Modets bakgårdar

Hur är det möjligt för de stora klädkedjorna att sälja en tröja till samma pris som en fastlagsbulle? Och hur kan priserna på kläder bara fortsätta att bli billigare? Går det verkligen ihop med den »hållbarhet« som är modebranschens nya honnörsord?

Det är frågor som journalisten Gunilla Ander söker svar på i boken "Den lilla svarta". När man ser utbudet i postorderkataloger om vårmodet blir frågorna extra aktuella.

   Efter boken Bomull en solkig historia om bomullsodlingens mörka baksidor fortsätter Ander sin resa längs textilindustrins långa leverantörskedja. Färden tar oss från Sri Lankas skattefria zoner som gjort »fashion without guilt« till sitt varumärke till ett av den globala modeindustrins största nav i Tirupurdistriktet i södra Indien. Här är miljökatastrofen ett faktum och slavarbete en del av vardagen för den allt större andelen kvinnor som säljs för att arbeta ihop till sin hemgift. De behöver aldrig undra vilken som är säsongens modefärg det syns tydligt i floderna där de tvättar sina kläder intill lekande barn och män som drar upp fisk till kvällsmaten. I Den lilla svarta tar Gunilla Ander oss med in bakom modeindustrins gröntvättade kulisser och skärskådar en bransch som utvecklar konsten att sälja sjukligt billiga kläder och samtidigt belöna konsumenten med ett gott samvete. 

   Ander tar läsaren till T-shirt Capital, indiska Tirupur, - ett kluster av syfabriker som står för 90 procent av Indiens hela export av stickade plagg i bomullstrikå och gör en välskriven granskning av slogans som klingar ekologiskt utan att vara det. Boken är informativ och mycket intressant. Den tydligaste och kanske viktigaste slutsatsen man som läsare kan dra är att situationen ser ut som den gör eftersom ingen är villig att betala priset för riktig hållbarhet.Man tappar definitivt lusten att fynda billiga plagg.