Jag tyckte att det var något jag saknade på Mariehamns litteraturdagar nyligen. Temat var ju horisont och när jag igår fick årets första nummer av tidskriften Horisont förstod jag att det var den jag saknade. En tidskrift som 1969 bidragit till att vidga de nordiska horisonterna borde ha varit med.
Horisont ges ut av Svenska Österbottens litteraturförening och den har nu genomgåt en total "makover" i fråga om utseende. Den trycks på tjockt kvalitetspapper och den har fått många korta inslag av typ notise som gör den omväxlande.
Men basinnehållet är kvar. Noveller, dikter och essäer plus en fyllig avdelning med recensioner. Det här numret, 1-2/2012, har också en matnyttig genomgång av tidskriftens tidiga historia 1969 - 1995.
En text om Bo Carpelan av Tomas Löthman förgyller numret liksom en essä om skräcklitteraturens återkomst och mycket annat läsvärt.
Den är inte så glassig som Vi Läser utan håller en mer nedtonad profil. Och det är nog bra, man måste slå vakt om den som slår vakt om smal kultur också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar