Ingen modeslav

   Det blir väldsigt tydligt så här inför julen, det att vi ska KÖPA oss lycka, skönhet och mode.

  Men man behöver inte bli slav under modet. Faktum är att allt fler gör uppror, stort eller litet, mot vad mode och trender vill.  För det är ju ett fruktasvärt slöseri med resurser vi sysslar med, bara för att vi tror att det ska vara så.

   Två som tar ett hårt grepp om ämnet är journalisten Sofia Hedström och fotografen Anna Schori i boken "Modemanifestet - de stilsmartas handbok.. Första delen av boken är ett manifest som behandlar allvaret bakom modeindustrin men som ocksåt lär ut  hur du lustfyllt och roligt det är att skapar en egen stil av kläder man redan har.
    Den andra delen av boken är en "receptsamling"  för dina kläder, med massvis av kreativa tips för garderoben. Ett förord av världskända designern Vivienne Westwood ingår och en ny och banbrytande modefilosofi, 50 trendiga personer från USA, Island och Sverige som alla har sina personliga sätt att förnya garderoben på och som de delar med sig av i den handfasta receptsamlingen.

   En både viktig och rolig bok - blir man dessutom modesmart är det ett plus.

Som en dans

Nä, jag tänker inte på förkylingen när jag skriver den rubriken. Det är fortfarande hosta och rinnande ögon som gäller - en syn för gudar minst sagt.

   Men dagen lystes upp av att jag började läsa Marianne Backléns senaste roman "Eldfågelns dans".
I centrum finns dansaren Anna Ivola, som dansat både klasiskt och modernt. Nu åldras hon och hennes dansarkropp. Det är romanens ramberättelse
   Där, inaför ramen snurrar de, alla de stora namnen från balettens värld, Njinskiy, Nureyev, Margot Fonteyn. Det är en roman om dansen som besatthet och kall men också om de avgrunder de stora behöveer omkring sig.
   Kan inte minnas att jag läst en roman om balett förut - nu har jag snart gjort det Och Backlén har ett riktigt bra berättardriv.Dagen blev räddad.

Host host!

Det var en rent bedrövlig måndag. Vaknade med feber och rinnsnuva i morse och bättre har det inte blivi under dagen. Mesta av tiden har dåsats och hostats bort.
Försöker läsa klar Mannen som dog skrattande av Tarquin Hall men det blir ingen riktig fart på det heller, bäst att krypa ner under täcket och hoppas på bättre tider.

Magins historia

Det finns ett mycket ambitös projekt som heter Witchcraft and Magic in Europe som brittiska förlaget Athlon ger ut. Många europeiska forskare deltar, som Catharina Raudvere dfrån Lund universitet som vet det mesta om nordisk trolldom. Tyvärr finns serien bara på engelska men det är värt möda att ge sig i kast med böckerna.

   Del 3, som jag just nu läser, behandlar medeltiden och det är tänkvärt att de första anklagelserna om häxeri kom under sent 1400-tal och började i södra Tyskland. För Nordens del är ju 1600-talet det mörka århundradet med häxprocesser och det skedde när Sverige-Finland levde under ett lutherskt prästvälde.

   Under den nordiska sagatiden var trolldom ett normalt inslag i vardagen. Att försöka ta reda någonting om framtiden var helt ok. De kvinnor som "sejdade" hade högt anseende i samhället. Det visar gravsättningarna, bland annat i Birka i mälaren har man hittat en sejderskas grav.

   Det var senare, när kyrkan ville styra alla tankar, som magin - både den svarta och vita blev en fara för samhället.
   Massor av intressant läsning väntar.

Glas är inne

   I våras kom Anna Jansson med en bok som anknöt till Glasriket i Småland, där glashyttorna ligger tätt.
Till samma plats beger sig Karin Wahlberg i nyutkomna "Glasklart", den åttonde om kommissarie Claes Classon och hans fru Veronika, som är överläkare.

   Vanligtvis brukar handlingen vara förlagd till Oskarshamns-trakten men författaren har blivit äventyrlig av sig. Hennes förra, Matthandlare Olssons död, utspelade sig i Turkiet.

   Förstås handlar det om gamla familjehemligheter som grävs upp. Vad skulle genren vara utan hemligheterna? Men Wahlberg skriver medryckande, om än aningen omständligt, och det är roligt att följa berättelsens vindlingar.
   Drygt 450 sidor att stoppa i deckarfantastens julpaket?

