Leif GW - ett darrande löv?

Läste just Yukiko Dukes intervjuporträtt med Leif GW Persson i Vi Läser. Och plötslig får man se en annan sida av honom. Kriminolog och författare,  sedan sjuttiotalet är han ledande brottsexperter, inte minst som professor i polisforskning vid Rikspolisstyrelsen. Och med ständig plats i tv-soffor och debattprogram. 
   Men egentligen är han som ett darrande asplöv" säger han i intervjun. Fast jag får inte liknelsen att gå ihop. Men jag ska läsa hans nyutkomna "Den sanna historien om Pinocchios näsa".
    Den kallas en ond saga för vuxna barn och om det inte hade varit för den siste tsaren av Ryssland, Nikolaj II, Englands premiärminister Sir Winston Churchill, Rysslands president Vladimir Putin och kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm är med, skulle det som den handlar om aldrig ha hänt. Fyra män som aldrig träffade varandra, som levde sina liv i skilda världar, och där den äldste av dem blev mördad fyrtio år innan den yngste av dem ens var född. Och som så ofta förr är det också Evert Bäckström som kommer att sätta punkt för historien.
  Låter faktiskt sagolikt. Jag återkommer till boken.