlskrona, med omgivningar.
  Det här är en roman med ambition att roa men slutet blir krystat och drar ner intrycket. Fast om man inte vet hur ärkeknölar är så är det nyttig läsning.

En ny terrorism

   Paris, Köpenhamn, Bryssel, Nice och Istanbul har en sak gemensamt gemensamt. De är europeiska städer som drabbats av den nya formen av terror där oskyldiga människor är terroristernas måltavlor. Journalisten Wolfgang Hansson, en av Sveriges främste experter på området terrorism, skildrar och analyserar läget i sin nya bok "Den nya terrorismen". Han är knuten till Aftonbladet och han var på plats i New York den 11 september 2001.
    En trend inom den nya terrorismen är ett ökat inslag av "gör-det-själv-terror". Individer som sympatiserar med en grupp utför terrordåd i dess namn helt på egen hand utan koppling till en central organisation. Dessa ensamvargar är extremt svåra att skydda sig mot eftersom förövarna sällan inviger någon annan i sina planer. Dådet i Nice sommaren 2016 är ett exempel på det.
    Västvärlden har en tendens att se varje terrordåd som en isolerad händelse men i själva verket är dåden del i en medveten kamp från Islamiska staten, al-Qaida och andra jihadistiska krafter att etablera ett fotfäste i Mellanöstern för att sedan sprida sin makt till resten av världen och etablera en islamisk lagstiftning, sharia. Terror är deras vapen för att tillskansa sig makt som de aldrig skulle kunna få på demokratisk väg.
    Hansson skildrar skarpsynt kriget mot terrorn, ett krig som kommer att pågå länge och som inte går att "vinna" i traditionell mening. För även om västvärlden inte har skapat radikal islamism har det upprepade gånger matat monstret och gett det förutsättningar att växa sig starkare. Han ställer frågan om västvärldens svar på terrorismen lett till politiskt kaos och fler attacker.

En ny Cooper och Fry

" På väg mot döden" - The Murder Road i original - är Stephen Booths femtonde kriminalroman om kriminalinspektör Ben Cooper i det lantliga Peak District.
    Det finns bara en väg till den pittoreska engelska byn Shawhead i Peak District. Och en väg därifrån. På den vägen hittas tidigt en morgon en övergiven lastbil med olycksbådande blodfläckar på insidan.
    Lastbilschauffören Mac Kelsey hittas snart mördad, slarvigt nedgrävd intill en stenmur och kriminalinspektör Ben Cooper får ta hand om utredningen. Han möts av märkligt tystlåtna och fientligt inställda bybor. Men kan det verkligen gömma sig en mördare bland dem?
    Så hittas ytterligare en person död, den här gången tycks det röra sig om självmord. Den döde, en man vid namn Scott Brooks, har lidit av en långvarig depression sedan hans fru Ashley omkommit i en bilolycka åtta år tidigare. Den mördade lastbilschauffören Mac Kelsey tycks ha befunnit sig på olycksplatsen. Finns det ett samband eller rör det sig bara om en slump?
   Som alltid i Booths deckare spelar platsen en viktig roll och han är väl bekant med avfolkade byar där ingen vill prata, allra minst med enpolis. Men Cooper lyckas ofta få dem att öppna sig. DEt som beskrivs är det mänskliga samspelet och hur det kan rivas sönder. Ett samspel som den urbana Diane Fry inte förstår sig på.

Osentimentalt bokslut

När brittiska författaren Jenny Diski (1947 - 2016) får diagnosen "lungcancer med två till tre år kvar att leva" vet hon inte hur hon ska reagera. Som författare bestämmer hon sig för att skriva om livet med sjukdomen. Och om sin femtio år långa komplicerade vänskap med nobelpristagaren Doris Lessing. 

   Boken som just kommit på svenska heter "Den sista resan", men den engelska titeln är "In Gratitude" (Av tacksamhet) och den är intressantare.

