Så heter Christina Tziovaridou Claesons bok om 50 år av liv i Greklad. Författaren kom till Grekland i början av 60-talet, gifte sig med en grek och bodde först i Saloniki, sedan blev det Aten.
Hon berättar underhållande om sina möten med människor, släktingar, kollegor och alla andra. Genom att berätta om människor berättar hon också om landets svåra 1900-talshistoria. Noterar att Grekland är det enda land som inte fått krigsskadestånd från Tyskland, trots den tyska framfarten i landet. Ja, det finns många tragiska och dråpliga öden samlade här.
Och författaren berättar utifrån ett vardagligt perspektiv, om sitt jobb som guide, om hur lätt det är att råka ut för ficktjuvar och hur man klarar av en guidning fastän bussens chaufför fallit död ner vid bussen. Då är det bra att ha lärt sig visdomen i grekernas "tha perási" - det ordnar sig. För det gör det ju, även om vintern i Aten är hård och åldrandet gör sig påmint.
En varm och anspråkslös bok som fördjupar synen på grekiskhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar