På lyckliga gatan?

En kall majdag hittas riskkapitalisten och före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg torterad och medvetslös i sin fashionabla villa utanför Stockholm. Hans hustru Nora är spårlöst försvunnen.På Kvällspressen får Annika Bengtzon i uppdrag att skriva om fallet samtidigt som hennes privatliv är i gungning. 
 Så börjar Liza Marklunds nya bok om den oförbätterliga murveln Annika B. Det är den tionde boken i serien, som nu rullar mot sitt slut.
  Medan Ingemar Lerbergs hamnar i allt djupare koma och kritiken mot Annikas chef, Anders Schyman växer, får man en allt tydligare bild av något väldigt mörkt och förljuget under den snygga
ytan i villaförorten. 
  Och Annika B lever tillsammans med sin nya kärlek och hans barn samtidigt som hon delar vårdnaden om sina egna barn med ex-maken. Det fungerar inte vidare bra, men Annika är en hjältinna som alltid lever i kaos så det är vad man väntar sig.
  Lyckliga gatan är en thriller  men den handlar också om familjer, medier och om vad som är socialaccepterat i vår tid. Boken kommer att få min uppmärksamhet ett par långa kvällar.

Få som man vill

 Förlaget hävdar att föreläsaren och estradören Henrik Fexeus bok "Maktspelet" är boken som många  vill att du inte ska läsa. Särskilt inte din chef. Boken lär nämligen ut knepen bakom konsten att få sin vilja igenom. Vill man vara elak kan man säga att boken är tidstypisk, för idag är det bara jaget som gäller.
  Hemligheten bakom konsten att övertala någon handlar sällan om inövad retorik eller välformulerade argument. Oftast sker det helt utan att du förstår att du blir påverkad. Det är bara att fråga vilken framgångsrik politiker eller företagsledare som helst.
   Fexeus, - en mästermanipulatör - känner till de dolda teknikerna genom presenterar dem genom praktiska och korta instruktioner. De kan tillämpas när som helst: när du är på jobbet, hemma med familjen eller bland vännerna.
   Du kan få rätt svar på det du vill ha genom att fråga när personen är distraherad och genom att berömma på rätt sätt. Att ge beröm med kritik ska man aldrig göra, ni vet det där som börjar "det här är nog bra, MEN.."
  En sak är säker, man har roligt medan man läser och det är inte det sämsta. 

Bästa stenåldringarna

Barna Hedenhös var nog min första kontakt med tecknade serier, möjligen samtida med serien om Tuff och Tuss. Men hedenhösarna var roligare, det händer massor hela tiden i deras stenåldersvärld.
  Nu har Bonniers gjort en verklig kulturgärning och ger ut Stora boken om Barna Hedenhös av Bertil Almqvist. De första böckerna kom ut i slutet av 40-talet och boken innehåller originalversioner av berättelsern.
  Det börjar med att de bosätter sig på den lilla ön Stockholmen i sjön Mälaren för nästan 4 000 år sedan. Familjen omfattar mamma Knota, pappa Ben, barnen Sten och Flisa och så husdjuren - hästen Hårfagre, hunden Urax och kossan Mura. Familjen tycker mycket om att resa och de åker ideligen på ur-roliga och ur-spännande äventyr. I de här äventyren far de till Egypten, Kanarieöarna, Amerika och till den franska huvudstaden.
   Jag måste säga att jag haft barnsligt roligt när jag läst serierna ni. Man fäster sig ju vid andra saker, som det kluriga språket och alla stenåldersuppfinningar. Och familjen är aktuellare än man tror och blir
SVT:s julkalender 2013.

En dokumentär thriller

  Lena Sundström är författare och journalist, hennes förra bok "Världens lyckligaste folk" Augustnominerades 2009 och vann flera journalistpris. Hennes höstbok "Spår" är också den nominerad till August i fackklassen.
   Boken är en dokumentär thriller och  berättelsen om tre journalisters ihärdiga sökande efter sanningen. Men framför allt är det en berättelse om världen efter den 11 september, om tjänstemän som blundar med öppna ögon, och om en av de största politiska skandalerna i Sveriges moderna historia. Den handlar om de två egyptierna och ett mystiskt flygplan med beteckningen N379P som dök upp på en rad platser runt om i världen där människor samtidigt försvann spårlöst. Spåren leder in i en värld med hemliga CIA-agenter, italienska åklagare och en flygflotta med exklusiva affärsplan som transporterar en mycket speciell typ av last.
  Berättelsen börjar en kall vinterkväll 2001 då två män förs ut till ett väntande flygplan på Bromma flygplats. De har fått sina kläder uppskurna av maskerade män i rånarluvor, och barfota leds de ut till planet försedda med blöjor, overaller, handbojor, fotbojor och huvor. Dagen därpå torteras de av Mubarakregimens säkerhetstjänst i Egypten. Två år senare börjar tre journalister nysta i historien
  Har man väl börjat läsa boken är den svår att lägga ifrån sig, det är isande bilder av ett cyniskt maktspel som friläggs.