    Det blir en sista resa från ett före till ett efter, den här gången enbart i det inre, det som hon ändå helst alltid återvänt till och hemma i den älskade soffan där hon alltid trivts bäst. På sitt vanliga klara, bitska vis börjar hon skriva om sitt liv med sjukdomen.Hon levde under många år, fram till sin död, tillsammans med författaren Ian Patterson, alltid kallad Poeten, så även i denna sista bok.
    Berättelsen om de fyra stormiga åren då hon bodde hemma hos Doris Lessing och skildringen av deras långa vänskap därefter ger en bild av Doris Lessing som ingen annan hade kunnat ge och ett helt nytt läsesätt till Lessings böcker. De självbiografiska anteckningarna om Jennys egen uppväxt med en pappa som var solochvårare och en mamma med psykiska problem, om livet i Swinging London, om barn och barnbarn (kanske det enda som gör det riktigt svårt att tänka på döden, att inte få se dem växa upp) allt kastar också ett nytt ljus över Diskis eget författarskap.
  Har man inte har läst Diski förut är det hög tid att göra det nu. För Diski är intellektuell utan att bli uteslutande, vass utan att bli elak, smart och rolig. Även när ämnet är allvarligt.

En dunderdebut

  "Grisfesten" av Leif GW Persson kom ut 1978 och blev en dunderdebut. Just då hade GW fått sparken från en statlig tjänst och i romanen passar han på att skildra en del av det politiska etablissemanget på ett föga smickrande vis. Med den här romanen etablerade sig GW som en stark och frän brottsskildrare, och han har fortsatt på det spåret.
   Det börjar med ett postrån på försommaren i Stockholm och följs, innan året är slut, av två mord. Att det finns ett samband mellan händelserna framkommer vartefter. Men när polisens utredare till slut kommer gärningsmannen på spåren börjar det kärva. Vissa prominenta personer har intresse av att hemlighålla spaningen.
   Kriminalinspektörerna Jarnebring och Johansson får anledning att konstatera att de verkligt stora bovarna ofta går fria, och det gör dem ursinniga. "Grisfesten" är den första romanen om Lars Johansson och hans kollegor. Denna numera klassiska polisroman utkom första gången 1978, sålde i stora upplagor och filmatiserades som Mannen från Mallorca.
    Men förstås, boken är bättre.

Mer än pengar

Man blir helt förbluffad när man ser hur många ämnen Göran Hägg (1947-2016) skrev om. I grunden var han litteraturvetare men han skrev också kunnigt om Italien, om påvar och om retorik - för att bara nämna några ämnen.

   "Svenska förmögenheter",som  jag läst i pocket nu, är en bok om pengar som kan läsas av alla. En sorts ekonomisk historia med människan i centrum. Utan att begripa siffror - vilket för övrigt torde ha gällt flera av de förmögenhetsbyggare som skildras - kan man här förstå hur pengar fungerar, har fungerat och alltid kommer att fungera.
   Göran Hägg skildrar med gott humör och stor sakkunskap allt från rövarbaronernas och bankirernas gyllene år vid mitten av 1800-talet till de senaste årens euromiljardärer med kontot i Liechtenstein, hjärtat närmast plånboken och makten i Sverige.
     I boken finns också välfärdsstatens stora förmögenhetsbyggare, svenskar som till exempel Rausings, Kamprads, H&M-Perssons och Stenbecks, liksom de senaste mogulerna, EF-Hult och olje-Lundin.
    Läsaren får också följa förmögenheter som överlevt sedan den moderna kapitalismens gryning på 1800-talet så som Wallenbergs, Bonniers, Johnsons och Söderbergs, medan det för andra gått betydligt sämre, som till exempel skeppsredarfamiljen Broströms, skogspatronerna Kempe och cementbaronerna Wehtje. Imperier som försvann med sina skapare är Alfred Nobels och Ivar Kreugers.
   De svenska förmögenheternas framväxt utgör strålande underhållning fylld av kärlek och skilsmässor, nepotism och svek, uppgång och fall. Precis som i dokusåpornas värld, fast det som skildras här är5 på riktigt.