Skytte i Guds firma

   Omvända blir människor ofta.

   En av dem är Göran Skytte, tidigare frän journalist och samhällsdebattör.

"På väg" är  berättelsen om hur journalisten Skytte förvandlas till förkunnaren Skytte, tillika kristen författare och kolportör, ständigt på resa till nya platser i Sverige. Han har börjar jobba i "Guds firma", som han säger.    

   Men den som börjar i den firman börjar samtidigt en resa mot det egna mörkret och tvivlet.
För att bli omvänd innebär inte att man sätter sig bekvämt till rätta i en "andlig hammock" och och väntar på att bli helgon. Det innebär att man ger sig in i en strid om vem som skall vara herre i över det egna livet. Är jag slav eller fri, ond eller god. Eller kanske både ock.

   Det är frågor som alla människor bör ställa sig, för människan är mer än en konsument. Suget efter livsinnehåll ger många uttryck för.

   Varför inte läsa om hur en kaxig man blev Guds handelsresande.

   Jag tycker att det är en berörande skildring.

Silva och hennes mamma

   Så fort man glömmer bra böcker!

   När nya hela tiden väller in och kräver att bli lästa. Jag vill alltså slå ett slag för Sanna Tahvanainens första barnbok, "Silva och teservisen som fick fötter" illustrerad av Sari Airola.

   Silva och hennes mamma bor i ett stort hus bakom en hög häck och Silvas mamma är lite frånvarande fast hon är närvarande. Men ibland behöver ju mammor gå in i egna rum. Då får Silva hitta egna lekkamrater och skapa egna världar.

   Sanna skriver med känsla om föräldrar som vacklar i hälsa men inte i kärlek. Sari Airolas varma och färgstarka illustrationerlyfter berättelsen om Silva och hennes mamma.

   Och till slut blir allt bra - som sig bör i en barnbok.

Att välja rätt tankespår

Man kan faktiskt välja att vara lycklig. Utifrån ett vardagsperspektiv resonerar författaren och läkaren Nisse Simonsson i "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" kring hur vi själva kan påverka våra liv för at uppleva största möjliga lycka och välbefinnande.
   Positivt tänkande får många att se rött men det är kanske inte så klogt. I början av veckan lade forskare fram en rapport som visar att de som tror att de är mycket sjuka också blir det. Medan de som tar lite lättare på krämporna mår bättre. Så man kan tänka sig till att må bättre.

    Naturligtvis är inte det lösningen på alla problem men om fler försökte se saker från den ljusare sidan skulle det se annorlunda ut.När man sitter och läser alla gnälliga mess i lokaltidningarna så är det svårt att fatta att någon ids leva överhuvudtaget. Såna problem som vi har! Hundar som skäller, folk som frågar om vi vill ha hjälp och alla problem som ändrad tidszon skulle ge. Huvaligen! man kan väl lika gärna gå i ide så slipper man se eländet..... Se där, en positiv tanke!

Majgulls moderspassion

 

"Moderspassion" heter Majgull Axelssons höstroman. Det är enn berättelse om föräldraskap  och moderskap och om att förtränga och vägra se, om att bära generationers skuld och skam, men också om längtan efter gemenskap.

   Allt tar sin början när en våldsam höststorm sveper över värmländska Arvika och nåra människor blir isolerade på en liten vägkrog. Allt eftersom stormen tilltar ökar spänningen, alla dessa udda människor har sina fasader att bevara, sina livslögner att upprätthålla. Här finns tre mödrar och ingen av dem trivs i rollen som mor, bit för bit växer en annan bild fram.
   Axelsson är en stilsäker berättare, hon lyckas till och med övertyga mig om att den slitna kopparängeln hör hemma i berättelsen.

   Det här är en av höstens starkaste romaner, Axelssons bästa efter Aprilhäxan.

   Låt den bli julklapp till någon du gillar.

En dansk vagabond

Den danska journalisten och världsresenären Carsten Jensen nådde en stor publik med romanen "Vi, de drunknade" som beskriver det danska kustsamhället Marstal.

   Nu är han tillbaka i reportergenren igen med tegelstenen "Ut - upptäcktsresor 1978 - 2010". Till en del också en självbiografi som följer den unge Carsten från ung vänsterradikal till allt mer raffinerad författare till långa resereportage. Det splittrade och vilda Afghanistan är ett land som fascinerar honom och han har rest kors och tvärs där, till platser som västerlänningar inte ska vistas på. Men här finns också nordiska interiörer, som när han skriver om mordet på Olof Palmes minne och att det aldrig funnits en politisk vilja att hitta Palmes mördare.

   Jensen är en god stilist och det är genom oväntade tjuvkopplingar som reportagena lever och vibrerar.

En indisk Poirot

   Ja, så lanseras den brittiske författaren Tarquin Hall som skriver deckare förlagda till miljonstaden Delhi. Hall är gift med en indiska och paret bor tidvis i Indien.

   "Mannen som dog skrattande" är titeln på hans andra deckare med Indiens diskretaste detektiv Vish Puri i huvudrollen. Hans första bok om Puri heter "Fallet med tjänsteflickan som försvann".

   Hall skriver om det moderna Indien och om Delhis storsrtadspuls. Samttidigt är Puri skapad som en anakronism. Han går alltid klädd i brittisk rutig keps och hans sätt är den brittiska gentlemannens. Men han vet allt om Delhis dolda värld, om mutor och vänskapsband, om gammal fiendskap och politiska komplikationer. Och så älskar han hetaste heta indiska kryddor.

   I den här boken handlar det om att ta reda på vem som mördat en framstående forskare. Man hävdar att det är en gudinna men det tror inte Vish Puri.
   En pusseldeckare i exotisk miljö, väslskriven och med mycket lokalfärg. Definitivt en egen deckarröst det här.

Farliga julen?

   Har just gått en kvällssväng med Hubbe och ser att många i kvartert har satt upp julbelyningar. Slingor, stjärnor och stakar finns både här och där.
   Men jag tänker inte låta julen stressa mig. De första julbelysningarna sätter jag upp till första advent - lilla jul som vi säger på Åland.

   För att trösta mig har jag läst Tove Janssons berättelse Granen, som ingår i samlingen Det osynliga barnet. jag tycker den är lika rolig varjr gång. Om mumintrollen som väcks ur sin vinterdvala av en hurtig hemul som stressar upp sig över julen. När muminerna kommer ut träffar de en massa varelser som springer omkring för att julen snart ska komma och muminerna förstår ingenting. Julen måste ju vara farlig eftersom den ska blidkas med gåvor och mat. Så de klär en gran med det vackraste de har och sätter sig bävande att vänta på julen.

   Det finns mycket klokhet i berättelserna. Läs gärna om filifjonkan som var rädd för katastrofer eller om det osynliga barnet som blev synligt först när hon blev arg.
   Sånt ska man läsa när alla måsten pressar på.

Det bästa hos människan?

Man brukar ju säga att det bästa hos människan är hunden. Kanske det är sant.

   Sant är att hunden har förmänskligats och kan bära designerkläder, gå på spa, äta gräddtårta på födelsedagen och besöka hundpsykologen och gå på hundlekis.
   Många hundägare ger sina hundar mänskliga egenskaper, ofta i all välmening,  Men denna kärlek är kan ibland vara rent av skadlig för hunden. För en hund vill gärna vara medlem i den mänskliga flocken, så länge den får fortsätta att vara hund. På hundiga villkor.

   Om det här skriver Charlotte Hage bra i boken "På hundens villkor".

   Hon understryker att det är viktigt att hunden, som alla andra husdjur, ska behandlas med respekt. Om hunden inte vill gosa så måste man respektera det för en hund är inte en leksak.

   Och fundera på vad det betyder om hunden inte kommer när matte kallar. Är hunden dum, som inte förstår? Eller är han smart när han inte lyder utan följer sin egen vilja?

   Det finns inget säkert svar på den frågan.

    Är man det minsta intresserad av hur de fyrbenta tänker och gör ska man läsa den här boken. Man lär sig en hel del om människor också...

Uppdaterad Heriginna

   Hon var redaren Gustaf Eriksons favoritfartyg, fyrmastade barken Herzogin Cecilie - kallad Hertiginnan.
Kring fartyget har många myter vävts, kanske mest om Heriginnans tragiska slut. I tät dimma kom faryget för nära land i april 1936 och trots olika försök kunde hon inte räddas från att bli vrak.
   Nu har Dan Weissenberg fräschat upp historien om Hertiginnan i nyutkomna "Herzogin Cecilie -skeppet som ville flyga". Utgående från redan publicerat material berättar han historien igen och illustrerar med många bilder.
   En av dem främsta källorna är Pamela Bourns (sedermera gift med Hertiginnans kapten Sven Eriksson) böcker om livet ombord på Hertiginnan. Här kan man beskriva allt från kärlek till konflikter och skildra livet ombord på en seglande lastdragare.
   Skildringen är lättläst och bred och kan vara ett alternativ om man tycker det är för omständligt att leta upp originalböckerna från 30-talet på bibliotek eller i antikvariat.

Inte bara bio

Så heter Nils Petter Sundgrens bok som är en memoarbok och en bit filmhistoria.

   Sundgren var en välkänd tv-profil och respekterad för sin cineastiska kunskap och hans kärlek till filmen som medium grundlades redan i barndomen. 10 000 filmbesök på 75 år uppskattar han att han gjort.

     Han har varit på alla festivaler och träffat alla de stora. Han beskriver möten i Cannes och Hollywood men också i Tokyo och Rom.Men förstås blir det också en berättelse om tiden, om vännerna och familjen.

   Är man det minsta intresserad av film så är den här boken ett måste. Den är också väklskriven och proppfull med fakta. Det gör den inte sämre.

En upplyst prinsessa

   Hon var syster till Gustav III och herig Karl, som sen blev kung med siffran XIII. Hon levde mellan 1753 och 1829 och fick se världen förändras snabbt. Prinsessan Sophia Albertina, som lät bygga ut Arvfurstens palats i Stockholm, är ännu en av historiens okända kvinnor.

   Fast nu har hon i alla fall fått en egen biografi - "Självständig prinsessa Sophia Albertina" av Carin Bergström som också skrivit om 1700-talsgrevinnan Stina Piper.

Sophia Albertina gifte sig aldrig, inte för att det saknades friare men för att hon var hårt kontrollerad av familjen. Mamma Lovisa Ulrika var ett formidabelt fruntimmer och hennes ord var lag.
Det intressanta är att se hur prinsessan lyckades forma sitt eget liv. Hon hade egen hovstat och fattade självständiga beslut. Under nästan 20 år var hon regerande furstinna i tyska Quedlinburg och fick inkomster därifrån.
   På äldre dar blev hon god vän med den nya furstefamiljen Bernadotte och var någon form av "hedersfaster" till Karl-Johan. Hon levde till 76-års ålder och det var en aktningsvärd ålder då.
   Mycket av 1700-talets mer vardagliga sidor kommer fram då kvinnor beskrivs. Vad jag saknar är hur Sophia Albertina såg på revolutionerna i Europa och rikssplittringen 1809. För henne, som levat under  kungligt envälde, måste förändringen ha varit enorm.

Israel av idag

"På flykt från ett sorgebud " av David Grossman  är en i alla avseenden stor roman , drygt 700 sidor, om det moderna Israel från 1967 tills idag skildrat genom en kvinnas kärlek till två män och sina två söner.
Alla de viktiga händelserna utspelas när Israel ligger i krig och genom hela romanen bultar oron för sonen.

    I ett kort efterord berättar  Grossman att han var nästan färdig med romanen när hans egen son dog i strid i augusti 2006, under de sista timmarna av andra Libanonkriget. Men det här år inte en roman om krig, utan om liv i Israel, om stark vänskap och kärlek, familjeliv, barnuppfostran, förhållandet till den arabiska befolkningen, skräcken för självmordbombningar med mera.

   Det är en överväldigande  roman som bjuder på berättad med värme och insikt liksom vissheten om att vi aldrig kan lura sorgen, hur vi än försöker. Så sett är det en universell roman Boo Cassel har översatt från modern hebreiska.

Mat och mord

Månste bekänna att jag tycker den amerikanska författaren Diane Mott Davidson är bra. Och hennes kombination av mat, mysterier och mord är originell.

   För Goldie, innehavare av Goldilock Catering och gift med en polis, snavar över skumma saker när hon jobbar. Som här, i "The Main Corpse", när hon ska göra en buffé för inbjudna som ska tänkas invetera i en guldgruva och det blir upptakten till en rad förvecklingar, jag säger inte mer. Goldie bor i Colorado, en stat med opålitligt väder. I den här boken snöar det i juni och vägarna blockeras av ras. Så sett har vi det bra.