Klipper ihop en roman

  Fick just höra att unga lärare inte läser romaner. De har inte tid eller lust.
  Och jag häpnar. Hur kan man låta bli att läsa romaner? Det är ju en sådan skattkammare av berättelser av alla de slag. Vilket straff, att INTE läsa romaner.
  Till de unga läsare som tvivlar vill jag rekommendera Ia Genbergs nya kortroman "Sent farväl". Den handlar om vänskap och om hur den tar slut. Under några avgörande år i ungdomen delade de allt, Mia och Maria, sedan gled de ifrån varandra.
    Tjugo år efteråt ser Mia av en slump sin gamla vän Marias dödsannons. Vad hände, varför dog hon? En nyfiken polis som vill veta mer lockar med Marias dagböcker och Mia glider in i gåtan kring sin gamla väns död. Berättelsen växer till en sorgesång över vunnen vänskap och förlorad tid.
  Författaren, som även varit filmare, använder filmens berättargrepp när hon klipper ihop romanen om det nära förflutna.

DN kultur var en uppstickare

 

Om Dagens Nyheter har flera böcker skrivits men ingen av dem har uppmärksammat kultursidorna.
  Nu har journalisten och författaren Åke Lundqvist gett sig i kast med den uppgiften berättar den dramatiska historien om DN-kulturens framväxt åren 1864 till 2012 i boken "Kultursidan".  Från dess förste kulturskribent, August Strindberg, till dagens populärkulturella krönikörer som Fredrik Strage och Jonas Thente.
   Tidningen förändrats genom decennierna och varit ömsom kulturkonservativ, kulturradikal och vänsterradikal. Om idéerna som skapat sidorna och om raden av skribenter som format den svenska kulturdebatten: Edvard Alkman, John Landqvist, Torsten Fogelqvist, Knut Jaensson, Bengt Holmqvist, Ulf Linde, Ruth Halldén, Sven Lindqvist, Lars Gyllensten, Leif Zern, Per Wästberg, Arne Ruth, Horace Engdahl, Macei Zaremba och otaliga andra. Några av dem har omsider i vredesmod vänt tidningen ryggen för kulturjournalistiken är de heta temperamentens fält.

   Dagens Nyheter var en uppstickare, en folkets tidning, till skillnad från andra tidningar som vände sig till en borgerlig publik, gärna med långa uppsatser i kulturella ämnen. DN skulle skriva kort och lättbegripligt, för en bred läsekrets och ha en radikal profil. Det var under starkt inre motstånd som kulturmaterialet omsider erövrade en plats i tidningen. Politik och samhällsdebatt hade förtur. Inte förrän under Olof Lagercrantz tid som kultur- och sedan chefredaktör fick DN ställning  landets ledande kultursida, där de stora debatterna fördes och de stora kritikerna skrev.Nog kan man bli lite vemodig när man hör hur kulturejournalistiken åter sitter ekonomiskt trångt och ägarna tror att det går att leva på varumärket DN-kultur.

Gustavianskt - och amerikanskt

   Karen Engelmann är född i Iowa, USA men när hon var 20 år flyttade hon till Sverige och Malmö där hon bodde i nästan nio år och arbetade som grafisk designer. Numera bor hon norr om New York med sin familj.
   I thrillern " Stockholm octavo", som är hennes debutroman, tar hon läsaren med till det gustavianska  Stockholm år 1791.Att skriva om en så välbekant tid men speglad med en blick som är ny ger berättelsen spänst och en annorlunda stämning. Boken är översatt från engelska.
   Hennes hjälte är Emil Larsson, en ganska lat tullare som är nöjd med att tillbringa sina dagar med att dricka och spela kort. Hans vän fru Sparf, ägare till ett exklusivt spelhus och tillika spådam med både Gustav III och hans bror Karl som klienter, hjälper Emil genom att lägga en octavo åt honom. En en kortspådom som visar vilka åtta personer i hans närhet som kommer att göra hans drömmar till verklighet.
    Full av förhoppning börjar Emil leta  efter sina nya vänner. Men föga kan han ana att det som var en oskyldig lek så småningom kommer att leda honom till en annan mycket mäktigare profetia, en Stockholm octavo. Och innan han vet ordet av är han sig högst indragen i de mordiska intrigerna kring Gustav III.Hur det slutar vet vi ju.