Krig om schlagern

   Så här i mellohysterins tider är det kul att läsa om ett musikkrig för inte alls länge sedan. I centrum för det står musikförläggaren Stikkan Andersson och motståndare var den musiukaliska proggen med Hoola Bandoola Band som förtrupp.
Klas Gustafson, som skrivit "Schlagerkungens krig" är journalist och författare till flera hyllade biografier om några av våra mest kända kulturpersonligheter, såsom Marie-Louise Ekman, Cornelis Vreeswijk, Monica Zetterlund och Gösta Ekman.
   I Stikkan Andersons livshistoria speglas nittonhundratalets svenska populärmusik, från folkhemmets schlager till åttiotalets glammiga pop. Han var fattiggrabben från landet som med flit och fräckhet blev stormrik textförfattare, musikförläggare och skivbolagsdirektör. Stikkan Anderson var kung på Svensktoppen och frispråkig mediekändis. Och sjuttiotalets icke-kommersiella musikrörelse utnämnde honom till sin huvudfiende.
   Hos nyliberalerna blev han galjonsfigur för bedriften att föra Abba till världsframgång. Själv utnyttjade han sin position för att bekämpa ideologiska motståndare. Abba blev ett vapen i Stikkan Andersons krig. Klas Gustafson ger oss en personlig och livfull skildring av en turbulent tid i populärmusikens historia.

Johannissons sista

  Hur ser galenskapen ut? Vad är galenskap? Eller, rättare sagt, hur ser den kvinnliga galenskapen ut.
  De frågorna sysselsätter idéhistorikern Karin Johannisson i "Den sårade divan" som kom att bli hennes sista bok. Nu går den på bokrean, har ni den inte redan så passa på.
    Vi känner till diagnoser som hysteri, schizofreni och paranoia, men vet mindre om hur dessa diagnoser kan användas av patienterna själva, som roller eller masker. I boken undersöker Johannisson växelspelet mellan individ och sjukidentitet, en identitet patienten själv kan ta över, forma och använda. Man kan underordna sig den - eller ta makten över den.
    Titeln syftar på Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs. Till skillnad från de flesta kvinnor med psykiatrisk diagnos under 1900-talets första hälft behåller de sin professionella identitet livet igenom. Det gäller också när de är som djupast inne i det sjuka, intagna på sinnessjukhus. Alla tre vistas, kortare eller längre tid, på Beckomberga, ett dårhus, inbäddad i en park av imaginär frid.
    De är födda ungefär samtidigt, och de drabbas alla av stor ångest. Den blir en central del av deras jag och förs in i olika diagnoser. Allt de därefter gör kommer att betraktas genom detta sjukdomsfilter. Deras eget förhållande till sjukidentiteten är ambivalent. De hanterar den både passivt och aktivt och behåller i varierande grad ett slags egenmakt över den.De är sårade divor, men på olika sätt.

Maskornas domptör

   Alla har vi någon bild av vem en Stickare är. En gullig tant, en blyg flicka eller en kreativ stadsbo.

I Julia Skotts roliga "Håll käften, jag räknar!" får man ta del av en ärlig, sur och humoristisk samling stickbekännelser.Författaren är född 1982 och har en avslappnad inställning till stickandet. För lat för att vara perfektionist men införstådd med att stickning och känslor hör ihop. Så klart är en stickning också en kärlekshistoria.     

    Och vilka är stickarens sju dödssynder? Hur mycket garn kan en köpa utan att skämmas? Måste en vara projektmonogam?

    Boken avhandlar förspilld kvinnokraft, latmaskar och elitister, varför du aldrig ska be någon sticka åt dig, vad det arga skåpet är, och hur jävla meditativt det egentligen är att upptäcka att en inte kan räkna till tre. 

    Det är en del självhjälp, lite feminism, lite samhällsstrukturer och ganska mycket dåliga vitsar. Men du får inte en enda stickbeskrivning här men många förslag på varför stickning är en så utmärkt terapi. Dessutom ska man läsa boken för att den är så roligf. En avig och en rät blir sig inte lik efter den här.

Modets bakgårdar

Hur är det möjligt för de stora klädkedjorna att sälja en tröja till samma pris som en fastlagsbulle? Och hur kan priserna på kläder bara fortsätta att bli billigare? Går det verkligen ihop med den »hållbarhet« som är modebranschens nya honnörsord?