  Och så får man ju en massa fina recept också, fast man måste räkna om måtten från amerikanska till våra. Men det finns ju förvandlingstabeller.

   Synd är det att man inte översätter DMD till svenska, det skulle hon vara värd. Några av hennes tidiga finns men sen tog det slut.

   Och varför i all sin dar kan man inte få en kockdeckare på svenska, det är ju en jättebra kombination.

Ondskan & Annika

   Den nionder romanen om Annika Bengtzon, Liza Marklunds murvelhjältinna har getts ut. När "Du gamla, du fria" börjar har Annika just kommit tillbaka egter en treårig vistelse i USA. Hon har återförenats med Thomas och jobbar åter på kvällsposten. Lika kantig, arg och frustrerad som vanligt. Det är inte mycket som hänt med Annika sedan början på sviten, och det kanske inte läsarna vill ha heller.

   Här spinns intrigen kring att Thomas blir kidnappad under en konferensresa i Afrika och ett gruvligt gisslandrama utspelas. Samtidigt härjar en kvinnomördare i Stockholms förorter och Annika har sina teorier.
   Det är mycket som hänt med den gamla, fria världen. Mycket som behöver omdefinieras. Ibland blir Annika/Liza väl polemisk och låter som ett förstamaj-tal. Men det brukar hon ju göra, författarens hjärta sitter nog ganska långt vänsterut.
   Får se om Annika dyker upp i en tionde roman också, utgången lämnas öppen.

Fixa till det inne

   Nej, den här månaden inbjuder inte till utomhusaktiviteter. Kvällspromenaden med Hubbe i mörker och väta är inte någon höjdare, där har vi olika åsikt hunden och jag.
   Det är definitivt rätt tid för att fixa och dona inomhus. Bra inspiration hittar jag i Sofie Sjöströms "Fixa hemma" som presenterar 60 olika projekt. Tydligt och instruktivt, det är inte lätt att göra fel (och det är nog inte meningen heller).

   Boken är indelad efter hemmets olika rum. Snickra till exempel en spegelhylla med förvaring till hallen eller en handdukshängare med kokbokstöd till köket eller en personlig sänggavel till sovrummet. Nya tabletter till matrummets bord eller tapetsera om en pall eller två.

    Flera av projekten har dubbla funktioner för att spara plats och erbjuda smarta lösningar på vanliga vardagsproblem . Författaren är industridesigner och van att tänka praktiskt.
   En snygg piedestal kanske man borde ge sig själv i julklapp. Allt verkar nästan möjligt.

Muuu - så fint!

Nu har jag blivit kär i en supervacker bok - om kor.

   Den heter "Kor - en kärlekshistoria" och är skriven av Mats och Åsa Ottosson. Bokens praktfulla bilder har Roine Magnusson tagit. Och som han måste ha jobbat för att fånga in alla nyanser i kornas kroppsspråk!

   Världsnaturfonden WWF har utsett den till årets Pandabok i Sverige och det är välförtjänt.Gullers förlag ger ut den vackra boken.
   Här finns allat man behöver veta om kons historia och landskap, om bönder och kor och ett alfabetete med fakta om kor som man inte visste att man behövde.
   Och så det ljuvligaste avnittet, det där koälskare får tala om sina djur. För det är som författarna säger, det finns stora personligheter på båda sidor om elstängslet. Dessutom får man fina kocitat ur litteraturen, som "Och rompan hon far som fjäriln, en sådan prydnad hava icke människor" skriver Torgny Lindgren - som ett exempel. I den här boken borde vår egen kodiktare, Valdemar Nyman ha fått vara med!
   Vackert, tänkvärd och ko-lossalt tilltalande!

Helt annan flicka

   2009 kom den ut, Elly Griffiths första deckare om osteologen Ruth Galloway. Nu finns boken "Flicka under jorden" också i pocket på svenska. Det har kommit tre böcker till om denna omaka hjältinna sedan dess och alla handlar de om gamla brott och om arkeologi men debutboken äre i en klass för sig.

   Här presenteras enstöringen Ruth som bor ensligt i utkanten av saltträsken i Norfolk. Hon ska snart fylla 40 och är en stor kattvän. Att kommissareie Harry Nelson och hon dras till varan när fullständigt osannolikt, inte minst med tanke på de udda "vänner" som samlas kring Ruth.
   Men det blir en riktigt bra historia som är svår att glömma.
   Griffiths hör till de originella rösterna i ny brittisk kriminallitteratur.

Jerusalem gånger två

Det är egendomligt hur böcker i samma ämne kommer till parallellt. Jag minns när min bok om åländska kyrkogårdar kom ut, vips kom det också samma höst en bok om finlandssvenska kyrkogårdar. Före det hade ingen skrivit om ämnet.
   Samma sak i höst, två böcker om staden Jerusalem.

   Först Simon Seabag Montefioris tegelsten "Jerusalem - biografin" på 840 sidor. Och så förra veckan en bok om Jerusalem skriven av fyra författare som alla vistats i staden,  "Jerusalem - en bok som hjälper dig gå vilse" på 300 sidor Totalt 1140 sidor om staden. Ändå blir man nog aldrig fullärd om denna mytiska stad som är den enda som existerar på två platser - i himlen och på jorden.

    Montefiori, som jag tagit en rejäl tugga av, skriver om stadens historia från kung David till Jesus och Muhammed och fram till Churchill. Här passerar de alla förbi: Nebukadnessar och Herodes, Rasputin och kung Hussein och Moshe Dayan vidare till författarens förfader, Moses Montefiore, som var med om att utveckla det nya Jerusalem för hundrafemtio år sedan. Boken om Jerusalem är ett verkligt kraftprov.
   Den andra boken har jag bara bläddrat i men det är en reportagebok med utvikningar till både dåtid och religion. Ska bli intressant att se hur den är.

Ny historisk romanserie

"Uppkomlingen" heter första delen av Tomas Bloms romanserire som ska handla om Vasatiden.
Blom har skrivit både läroböcker och teve-serier och han är en god berä'ttare. Kanske han kan ta upp Olof Svedlids mantel?

   "Uppkomlingen" börjar med Stockholms blodbad och det kaos som skapades när landets mäktigaste män miste huvudet. Tre ungdomar görs till huvudpersoner här, Gustav Eriksson, Hans Lasseson oc Margareta Henriksdotter - alla berörs de av blodbadets konsekvenser och deras vägar korsas hela tiden.

   Vasatiden är ju en period då verkligheten överträffar dikten och Blom tar vara på dramatiken. Han berättar med snabba scenväxlingar och romanren tar tag i läsare.Nästa del, om Erik XIVs tid lär vara på gång.
   Perfekt lässällskap fötr några murriga höstkvällar.

På fin stadsvandring

   750 år av Sveriges historia på 42 hektar.
   Staden, Staden mellan broarna, Stan, eller Gamla stan som blev det officiella namnet på denna stadsdel år 1957 är en liten ö, Stadsholmen mellan Saltsjön och Mälaren. Nu finns en praktfull bok som Balkong förlag ger ut med bilder och text om just Gamla stan i Stockholm.

Anne Östman, som b r i Gamla stan står för texterna och Christers Löfgren har fotat livet på gator och i gränder och det finns massor av härliga bilder. 

   Den här boken vill ge en  översikt av livet i Gamla stan. En stadsdel där det förr var väldigt trångt, men där det i dag bara bor cirka 3 000 personer. Och trots att 8 600 personer kommer hit för att arbeta dagligen och att Storkyrkan har cirka 400 000 besökare per år, kommer vi aldrig i närheten av den trängsel som rådde här förr.

   En perfekt bok, som också har text på engelska, att ge bort till stadsromantiker, huskramare och inredningsbitna. Det finns någonting för alla här. Och tänk så bekvämt att kunna ströva i Gamla stan fast man sitter i soffan!

En bra omläsning

Det finns vissa böcker som klarar mjånga omläsningar. Emn sådan är Daphne du Mauriers moderna klassiker "Rebecca". De flesta har läst eller hört talas om boken. Första gången jag läste den var som tonåring och Rebecca gick som följetong i Damernas Värld som syrran prenumererade på. Gissa om man väntade på veckans avsnitt!

   Har läst om den sen, både på svenska och engelska, och den håller. Berättaren, som är Max de Winters unga hustru, bosätter sig på egendomen Manderley i Cornwall. Skuggan av Rebecca, den första frun som är död, finns överallt och hushållerskan Mrs Danvers der till att inget glöms. De är oförglömliga allihop.