Roman från Alaska

  Alaska är inget stort litterärt landskap. Men det kan det bli ändring på, Eowyn Iveys roman  "Snöbarnet", som är hennes debut, har blivit en succé och hon fick det brittiska priset National Book Award som bästa utländska författare.

    Handlingen börjar i Alaska, 1920. Mabel och Jack, ett medelålders äkta par tänker de börja ett nytt och annorlunda liv i Alaska. Men livet i ödemarken är hårt, och de tyngs av saknaden efter det barn de aldrig fick. På årets första vinterdag grips de plötsligt av sprudlande livsglädje och bygger ett litet barn av snö. Nästa dag är snöbarnet borta men de får en glimt av en ljushårig liten flicka som springer iväg mellan träden. Den lilla flickan kallar sig Faina.
    Hon lyckas överleva i den ogästvänliga naturen. Sakta vinner Mabel och Jack hennes förtroende, och så småningom börjar de betrakta henne som sin egen dotter.Inte ens när de tvingats inse att Fainas bakgrund är mycket mer jordnära och smärtsam kan de släppa tanken på snöbarnet som kom till jorden på årets första vinternatt. Sanningen om Faina förändrar Jacks och Mabels liv för alltid.
  Glömde att säga att Ivey är född och uppvuxen i Alaska och att hon inspirerats till berättelsen av en rysk saga.

Mina är brutalt bra

Fjortonåriga Rosie lever utsatt, hon bor på ett av Glasgows barnhem, är prostituerad och utnyttjas brutalt av sin hallick. Det som håller henne uppe är fantasierna om en kille som hon är förälskad i och den lyckliga framtid som hon målar upp i sitt inre. Men när Rosie inser att även han vill henne illa uppstår bråk och det slutar med en tragedi. Det är samma natt som prinsessan Diana dör i en bilolycka, den 31 augusti 1997.
   Med den inledningen öppnar Denise Mina sin starka berättelse "Red Road" som behållit sin engelska titel när den ges ut på svenska.
   Femton år senare vittnar kriminalinspektör Alex Morrow i en rättegång. Ett mord har skett i det ruffiga höghusområdet Red Road och frågan är vem som är skyldig. Morrow börjar reda ut en stor härva som visar sig ha förgreningar långt bakåt i tiden och högt upp i maktens korridorer. Som alltid är Denise Minas hemstad Glasgow en stad där korruptionen äter sig in i hela samhällsstrukturen. 
    Det är den fjärde boken om Alex Morrow,  en tät spänningsroman men också ett starkt berörande porträtt av en prostituerad tonårsflickas utsatthet och av alla de olyckliga som lever i marginalen. Vi är långt ifrån Agatha Christies värld här.

Här är en Nyckelroman

Henrik Janssons helt nya roman "Nyckelroman" är en berättelse om två bröder, om svek och om svåra barndomsminnen. En gestaltning även av den författande huvudpersonens balansgång mellan det skrivna och levda, mellan sant och falskt, och inte minst en inträngande skildring av kampen mot en kronisk sjukdom.Som så ofta skilrar Jansson människor som är sköra, nästan på gränsen till sammanbrott. Ändå kämpar de vidare, mot alla odds.
  Jansson intresserar sig för tidlösa teman som människorelationer och kärlekens olika skepnader. Han väver också gärna in samhällskritik i sitt berättande, och ställer frågor om vad medmänsklighet och solidaritet idag kan tänkas innebära här och nu.
  Jag läste Nyckelroman främst som en berättelse om styrkeförhållandet syskon emellan, än är den ene stark och än den andre.

Banks lunkar på

  Gavin Miller hittas död invid ett nedlagt ett järnvägsspår. Tecknen tyder på att han blivit mördad, och i hans ficka hittar man 5.000 pund.  Alan Banks, som kallas till platsen, och hans kollegor börjar nysta i vem mannen är och vad som kan ligga bakom hans död. Det visar sig att han har jobbat som lärare på ett college men slutat abrupt. Eller är det någon från hans tid på universitetet på 70-talet? Eller har han idkat utpressning mot någon?
  Peter Robinsons nyaste bok om kommissarie Banks - Children of the Revolution" - är här. Eftersom jag läst alla de tidigare i serien så kan jag gott säga att jag är lite besviken. Visst är det en klassisk omgivning,  Alan Banks Eastvale.  Robinson lyckas som alltid att förmedla den speciella miljön och hela stämningen.  Och så är boken pepprad med referenser till rockmusik.
   Men handlingen förs framåt i maklig takt, det pratas och pratas och det blir ganska ointressant att sitta med vid en massa förhör. OK för att det är så polisarbetet är uppbyggt men lite mer action brukar Robinson bjuda på. Upplösningen går i samma stil,  Banks resonerar sig fram mot lösningen. Välskriven, visst, men jag hade väntat mig mer.
  Nu ska jag sätta tänderna i en annan tjockis på engelska, Robert Thackers biografi över Alice Munro. "Writing her lives" heter den.

