Om Ottos liv & skriv

Claes Anderssons nya roman "Ottos liv" sålde bra på Helsingfors bokmässa läste jag. Det förvånar inte, han har en trogen läsekrets och skriver med pulsen på nutiden, nära, nära.

    Som så ofta hos Andersson är huvudpersonen en åldrande man. Otto heter han här. Han är författare och han funderar över mycket som sker och kommenterar det. Här är han släkt med Jan Mårtenssons Homan, som också ser med viss avsmak på moderna fenomen.

     Romanen skulle vara ganska platt om det inte var för att den är så välskriven och för att Anderssons tankar kring skrivadet och skrivandets roll hela tiden finns med i romanen, - och kärleken till jazzen.

   Så här suggestivt beskriver han skrivandet: "Jag skriver mig en framtid. Jag skriver mig genom den dystra vintern, genom snögloppen och halkan, genom fukten och kylan, blåsten och stormarna. Jag skriver bort mitt tungsinne och min usla prognos. Jag skriver mig igenom väggen mellan varande och upphörande. Jag skriver mig in i kärleken. Jag skriver mig in i kärlekens famn."