   Man förstår precis vad berättare menar när hon skriver: Jag drömde i natt igen att jag kom till Manderley...
För Manderley och dalen med rhododendron, allt är borta.
   Har ni inte läst boken så är ni lyckans ostar. Annars rekommenderas omläsning.
   Och viste ni att det är du Maurier som skrivit berättelsen Fåglarna, den som Hitchcock gjorde film av?

Dags för ljus

   Allhelgona är ljuständartid, inte bara på kyrkogårdar. Det är nu man vill ha stämningskapande ljuslågor hemma, fast man får se upp med brandrisken, förstås. Obevakade ljus ställer till med mycket elände.Redaren Gustav Eriksons fina hus i Mariehamn förstördes av en eldsvåda som började i en adventsljusstake.
   Men passa på att titta på ljusen när de är tända, det ger sinnesro.
   Jag tänkte bjuda på en favoritdikt för november. Den är av Harry Martinson och heter just November.

Här i novembers tid och mörka landskap
där dagen inte mer mot natten rår
du lyssnar in mot knoppen, ut mot världen,
och tanken knyter sköna band i värdsmedusans hår.
För att stå ut förskönar anden tiden
fast själva drömmen som i vanmakt går.

Båtyxornas mörka tid

   Det var en värld av säljägare, svedjebönder, ishavsfiskare, gudadyrkare, stammar och bygder, väldiga palissadanläggningar, konstfullt stensmide, rödlysande hällbilder, barnadöd, människooffer, brutala strider, havsfärder till främmande stränder, invecklade ritualer och gryende hövdingadömen.

   Det var den sena stenåldern och båtyxfolkets tid. Om den tiden skriver Jonathan Lindström en thriller som vilar på faktaunerlag - "De dödas tempel". Precis som Maja Hagerman vill han locka fram det förflutnas själ.
    Arkeologen Jonathan Lindström ledde utgrävningen av dödshuset i Turinge och det blev ett vetenskapligt äventyr  men också en port till underjorden och nyckeln till den yngre stenålderns värld.
    När traditionella arkeologiska metoder kombineras med analyser av DNA ger det nya inblickar i stenåldern. Tänk om man kunde få liknade genombrott på Åland när det gäller akeologiska utgrävningar. Men här gör vi ju bara nödgrävningar numer...

   Lindström gav 2009 ut boken "Bronsåldersmordet" enligt samma koncept och han har belönats med titeln Årets folkbildare.

Under Afrikas sol

Men vad mörkt det blev, nu när klockan flyttades tillbaka till vintertid. Absolut kolmörkt redan vid sextiden på kvällen. Att man alltid glömmer hur mörk november är.

   Man kan behlöva förflytta sig till varmare breddgrader, till Botswana och Damernas detektivbyrå. En varm och vänlig värld skapad av skotten Alexander McCall Smith. När man tänker efter så är ju den "traditionellt byggda" Mma Ramotswe lite som muminmamman. Fast svart, om man nu kan tänka sig det.

   Hon har samma filosofi i alla fall, allt blir bättre med en kanna roibos-te och kanske en bit fruktkaka. En av de roligare böckerna i serien är "Vackra flickors lott" där assistenten Mma Makutsi, som inte är så vacker, får i uppdrag att granska några miss-kandidaters bakgrund. Det blir en del udda vändningar innan det är gjort.
   Och så får man ju tillbringa några inbillade timmar under Afrikas sol, också.

Om Ottos liv & skriv

Claes Anderssons nya roman "Ottos liv" sålde bra på Helsingfors bokmässa läste jag. Det förvånar inte, han har en trogen läsekrets och skriver med pulsen på nutiden, nära, nära.

    Som så ofta hos Andersson är huvudpersonen en åldrande man. Otto heter han här. Han är författare och han funderar över mycket som sker och kommenterar det. Här är han släkt med Jan Mårtenssons Homan, som också ser med viss avsmak på moderna fenomen.

     Romanen skulle vara ganska platt om det inte var för att den är så välskriven och för att Anderssons tankar kring skrivadet och skrivandets roll hela tiden finns med i romanen, - och kärleken till jazzen.

   Så här suggestivt beskriver han skrivandet: "Jag skriver mig en framtid. Jag skriver mig genom den dystra vintern, genom snögloppen och halkan, genom fukten och kylan, blåsten och stormarna. Jag skriver bort mitt tungsinne och min usla prognos. Jag skriver mig igenom väggen mellan varande och upphörande. Jag skriver mig in i kärleken. Jag skriver mig in i kärlekens famn."