Mazettis beska blandning

  Hälften av alla som gifter sig i Sverige skiljer sig så småningom. Ändå finns det så många fler berättelser och filmer om hur kärlek uppstår än om hur den tar slut. Det har Katarina Mazetti (skild två gånger) tänkt råda bot på med novellsamlingen "Berättelser för till- och frånskilda".
  Den börjar med en kvinna som far runt som en furie i en sommarstuga och till och med dräper en igelkott som hämnd på makens nya. Här finns historien om kvinnan som oförklarligt fortsätter att få barn efter barn med mannen som lämnat henne, maken som snickrar ihjäl ett äktenskap, lyxhustrun som ofrivilligt får vårdnad om barnen och mannen som misstänker sin döda hustru för otrohet. 
   Man får läsa om hur sorg kan klottras bort, om bonusfamiljens stenhårda vardag, om fördelar med att ha skilda föräldrar och hur äktenskaplig osämja hanterades år 1829.
   Det är råa skivor verklighet pepprade med svart humor. Men nog känns situationer och typer igen.

Berättelsen går vidare

   Femte delen i Historiska medias romansvit om Sveriges historia har skrivits av Ingrid Kampås. "Drottningkronan" heter den  och tar vid där "Helenas hämnd" slutade Vi befinner oss i tidig medeltid, bland annat kristnande av finska srammar i västra Finland är en del av intrigen.
    Den unga flickan Ester drömmer om en ljus framtid, fylld av barn och kärlek. Drömmarna krossas när morbrodern sätter henne i kloster. Men hon rövas snart bort av en samvetslös präst som för henne till Finland. När den svenske kungen Knut Eriksson kommer till Finland möter han av en slump Ester. Han bestämmer sig för att ta henne till brud. Snart får Ester mer makt och inflytande än hon någonsin vågat drömma om.
  Personligen tycker jag att serien går för långsamt framåt, del fem och det är fortfarande medeltid. Och alltid dessa kvinnor som för historien framåt. 
   Det finns många epoker kvar att beskriva. Hoppas serien får lite mer fart framåt snart.

En saga för vuxna

   Carlos Ruiz Záfon från Barcelona har många läsare. Hans berättelser från ett tidlöst, mystiskt och skrämmande Barcelona är sagor för vuxna som bara vill höra mer.
   Vilken tur då att hans fjärde roman "Marina"  kommit på svenska lagom till värsta höstrusket.
Den handlar om femtonårige Óscar som imaj 1980 försvinner plötsligt från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är.
   Men allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smugit in i ett övergivet hus och hittat en gammal klocka som tar honom tillbaka i tiden. I huset träffar han på Marina och hennes far, som båda bär på en  hemlighet. Marina tar med Óscar till den närliggande kyrkogården, där något märkligt sker en gång i månaden, den fjärde söndagen klockan tio på morgonen. Marina och Óscar bestämmer sig för  att följa efter den hemlighetsfulla damen från kyrkogården. Färden går ner i djupet av stadens underjordiska labyrint, en bortglömd plats mörkret frodas.

I Marconi Park

   Marconi Park, som är ett bostadsområde i Göteborg och det har fått ge namn åt den tolfte romanen med Erik Winter i huvudrollen. Åke Edwardson är tillbaka med en berättelse om ett Göteborg fyllt av våld.
   Jag brukar tänka när jag hör om dessa skjutningar, över 50 nu, att det skulle behövas en verklig Winter för att lösa dem. 
  När romanen börjar så har våren börjat komma till Göteborg. På en gräsplätt i Marconi Park upptäcker Winter en död man med en plastpåse över huvudet och en kartongbit med en enda bokstav på fäst vid kroppen.
  Winter anar att bokstäverna ska bli fler. Och många fler bokstavsmärkta offer hittas i både Göteborg och Stockholm. Winter försöker lägga pussel och hitta samband, men det är inte det lättaste.
 Edwardson kan man läsa för det precisa språkets skull, ingen falsk ton där inte.
 

Om krigiska vikingar

En bok för alla som intresserar sig för Nordens historia för över tusen år sen är norrmännen Kim Hjardar och Vegard Vikes nyutkomna "Vikingar i krig". Här berättas om det samhälle som vikingarna skapade åt sig själva, om deras livsföring i krig och fred i både västerled som österled.    Vikingen var både en skicklig och fruktad krigare, det tar författarna fasta på. De ger en modern och nyanserad syn på hur den militära organisationen såg ut: vilken taktik användes på land och till sjöss, vilka vapen, hur var underrättelsetjänsten uppbyggd och hur byggde man befästningsverk? Men även det civila livet och vikingens trosuppfattning ges här stort utrymme.
   Men en sak är de helt säkra på vikingarna levde för och av kriget och plundringen. Andra fick vara hemma och odla jorden, de var tänkta som stridens män och inga mjukisar.
   De  presenterar här de senaste rönen på ett föredömligt översiktligt och spännande sätt. Med detaljerade rekonstruktioner, tydliga illustrationer, kartor och fotografier ger de en god översikt av en rå och utmanande epok i Europas historia.
Boken berättar om människor som faktiskt levde på vikingatiden, namn och livsöden som ännu lever kvar.
   .En önskebok i stort format för alla som fängslas av den tidiga nordiska historien. Och bildmaterialet är högklassigt, många av föremålen har inte visats på bild förut.

Det som göms i åkern

Kommissarie Montalbano, välkänd från filamtiseringar, dyker upp i svensk översättning igen. Modernista ger ut en femte bok av Andrea Camilleri, Italiens mest kände deckarförfattare opch still going strong fast hans 80:e födelsedag passerat för länge sen.
  Montalbano är verksam på Sicilien, en landsända som inte precis är känd för rättvisans gång. Men läsarna gillar att Montalbano trotsar korruption och hot när han söker sanningen om vad som skett.
  i den leråker den sicilianska lokalbefolkningen använder för framställning av keramik. Det  förbryllar kommissarie Montalbano. Varför gömdes det just där? Och vad ska den minutiösa styckningen av kroppen egentligen betyda?
Årets bok heter "Krukmakarens åker" eftersom ett lik upptäckts
En länk mellan liket och den lokala maffian gör inte saken lättare att utreda.
    Av alla ställen hittar Montalbano en ledtråd i - Bibeln. 

Om ännu en tant

Det är någonting som går den här hösten. Farmödrar - och här en mormor - som knyter band till barnbarn. Fredrik Backmans "Min mormor hälsar och säger förlåt" är den senaste och garanterat inte den sista i raden av sådana generationsöverskridande romaner.
   Huvudpersoner är Elsa, sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.
   Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike,  där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Men en dag mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende. Som ett sista äventyr ger hon Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt.
   De gör att Elsa får träffa en massa människor hon annars aldrig hade brytt sig om.Men det finns ett allvar på botten i romanen, en plädering för rätten att vara annorlunda och en berättelse om att man måste accepera döden.
    Många älskade romanen "En man som heter Ove", som var Backmans debut. Man blir inte besviken på uppföljaren heller.

Leif GW - ett darrande löv?

Läste just Yukiko Dukes intervjuporträtt med Leif GW Persson i Vi Läser. Och plötslig får man se en annan sida av honom. Kriminolog och författare,  sedan sjuttiotalet är han ledande brottsexperter, inte minst som professor i polisforskning vid Rikspolisstyrelsen. Och med ständig plats i tv-soffor och debattprogram. 
   Men egentligen är han som ett darrande asplöv" säger han i intervjun. Fast jag får inte liknelsen att gå ihop. Men jag ska läsa hans nyutkomna "Den sanna historien om Pinocchios näsa".
    Den kallas en ond saga för vuxna barn och om det inte hade varit för den siste tsaren av Ryssland, Nikolaj II, Englands premiärminister Sir Winston Churchill, Rysslands president Vladimir Putin och kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm är med, skulle det som den handlar om aldrig ha hänt. Fyra män som aldrig träffade varandra, som levde sina liv i skilda världar, och där den äldste av dem blev mördad fyrtio år innan den yngste av dem ens var född. Och som så ofta förr är det också Evert Bäckström som kommer att sätta punkt för historien.
  Låter faktiskt sagolikt. Jag återkommer till boken.