Det är frågor som journalisten Gunilla Ander söker svar på i boken "Den lilla svarta". När man ser utbudet i postorderkataloger om vårmodet blir frågorna extra aktuella.

   Efter boken Bomull en solkig historia om bomullsodlingens mörka baksidor fortsätter Ander sin resa längs textilindustrins långa leverantörskedja. Färden tar oss från Sri Lankas skattefria zoner som gjort »fashion without guilt« till sitt varumärke till ett av den globala modeindustrins största nav i Tirupurdistriktet i södra Indien. Här är miljökatastrofen ett faktum och slavarbete en del av vardagen för den allt större andelen kvinnor som säljs för att arbeta ihop till sin hemgift. De behöver aldrig undra vilken som är säsongens modefärg det syns tydligt i floderna där de tvättar sina kläder intill lekande barn och män som drar upp fisk till kvällsmaten. I Den lilla svarta tar Gunilla Ander oss med in bakom modeindustrins gröntvättade kulisser och skärskådar en bransch som utvecklar konsten att sälja sjukligt billiga kläder och samtidigt belöna konsumenten med ett gott samvete. 

   Ander tar läsaren till T-shirt Capital, indiska Tirupur, - ett kluster av syfabriker som står för 90 procent av Indiens hela export av stickade plagg i bomullstrikå och gör en välskriven granskning av slogans som klingar ekologiskt utan att vara det. Boken är informativ och mycket intressant. Den tydligaste och kanske viktigaste slutsatsen man som läsare kan dra är att situationen ser ut som den gör eftersom ingen är villig att betala priset för riktig hållbarhet.Man tappar definitivt lusten att fynda billiga plagg.

Starka noveller

"Hägring" är den femte efter fyra hyllade novellsamlingar av Oline Stig. Den förra, Över gränsen, som kom 2013 har av flera recensenter jämfördes med Alice Munros noveller. Och det är inte helt fel. Novellerna är mycket koncentrerade och skulle utan svårighet kunna byggas ut till romaner. Men det vill inte författaren.
     I tolv noveller ser hon med skärpa och roat överseende på människors ofullkomligheter. Berättelserna vindlar sig fram, börjar i en ända av tillvaron och fortsätter i en annan. Ibland kan ett helt liv fångas in på några sidor.
    Gemensamt för berättelserna är att de på ett eller annat sätt handlar om identitet – hur människors vilja, önskningar och förväntningar påverkar; vad de ser hos andra och sig själva. Vem är du och vem är jag?
   För vanner av kortprosa är detta en högtidsstund. "Under en lycklig stjärna" är personlig favorit.

Hipsters i Småland

   "In i minsta detalj" av Kristin Emilsson är en feelgood-roman om storstad och landsbygd, om kärlek och vänskap, om gamla hemligheter och nya - och om en katt som definitivt inte heter Leif.
Det är Emilssons tredje roman och den passar utmärkt som underhållning en kulen vinterkväll.
   I centrum står hipsterparet Freja och Anton, som har all anledning att vara nöjda med tillvaron. Deras största problem är om väggarna i den nyrenoverade vindsvåningen på Söder ska målas tofuvita eller äggskalsvita. Livet är utstakat och planerat in i minsta detalj - ingenting har lämnats åt slumpen.
     Ända tills den dag ett oväntat dödsfall skakar om tillvaron och tvingar dem att bege sig långt utanför tullarna till Antons barndomsstad, den lilla småländska utflyttningsorten Idemåla. Freja följer ytterst motvilligt med men snart kommer hon underfund med att Idemåla kan vara meningen med livet.
    Snart står det klart för Freja att det är mycket hon inte vet om Antons familj. När hon börjar nysta i trådarna förstår hon att det finns saker i hennes mans förflutna som kommer att påverka deras liv mer än hon någonsin kunnat drömma om.

Ingen hyllningsskrift

50 år efter Nya boken om vårt land och 100 år efter Finlands självständighet är det dags för en ny bok "SuomiFinland". En pamflett, en paskill - om ont och gott i Finland, av Jörn Donner. Den som letar efter någonting uppskattande inför jubileet ska välja en annan bok.

