"Det vackraste på den svarta jorden" heter Erik Wahlströms höstroman, som kallas en
lekfull komedi med tragikomiska inslag. Ödet bollar med romanpersonerna
och kärleken hittar man inte alltid där man först letar efter den. Men
boken är också en thriller som handlar om vad trogen kärlek, geniala
upptäckter och forskaravund kan leda till. Och i hög grad är det en skröna om gäckande katter.
Det börjar med att en halv mumifierad katt dyker upp
i ett höstdystert Helsingfors. Papyrologen Martin Green har köpt den i
en skum liten butik i Kairo. Den arma katthalvan är lindad i
papyrusremsor och det är dem Martin är ute efter.
Martins goda vän Felix
har uppfunnit ett datorprogram som kan foga samman trasiga saker och
tillsammans försöker de tyda vad som står på papyrusremsorna. Men katten är
en sensation och Martin och Felix får snart sällskap av andra
papyrusforskare . Journalister, studenter och
militanta kattvänner samlas. En skeppsredare och en grekisk städerska
ansluter sig till sällskapet.
De sköra papyrusfragmenten bär verkligen på
en hemlighet, spåren leder till Lesbos. Men den här mumien verkar föra med sig otur. Livet för dem som har att göra med katthalvan kompliceras; hot, och till och med ond bråd död
ligger i luften.
Men handlar det om kärlek. Martin
upptäcker att någonting saknas i hans forskarliv och den stenrika
skeppsredaren Fafoutakis drömmer om odödlighet. Men vad har man för
glädje av evigheten om man är ensam?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar