Osentimentalt bokslut

När brittiska författaren Jenny Diski (1947 - 2016) får diagnosen "lungcancer med två till tre år kvar att leva" vet hon inte hur hon ska reagera. Som författare bestämmer hon sig för att skriva om livet med sjukdomen. Och om sin femtio år långa komplicerade vänskap med nobelpristagaren Doris Lessing. 

   Boken som just kommit på svenska heter "Den sista resan", men den engelska titeln är "In Gratitude" (Av tacksamhet) och den är intressantare.

    Det blir en sista resa från ett före till ett efter, den här gången enbart i det inre, det som hon ändå helst alltid återvänt till och hemma i den älskade soffan där hon alltid trivts bäst. På sitt vanliga klara, bitska vis börjar hon skriva om sitt liv med sjukdomen.Hon levde under många år, fram till sin död, tillsammans med författaren Ian Patterson, alltid kallad Poeten, så även i denna sista bok.
    Berättelsen om de fyra stormiga åren då hon bodde hemma hos Doris Lessing och skildringen av deras långa vänskap därefter ger en bild av Doris Lessing som ingen annan hade kunnat ge och ett helt nytt läsesätt till Lessings böcker. De självbiografiska anteckningarna om Jennys egen uppväxt med en pappa som var solochvårare och en mamma med psykiska problem, om livet i Swinging London, om barn och barnbarn (kanske det enda som gör det riktigt svårt att tänka på döden, att inte få se dem växa upp) allt kastar också ett nytt ljus över Diskis eget författarskap.
  Har man inte har läst Diski förut är det hög tid att göra det nu. För Diski är intellektuell utan att bli uteslutande, vass utan att bli elak, smart och rolig. Även när ämnet är allvarligt.