Halv katt i Helsingfors

  "Det vackraste på den svarta jorden" heter Erik Wahlströms höstroman, som kallas en lekfull komedi med tragikomiska inslag. Ödet bollar med romanpersonerna och kärleken hittar man inte alltid där man först letar efter den. Men boken är också en thriller som handlar om vad trogen kärlek, geniala upptäckter och forskaravund kan leda till. Och i hög grad är det en skröna om gäckande katter.
   Det börjar med att en halv mumifierad katt dyker upp i ett höstdystert Helsingfors. Papyrologen Martin Green har köpt den i en skum liten butik i Kairo. Den arma katthalvan är lindad i papyrusremsor och det är dem Martin är ute efter. 
    Martins goda vän Felix har uppfunnit ett datorprogram som kan foga samman trasiga saker och tillsammans försöker de tyda vad som står på papyrusremsorna. Men katten är en sensation och Martin och Felix får snart sällskap av andra papyrusforskare . Journalister, studenter och militanta kattvänner samlas. En skeppsredare och en grekisk städerska ansluter sig till sällskapet.
   De sköra papyrusfragmenten bär verkligen på en hemlighet, spåren leder till Lesbos. Men den här mumien verkar föra med sig otur. Livet för dem som har att göra med katthalvan kompliceras; hot, och till och med ond bråd död ligger i luften.
   Men handlar det om kärlek. Martin upptäcker att någonting saknas i hans forskarliv och den stenrika skeppsredaren Fafoutakis drömmer om odödlighet.  Men vad har man för glädje av evigheten om man är ensam?

Äntligen en läst pristagare!

  I år har akademien gjort ett gott val när kanadensiskan Alice Munro valts till årets Nobelpristagare, ett djupt känt äntligen är kommentaren. Och roligt är det att man valt en författare som folk känner till och läser. Själv har jag läst Munro sen 80-talet, "Jupiters månar" var min första Munro.
  Det kommer också nya överättningar av hennes böcker, som "För mycket lycka" som kom ut 2010

För mycket lycka består av tio nyskrivna hudnära berättelser. Alice Munro beskriver livsöden med en ojämförlig värme men utan sentimentalitet.  Ofta handlar det om uppbrott och förändringar i till synes vardagliga kvinnors liv. Ur detta uppstår stor litteratur. Och Munro har ett sätt att nåla fast berättelsen så att man läser den med bultande hjärta. Inledningen på novellen Vissa kvinnor i den här samlingen är underbar:
 " Jag blir förvånad ibland när jag tänker på hur gammal jag är. Jag minns när stans gator besprutades med vatten för att dammet skulle lägga sig på sommaren och när flickor hade resårbälten och underkjolar med ståltråd i som kunde stå för sig själva och när det inte fanns mycket att göra åt polio eller leikemi."
  I ett par meningar har hon målat upp en tidsbild. Vad ni än gör: ta er tid att läsa årets pristagare!

Spänning med djup

 Mest känd är Stefan Einhorn för boken "Konsten att vara snäll." Men han har gått vidare i sitt författarskap och höstens bok "Stenträdet" är en existentiell thriller  om fanatism men också om människans behov av att söka svaren på de eviga frågorna.
    Psykiatern Daniel Weiss kallas till sjukhuset på begäran av en patient. Mannen tycks lida av religiösa vanföreställningar och hävdar att människan inom kort riskerar att utplånas från jordens yta. Till en början lyssnar Weiss skeptiskt, men misstron förbyts i skräck när patienten plötsligt skjuts ihjäl inför hans ögon. Förövaren försvinner spårlöst, och Weiss tvingas inse att mannens ord kan vara sanna.
  Att han är utvald att finna det enda som kan rädda mänskligheten - det mytomspunna livets träd. Weiss inleder sitt sökande och ledtrådarna för honom till botaniska institutionen vid Uppsala universitet, i vars samlingar ska finnas ett stenträd. En växt så kraftigt fossilerad att den är hård som sten. Är det en rest av livets träd? Snart inser han att någon bevakar honom. Mäktiga krafter är i rörelse, och med fara för sitt liv reser han vidare ut i världen för att hitta svaret.
  Definitivt ett annorlunda sätt att använda spänningsgenren.