   Landet fyller hundra i år och firandet pågår. 84 av de 100 åren har Donner delat med Finland även om han inte bott här hela tiden.Fick han välja skulle han bo i Berlin - men det är han för gammal för.

Redan i första kapitlet citerar han Diktonius, "ja, jag hatar detta land .....på grund av ofördragsamhet och småsinne. Tvi katten att man ej kan välja ställe där man föds! " utbrister Diktonius. "Vi är inte världens navel, snarare dess stjärt" kontrar Donner.

   Donner deklarerar si avsikt, att vara perverst självcentrerad. Det är en biografi om två storheter klädd i svarta pärmar. 

   Men man bör komma ihåg att författaren inte tycker illa om folket och landet i sig. Det är de pompösa och okunniga makthavarna han gisslar - trion Sipilä, Orpo och  Soini - SOS, gud hjälpe Finlands folk, skriver han.

   Säga vad man vill, men grumsande män med ålderns tyngd, som GW eller Donner, är underhållande och salt i samtiden grynvälling.

Truut är ny bekantskap

Måste medge att jag hittills inte läst Dag Öhrlunds polisromaner om Ewert Truut. Jag börjar med den senaste och tredje i serien, " Tryggare kan ingen vara".

    Den buttre, fördomsfulle men innerst inne godhjärtade kommissarie Truut - en schablonpolis i sig -  har på nåder fått komma tillbaka från förvisningen i Skåne till Stockholmspolisen för att jobba med cold cases. Men hans liv förändras hastigt när en galning börjar skjuta mot barn - och Ewerts eget barnbarn.
Än en gång kastas Ewert och hans medarbetare Carolina Herrera och Måns Schmidt in i en rasande kamp mot klockan. Ewert konfronteras åter med sina många fördomar och blir förvirrad när han plötsligt också möter kärlek.

 Öhrlund är tidigare mest känd för succéböckerna om psykopaten Christopher Silfverbielke, har innan han blev författare arbetat som journalist och fotograf. Han har rest och arbetat i 30 länder och hans reportage har publicerats över hela världen. Under sitt äventyrliga liv har Dag Öhrlund överlevt en terrorbomb, blivit beskjuten, blivit förlamad och hamnat i rullstol samt varit nära döden flera gånger -  händelser som präglat hans sätt att se på livet.

  Kommissarie Truut är en något annorlunda hjälte, får se hur han lyckas lösa gåtan i den här boken. Jag har bara hunnit halvvägs än.

Läsa andras brev

"Hur blind jag var för dig" är Rebecca Weiss bok om sina föräldrar. Det är en personlig berättelse där breven från Peter till Helga sammanflätas med dotterns minnen. Det är också berättelsen om en brokig, kreativ familjs utveckling i skuggan av ett Europa i kris. 

   Föräldrarnas var Peter Weiss (1916-1982) författare, illustratör, konstnär och regissör, kanske mest känd för boken Motståndets estetik. Mellan åren 1943 och 1947 var han gift med konstnären och författaren Helga Henschen. 

    Efter Helga Henschens död 2002 gick hennes dotter Rebecca Weiss igenom moderns tillhörigheter. I botten av en kartong i Helgas garderob fann hon en bunt brev från fadern Peter Weiss. Många av dem var kärleksbrev och de visade en helt annan sida av Peter än den som kommit fram i hans senare skrifter.

    Breven blev liggande men när föräldrarnas hundraårsdagar närmade sig tog hon fram dem igen och började sätta dem i följdordning. Breven från Peter till Helga gav en intim inblick i en vardag med skapandet som en alltid närvarande fond. Peter och Helga var inte exemplariska i sitt föräldraskap, men Rebecca Weiss beskriver sig som lyckligt lottad att ha haft dem som föräldrar. Två unika, begåvade människor som hade mycket att ge till världen.

   För en gångs skull har jag inte dåligt samvete över att läsa andras brev. Dottern har ju bestämt att de berikar bilden och då är det ok att läsa, tycker jag.

maten som fiende

   Människan kallas för allätare, men varför äter vi då inte allt?
   Aldrig förr har så många människor tackat nej till olika livsmedel. Fyra av tio följer en diet, ännu fler undviker ett specifikt födoämne - en fiende på tallriken.
  Journalisten och författaren Daniel Rydén berättar medryckande om varför vi undviker att äta vissa saker, trots att de inte är skadliga för oss. Han berättar om bibelns religiösa förbud och 1700-talets ätstörningar, om 1900-talets fettskräck och 2000-talets rörelser mot gluten, kolhydrater och laktos. Intresset för vad vi stoppar i oss tycks vara oberoende av tid och rum.
    Men vad händer idag när den gemensamma måltiden ska anpassas efter deltagarnas dieter och preferenser? Hur kan man bjuda på middag när kra
ven är så många? Eller när kostexperter utmanas av bloggare och trendsättare? Och hur gick det till när vissa ätliga ting fick rollen som fiender, medan annat hyllas som det enda rätta?
   Det är en fascinerande exposé över människans förhållande till mat genom historien . Det är en ren fröjd att i floden av nya dieter, rön, trender, bloggar och kokböcker hitta ett guldkorn som denna bok där man bjuds på perspektiv och distans till kosthysteri och märkliga och ibland mycket ologiska fiender på tallriken.

Norrman på topp

Jörn Lier Horst, född 1970, och arbetade tidigare, vid sidan av sitt författarskap, som utredare vid polisen i Vestfold i Norge. Han räknas nu som en av de bästa kriminalförfattarna i Norden och har rönt stor framgång hos läsarna och fått flera litterära priser Jakthundarna som utkom 2014 belönades med både Glasnyckeln och Rivertonpriset, och utsågs i Sverige till årets bästa översatta kriminalroman av Deckarakademin. Nu kommer hans fjärde bok på svenska, "Nattmannen", en rikigt kuslig historia.

    Dimman ligger kusligt tät över Larvik tidigt en kall höstmorgon. Mitt på stadens torg har ett avhugget huvud placerats, spetsat på en påle.Kommissarie William Wisting ställs inför det mest groteska fall han stött på under sin poliskarriär. Det brutalt mördade offret är en mycket ung flicka och hela Norge är skakat av det blodiga dådet. Medierna kräver förstås  en snabb lösning. Men de viktiga timmarna efter fyndet passerar utan några ledtrådar om vem flickan är, och pressen blir inte mindre när ännu ett lik hittas, uppdraget ur den djupa älven
    Snart står det klart att trådarna i det här nätet sträcker sig långt bortom landets gränser och att fallet har kopplingar till betydligt tyngre kriminalitet än någon kunnat föreställa sig.
  Lier Horst är en skicklig intrigbyggare och han beskriver spaningsarbetet på ett högst trovärdigt vis och spänningen håller rakt igenom.

Hjärtlig hälsning

En heltäckande bok om hjärtat – kroppens viktigaste organ - är J H von Borstels  "Lyssna till ditt hjärta" som handlar om hjärtats styrkor och svagheter.  Enkelt, pedagogiskt och entusiastiskt visas hur hjärtat är uppbyggt och fungerar. Hur det samarbetar med andra organ och med hela kroppen. Hur artärer, vener, nerver, muskler och blodådror är beskaffade och vad som ytterst styrs av att hjärtat slår. Att vårt fantastiska kardiovaskulära system förtjänar hela vår uppmärksamhet är helt klart. En insikt som drabbar en när hjärtat börjar visa sjukdomstecken.
   Utifrån den senaste forskningen tar författaren, som är en tysk läkare med inriktning på hjärtat, upp allt som kan drabba ett hjärta och förklarar vad som sker och varför. Han tydliggör kopplingen mellan näringsintag och ett friskt hjärta. Mycket av det vi äter i dag gör oss sjuka på sikt. Och bland mängder av tips på hur vi främjar hjärtat och håller oss pigga förklaras till exempel fördelarna med att äta vegetariskt och hur sex kan skydda oss från åderförkalkning.
   Författaren verkligen sitt ämne och här förmedlas ny intressant kunskap om vår kropp och hälsa på ett lekfullt och informativt sätt.  En populärvetenskaplig bok om ett ämne som faktiskt angår alla.