Inte så spänstigt

Det var 2010 som Denise Rudberg sjösatte en helt ny genre - elegant crime. Den första boken om Marianne Jidhoff, Ett litet snedsprång, blev väl mottagen. Konceptet med brott i överklassmiljö tilltalade läsarna.
  Nu har hennes tredje roman i serien kommit, "Bara tre kan leka så" kommit och den är betydligt slappare i konturen än de två tidigare. Det börjar med att den högt uppsatte och politikern Bror Hemros återfinns död i sitt hem. Han och hans hustru tycks ha haft ett ytterst normalt liv, men då man börjar nysta i fallet dyker miss­tanken upp att mordet hänger ihop med en prostitutionsutredning som polisen arbetat med i flera år, men som lagts ner på grund av bristande bevis. Samtidigt försvinner två kvinnor, båda bosatta på Östermalm, under märkliga former under ett och samma dygn.
  Dags för den hemliga utredargruppen med åkla­garsekreterare Marianne Jidhoff, och poliserna  Torsten Ehn och  Augustin Madrid att börja jobba.
  Men det vill sig inte riktigt med berättelsen, den småputtrar framåt och antydningarna om samband är så tydliga så spänningen försvinner. Bättre än så här kan Denise Rundberg.

Om gamla germaner - och oss

Begreppet germaner är laddat med arv från rasbiologi och nazism, men vilka var de egentligen? Stora vilda kämpar med svärd och hjälmar och underliga gamla kläder eller rakryggade, raknästa och ljushåriga unga män i elegant uniform från 1940-talet?
   I en vind­lande historia som löper över tvåtusen år visar språkprofessorn Tore Janson det hur en berättelse från antiken förändrades och deformerades till en ren förfalskning av det förflutna. Han berättar om vilka de ursprungliga germanerna var och hur de kom att bli symboler för händelser och idéer som har spelat en stor roll och fortfarande är laddade med farliga spänningar.
Deras historia och deras relationer till romarna har mycket att göra med oss i Norden och formade hela Europas utveckling ända fram till nutiden. På bokens omslag finns Rembrandts berömda målning Batavernas ed, och bataver var en germansk stam som är holländarnas förfäder.    Deras språk gav upphov till bland annat svenska, engelska och tyska. Vi i Sverige, liksom de flesta människor i norra Europa, använder ett språk som bygger på det germanerna talade i antiken.
   Det finns all anledning att ta reda på vilka germanerna var innan vi slänger dem på historiens soptipp. Tore Janson har skrivit en tankeväckande bok i hanterligt format om dessa förfäder.

Finns det britter?

 
Svaret på den frågan borde vara självklart - att det finns britter.
  Men den finlandssvenska journalisten Charlotta Buxton, som skrivit boken "Det finns inga britter" har ett annat svar.
   Efter fyra år i Storbritannien ser hon något helt annat än det hon ursprungligen trodde hon skulle uppleva. Hon ser ett land befolkat av walesare, skottar, invandrare och Londonbor. Ett Storbritannien för rika och ett för fattiga. Ett för arbetslösa och ett för muslimer.
    I jakten på den gemensamma nämnaren reser hon.  Till Islay i nordväst, till Southend i sydost. Till Ripley, "den mest engelska staden i Storbritannien". Hon går på kricketmatch och besöker Eton. Hon samtalar med folk, gruvarbetare, fotbollsentusiaster, whiskykännare och hotellägare. Och hon gör sig en vardag i London.
  Hon berättar med ett personligt tonfall om sin jakt på det brittiska. Men hur beskriver man något som kanske inte finns? Eller som kanske ser annorlunda ut när hon tillbringat ytterligare fyra år i landet. Boken avslutas med någonting mycket brittiskt, den perfekta koppen te.

Om nätet och verkligheten

 Lottie Moggasch är brittisk journalist som inledde sin karriär på The Times och numera skriver hon mest i månadstidningar. Hennes debutroman, Som nu översatts till svenska heter "Kyss mig först" och har kallats en roman som passar facebookeran.
    Huvudpersonen Leila upptäcker sajten Red Pill och känner att hon äntligen har hittat människor som förstår henne. Hon är en ung kvinna som haft en skyddad uppväxt tillsammans med sin mamma, och hon har ofta haft svårt att få kontakt med flickorna i skolan. Men på Red Pill, ett chatforum för moraliska diskussioner, blommar Leila ut och imponerar på sajtens grundare, en lysande och undflyende man vid namn Adrian.
   Leila blir smickrad när Adrian ber att få träffa henne och smickrad när han erbjuder henne att delta i "Projekt Tess". Tess är vacker, urban, smart och sargad. Medan Leila och Tess mailar, chattar och pratar över Skype, blir Leila alltmer indragen i Tess värld och steg för steg lär hon sig allt, in i minsta detalj, om henne och snart måste hon bli Tess.
   Romanen är väl genomtänkt och visar i knivskarp belysning hur internetåldern förvandlar våra föreställningar om verklighet och identitet. En mycket läsvärd roman om den helt nära framtiden.

Krutröken ligger tät

 Bernard Cornwell uppskattas av många som gillar historiska äventyrsromaner. Han har just avslutat en sexdelad svit om vikingatidens England och nu har han förflyttat sig i tiden till sommaren 1779 i romanen "Fortet".
   En brittisk styrka, bestående  av knappt tusen skotska infanterister med stöd av tre krigsfartyg sätter kurs mot New England för att ta itu med de upproriska kolonisterna.. Skottarna upprättar garnison och marinbas vid Penobscot Bay i östra Massachusetts. Därifrån slår de tillbaka mot de amerikanska revolutionärernas fartyg och skyddar lojalisterna, de kolonister som vill fortsätta att tillhöra Storbritannien. De upproriska svarar med att skicka över fyrtio fartyg och omkring tusen infanterister för att «fånga, slå ihjäl eller tillintetgöra» den främmande invasions styrkan. 
  Men inkompetens och obeslutsamhet leder till ett nederlag som får stora konsekvenser för två män som står på varsin sida i konflikten: den unge skotske löjtnanten John Moore och den patriotiske silversmeden Paul Revere från Boston, som ställs inför krigsrätt för ordervägran och feghet.
  Det här är en riktig bladvändare som inverkar menligt på nattsömnen för Cornwell vet mycket väl hur han ska agna sina krokar för att få läsaren fast.

Svag gestaltning

Att överleva sin barndom är inte enkelt men med olika strategier och minnen kämpar de tre syskonen i Maria Svelands roman "Systrar & bröder" nya roman. Ska man förlåta, försonas eller förtränga? Upp­växten med pappa Göran, lillebror Pers nattskräck, Heddas känsla för skyddsänglar, Noras storasysterliga duktighet och mamma Anitas död.
   Men nu är Nora, Hedda och Per vuxna och vårdar ömt sina sår från barndomen.
  Noras inställning till kärlek och familjeliv står i vägen för den verkliga lyckan. Hedda går på Konstfack där hon uteslutande sysslar med att skulptera pistoler i olika material och Per, lillebrodern, har svårt för närhet men oroar sig mest över sin begynnande flint som han filmar med mobilen varje kväll. På dagarna säljer han massage, marijuana och ambientmusik för femtonhundra per timma till kunder som är medelålders kvinnor.
   Det är en programroman, skriven efter mall, där den feministiska ideologi väger tyngre än gestaltandet. Men egentligen är det ingen idé att skriva att det här är en tafflig och o-färdig roman, Svelands fans kommer att köpa den och älska den och tycka att hon beskriver just dem.
  Och så kan man också läsa, om man vill,  men jag vill ha mer av nåt som kallas roman.

I en ordklass för sig

Nytt nummer av Språktidningen, det sjunde för i år, och som vanligt är den fullproppad med intressanta artiklar. Till exempel om varför vi snubblar på ord eller kastar om orden - fast vi vet vad vi ska säga. Allt handlar om hur ordfacken i hjärnan är placerade och om vi är trötta eller inte.
  För ankister, vänner av Kalle Anka, finns en kartläggning av vad han och hans släktingar heter på olika språk och så finns en artikel om varför det är så svårt med kommatecken - en trend är att man minskar på användningen av dem och ersätter med -, franskt streck. Vilket vän av ordning inte gillar.
  En intervju med teatern Farnaz Arbabi ingår liksom Fredrik Lindströms funderingar om dialekter.
Unga Klaras nya chef
  Som vanligt, en tidning i en ordklass för sig.

Jagad och jägare

"Svara om du hör mig" är värmländskan Ninni Schulmans tredje boken om journalisten Magdalena Hansson i Hagfors som alltid lyckas snubbla in i brottsutredningar.
  Historien här börjar en tidigt en oktobermorgon när jaktlaget samlas för att tillbringa dagen i Tiomilaskogen. Efter några timmar återfinns en av jägarna, Pär Sanner, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit med honom är försvunnen.
  Frågan är vem som velat göra Pär så illa? Har den tjuvskjutna vargen som hittades ett par veckor tidigare något med det hela att göra? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Mordutredningen kompliceras ytterligare av att Hagforspolisens nytillsatta chef  är lika misstänkt som någon annan i jaktlaget.Den lilla byn tycks bära på stora hemligheter.
  Samtidigt presenterar Värmlandsbladet sitt stora sparpaket. För att rädda sitt jobb och sin redaktion granskar den föräldralediga journalisten Magdalena Hansson mordet och tar därmed risker som äventyrar hela familjens säkerhet. För vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren?
    Jag tyckte riktigt bra om Schulmans förra, Pojken som slutade gråta, och den här är strået vassare.