Små nära ting till tröst

"Det är inget märkvärdigt med min trädgård. Det speciella med den är att den inte fanns. Med min man är det tvärtom. Han fanns. Han var en självklar del av hela mitt vuxna liv. Nu finns han inte."
  Så inleder Lena Katarina Swanberg sin nya bok "En trädgård till tröst".
   När det ofattbara händer och livet går sönder behöver man något hanterligt, något litet och konkret. Som en stenig jordplätt på södra Gotland som har hjälpt henne att vända sorg i ny livsglädje."
  Trösten finns i den framväxande trädgården, där tiden går runt, inte framåt. I trädgården vänds misslyckanden till erfarenheter, litenheten blir en tillgång och planer kan alltid ritas om. Det går inte att skynda på glädjen. Precis som livet i trädgården har sorgen sin egen tideräkning.
   I de korta texter förmedlar författaren en stilla och stark uppmaning att inte ge upp. Att söka tröst i det lilla, att tänka om och att tveklöst ta emot glädjen när den finns - för det gör den.  Att tänka så, både i livet och i trädgården har gett henne en ny balans i stället för den som gick förlorad. En stillsam bok som också resonerar kring vår tids hetsiga tempo och vad det gör med oss.
   Boken är illustrerad med författarens egna foton från hennes gotländska trädgård
.

Mer språkgodis

Nytt nummer av Språktidningen är alltid intressant läsning.
I numret som kom nu kan man läsa om Sherlock Holme och hans snabbskrivande skapare Conan Doyle. En bra intervju med Barbo Lindgren på Öland finns liksom artiklar om det förargliga (?) ordet hen.
   Roligast är artikeln om "arga lappen", alltså om det där ilskna meddelandet som frodas i offentliga utrymmen. Och vilka problem det finns! Som uppmaningen: Du som fiser i hissen om mornarna - sluta med det! undertecknat styrelsen.
  Det kanske inte är så lätt det där med att kontrollera fisandet. "Den har världen för sig" sa min mormor och skrockade när en viss lukt pyste ut...
   Här finns underhållning på alla nivåer. Vad jag funderade på vad ordet"umgälder" i ordpysslet står för men det är ett annat ord för omkostnadet. Alltid lär man sig något!

På trevliga villovägar

I sin bok "På villovägar i England och London" tar tidigare utrikeskorren

Per Nordangård med läsarna till kända och okända kvarter i London, på dagsutflykter och på ett femtiotal rundturer på den engelska landsbygden. Nordangård har här samlat sina intryck från tjugo år som korrespondent i London och som flitig resenär runt om i England.
  Vägarna går lite vid sidan om de vanliga turiststråken till Cornwalls fiskelägen och sydkustens badorter, till byar och trädgårdar i Englands hjärta, till Yorkshires vikingabygder, till Miss Marples hemtrakter och till sjöar och berg längs den skotska gränsen .Läsarna tar sig bortom de vanliga resetipsen och det ären är en bok att läsa före, under och efter den egna resan.
   Den är också en bok för alla som i lugn och ro vill vidga sitt vetande och uppskattar en skicklig kåsör med blick för avslöjade detaljer.

Osnyggt på skönhetssalong

Bok nummer 14 i serien om damernas detektivbyrå av Alexande McCall Smith har kommit på svenska och handlar om fult spel bakom fina fasder. "Små skavanker på skönhetssalongen" är titeln.
   När Mma Ramotswe och Mma Makutsi tar sig an problemen runt en nyöppnad skönhetssalong upptäcker de att någon sprider mycket illasinnade rykten för att driva verksamheten mot ruinens brant. Det är en  historia om skönhetsfläckar inom familjer och knepiga arv, besvärliga fastrar och ormar under sängen (!), kurser för moderna män och olika sätt att tappa ansiktet.
  Om attacken mot skönhetssalongen är osnygg så är kärleken mellan detektivassistent Mma Makutsi och hennes make Phuti desto vackrare. Paret väntar nu sitt första barn, en händelse som påverkar såväl släktingar som detektivbyråer. Mma Makutsi är lika tjurskallig som blivande moder som hon är annars och det ställer till med spänningar på byrån. Men det mesta kan lösas över en kopp te.

Katlägger rosornas krig

  På årets bokrea kan man för en billig peng inhandla Göran Rambergs bok "Den onda vanan att mörda kungar", på omslaget finns Richard III.
   Ramberg är inte historiker men mycket intresserad av ämnet, i synnerhet av medeltiden. Efter många års verksamhet som advokat  gjorde han litterär debut 2010 med den kritikerrosade "Påven hade sju barn" som är essäer om påvar, storköpmän, furstar och intriger i renässansens Italien. 
   I den här boken förflyttar han sig till en annan del av den oerhört färgrika medeltid som han älskar att orientera sig i, nu till den engelska miljö som legat till grund för stora delar av Shakespeares verk. Två svaga kungar, en på 1300-talet, den andra hundra år senare, båda med en vacker, begåvad och mer kraftfull franskfödd drottning, skapar genom sin svaghet spänningar som leder till den ena blodiga urladdningen efter den andra. Ramberg ger en begriplig översikt av vad Rosornas krig handlade om, en uppgörelse mellan maktlystna män och kvinnor, en kamp mellan norra och södra England, en kamp om makt och rikedom. Och man gör klokt i att inte tro på någon i detta snåriga ättekrig.
   Eftersom jag just snubblat över Richard III så är det här hans förhistoria, Richards död var slutpunkt för kriget. Sen börjar Tudor-tiden.

Fantastiska färger

   Satte mig med stickningen idag, ett par halvvantar ska det bli, alldeles enkla. Men jag var ju tvungen att ta mig en titt på mina stickböcker också. Som stickdesignern Kathleen Taylor och hennes bok om Fair Isle-stickning - "Fearless Fair Isle Knitting".
   Som många vet är plaggen från Fair Isle, sydligate ön av Shetland, känd för sina unika och mångfärgade mönster (och för sitt fågelliv). Hantverket säljs över hela världen, plagg i smidigt ullgarn i fantastiska växtfärgade nyanser går aldrig ur modet.Här får man beskrivningar till ett 30-tal plagg, tröjor, sockor och mössor till exempel. Mönstren är lätta att "läsa" eftersom de är tydligt uppritade som kartor och det gör det enkelt att följa beskrivningarna.
  Jag har testat med Novitas Flora-garn i ylle och de svarar ganska väl emot originalgarnerna.
  Inte behöver man ju sticka heller, man kan bara njuta av de vackra fotona och tänka sig hur man gör de fina plaggen.

En ljusare Richard III

I vår tid föds det deckardrottningar hela tiden och de äldre hamnar i skuggan. En sådan är brittiska Josephine Tey. Det är länge sen jag läste hennes bok "The Daughter of Time" - det är sanningen som är tidens dotter. Gäller både nu och i äldre tid.Boken har, skandalöst nog, inte översatts till svenska
   Boken har ett originellt berättargrepp, polisen Alan Grant från Scotland Yard har skadat sig och ligger på sjukhus och har långråkigt.En väninna ger honom en bunt porträtt att studera och bland dem finns ett av Richard III, den siste kungen av ätten York, och en illa förtalad kung. De efterkommande kungarna av ätten Tudor hade allt att vinna på att måla ut Richard i värsta möjliga dager. Grant börjar läsa vad han kommer över om kungen och hans polisinstinkter säger att någonting är helt galet.
   När den här boken skrevs på 1950-talet
var det en bild som alla trodde på men boken satte igång en intressant reaktion, allt fler har kritiskt läst källorna från tiden och allt fler finner att det mesta inte stämmer.
  I fjol hittade man kvalevorna av Richar under asfalten på en parkering i Lichester, där han begravts utan ceremonier sedan han stupat i slaget vid Bosworth. Skelettet har dna-testats och visat sig vara äkta vara. Troligen är det början till en ny, mer vetenskaplig beskrivning av kungen. Shakespeares pjäs, skriven på Tudor-uppdrag, har gjort mycket för att svärta ner kungens minne.

För gladare gubbar

 "Äntligen är jag för gammal för att dö ung."
  Det är ett av många kluriga citat ur "Tänkebok för glada gubbar" av dag Sebastian Ahlander. En  uppföljaren till hans tidigare "Handbok för glada gubbar".
Här får alla gubbar (och gummor, har tjuvläst boken) i pensionsåldern ta del av 109 trösterika tankar för den fortsatta färden. Åren mellan 65 och 80 blir för många de bästa i livet. Man har lämnat arbetslivet bakom sig, men känner sig fortfarande pigg och nyfiken, har hygglig ekonomi och är fri att göra det man vill. Men man kan behöva några ord på vägen.
  Det handlar stort och smått i tillvaron och innehåller både handfasta råd och mer filosofiska och trösterika tankegångar om hur man kan förhålla sig till Livet och Döden. Med tankar som "det är jobbet som vi har pensionerats från, inte livet", "den som springer långsammast vinner" och "optimisten lever längre än pessimisten" lotsar Ahlander alla gubbar genom de gyllene åren efter 65. Till hjälp har han tagit många av de kloka människor som levt tidigare här på jorden; författare, filosofer och andra stora tänkare som formulerat livshållningar till glädje och tröst för oss
 andra.
  Boken har en vackert guldig pärm och passar bra som gåbortspresent.

En helt annan Maria

   I evinnerlig tid har jungfru Maria omtalats som den milda och kärleksfulla modern, som tål allt. Men nu har den irländske författaren Colm Tóibin bestämt sig för att ge en annan Mariabild i kortromanen "Marias testamente", en text som också har framförts som teatermonolog.
   Maria lever i den gamla staden Efesos, ensam, flera år efter sonens korsfästelse. Hon vägrar att sam­arbeta med lärjungarna, som ser efter henne och ger henne kost och logi. De hälsar ofta på henne, fast hon motsätter sig deras syn på att hennes son var Guds son. Inte heller tycker hon att hans död som martyr var värd priset. Hon ser sonens förtrogna som en samling fega män, vilkas svek ledde till sonens våldsamma död. 
   Samtidigt ser hon sina egna fel och brister, väl medveten om att hon själv flydde på avrättnings­dagen för att rädda sitt eget skinn. Hennes tankar far hit och dit, on vet att hennes tid snart är ute. Man kan låta bli att tycka om Tóibins Maria, men man kan också fundera över vem som har rätten att ge färdigtolkade bilder av människor i dåtid, som var sammansatta och motsägelsefulla. Den vresiga Maria ger ännu en nyans åt porträttet.

Genesarets sjö i Närke

   En sommar i Närke i början av 60-talet berättar Håkan Nesser om i romanen "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö". Det börjar som det ska, med bad och sol och loja sommardagar, avlösta av nattliga utflykter för att länsa traktens tuggummiautomater.
   Pappan är väktare på stadens fängelse, mamman är allvarligt sjuk, döende i cancer. Medan pappan arbetar och mamman är kvar på sjukhuset ska Erik, tillsammans med sin tio år äldre bror Henry, frilansjournalist med författarambitioner, och sin kamrat Edmund, tillbringa sommaren i Genesaret. Det är inte den berömda sjön det är fråga om i det här fallet, utan så kallas familjens sommarstuga, belägen någonstans i de närkingska skogarna.
   Det blir också en sommar då den pockande sexualiteten och dödens närhet gör sig påminda. Betraktandet och initiationerna i vuxenlivets mysterier, inte minst de sexuella, accentueras när Henry inleder ett förhållande med Ewa Kaludis, ett blont bombnedslag (inte olik en viss Kim Novak) som under den gångna vårterminen varit pojkarnas vikarierande lärarinna och som kommit att förkroppsliga deras erotiska drömmar. Ända tills urladdningen kommer...
   Nesser fortsätter berättelsen i "Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla" och de här två romanerna är riktiga pärlor i Nessers författarskap.Håller på och läser in mig på Nesser, han kommer ju till litteraturdagarna i Mariehamn
.

Läsa för livets skull

   »Vad är det du läser?« Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. 
   Det är november 2007, kort efter att mamman diagnosticerats med långt framskriden cancer.

   Det här är den sanna historien om en son och hans mamma, och om den bokklubb som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan och i de samtalen kring böckerna fårmor och son en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. I bokklubbens är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar.
   "Bokklubben vid livets slut" av Will Schwalbe är en inspirerande betraktelse över böckers förmåga att skapa mening och glädje ur kaos och förgängelse, att skänka oss tröst och vidga vår kunskap om oss själva och andra.
   Det här är en bok man tipsar om från läsare till läsare och den ger också tips om böcker att läsa. Visst är boken skriven med tanke på amerikanska läsare men de flesta av böckerna går att hitta här med. Det här är en av romanerna som säljs på årets bokrea.

Det radikala 70-talet

  Europas nutidshistoria är våldsam. även om delar av den har fallit i glömska. Den tyska
Röda Armé-Fraktionen, RAF, var fruktad för sina kallblodiga attacker och boken "Guddöttrar. Mordet på Jürgen Ponto" berättar om en sådan händelse-
  Det var den 30 juli 1977som chefen för Dresdner Bank, Jürgen Ponto, mördades  i sitt hem utanför Frankfurt. Mördarna, Christian Klar och Brigitte Mohnhaupt, var båda medlemmar av  RAF. 
   Möjligheten att komma in i Pontos hem hade Susanne Albrecht ordnat, dotter till Jürgen Pontos vän Hans-Christian Albrecht, sjörättsadvokat i Hamburg. Hennes syster Julia, som var 13 år när mordet begicks, var Jürgen Pontos guddotter. I gengäld var Hans-Christian Albrecht gudfar till Jürgen Pontos dotter Corinna, som vid den tiden var 20 år.
   Genom dådet skars banden mellan de båda familjerna av, men trettio år senare sökte Julia Albrecht kontakt med Corinna Ponto. Det började med en brevväxling, sedan träffades de och bestämde sig för att skriva en bok tillsammans.
    Den ger en unik bild av konfrontationen mellan borgerlig idyll och terroristisk attack. Boken innehåller också avslöjande exempel på hur underrättelsetjänsten i det forna DDR arbetade på den här tiden.

Läses på egen risk

 Susan Hills skräckroman "Kvinnan i svart" är en av de senaste decenniernas givna klassiker i skräckgenren. Den har en djup och mörk spänning och trots sina bara 139 sidor bevisar den effektivt att spökhistorien fortfarande är vid liv. Jag blir livrädd varje gång jag läser den och jag såg en gång en dramatiserad version där ljudet av galopperande hästar nästan skrämde livet ur mig.
   Nu har romanen kommit i ny översättning på svenska och det är en perfekt viktoriansk roman, fast den är utgiven 1980. Det börjar med att Arthur Kipps, en ung advokat har rest till Eel Marsh House för att gå på mrs Alice Drablows begravning och samtidigt reda ut hennes affärer. Arthur förväntar sig en rad rutinmässiga formaliteter, men dras i stället in i en virvel av mardrömslika händelser och hemligheter: den gungande stolen i den övergivna barnkammaren, det kusliga ljudet av en hästvagn om natten, ett barns skrik i dimman, och otäckast av allt - Kvinnan i svart.
  Det är en fantastiskt bra historia av som inte bara framkallar rysningar längs ryggraden, utan också ger kusliga tankar och gör att man spänner öronen lite extra.

Etablerade teser i nytt ljus

Vetenskapsförfattaren och arkeologen Jonathan Lindström deltar i ett seminarium i Mariehamn som ordnas av Ålands högskola i samarbete med Mariehamns litteraturdagar den 21 mars.
   Hans senaste bok är "Medvetandets gåta" och den har betecknats både som en av de viktigaste böckerna om de yttersta frågorna och avfärdats som strunt. För den som är en lagom vilsen och nyfiken människa mitt i livet väcker den viktiga tankar.
   Författaren diskuterar här maskhjärnor och schimpansritualer, berättar om istidsjägarnas begravningar och medeltidsbiskoparnas själsföreställningar. Han kastar sig över den moderna hjärnforskningen och kosmologins yttersta frågor, förklarar och visar att det som räknas som vetenskapens svåraste ämnesområden faktiskt är begripliga för vem som helst.
   Han ställer frågan om hur hjärnan fungerar, vad själen och medvetandet egentligen är och vad som kan tänkas hända efter döden. Likaså vågar han sig på att diskutera det som många avfördar som flum, nära-döden-upplevelser och själsresor och vad betyder om universum är oändligt.
  Många självklara sanningar vänds upp och ner och DET är stimulerande.

Gammal kärlek fascinerar

   Läste nyligen romanen "Barnbruden", som utspelas i gustaviansk tid. Där är Sophie von Fersen en viktig aktör liksom hennes världsvane bror Axel. Så när jag idag på bokrean fick syn på Margareta Beckmans "Jag kan bara säga att jag älskar er", som handlar om Axel förhållande till den senare avrättade drottningen Marie -Antoinette så tyckte jag att den måste jag ha. 
   Så nu ska jag läsa fakta om den berömda relationen, som varit så omtalad och gett upphov till så många rykten.Här finns alla de ingredienser som väcker intresse och skapar evig ryktbarhet: omöjlig kärlek, ädelmod, skönhet, ofattbar rikedom och makt, revolution och ond bråd död. Men den skildrar inte bara deras långa kärlekshistoria, utan är också en spännande och annorlunda skildring av franska revolutionen ur den franska kungafamiljens perspektiv. Axel von Fersen lyckades ju sånär rädda kungafamiljen undan giljotinen. 
  Det här är första gången någonsin som en forskare har fått tillstånd från franska riksarkivet att läsa Marie-Antoinettes kärleksbrev i original. Det har gjort att det är en annan bild än den gängse som här framträder av den legendariska drottningen. Margareta Beckman har tidigare varit chef för Krigsarkivets bibliotek och skrivit böcker om bland andra Aurora von Königsmarck och Jean-Baptiste Bernadotte.

Mörk saga för vuxna

 Dansken Erik Valeur har gjort en stark debut med romanen "Det sjunde barnet" och boken finns redan på engelska (som The Seventh Child). Det danska spädbarnshemmet Kongslund står i centrum. Det är en intrikat historia med gåtfulla inslag om sju barn, som alla föddes år 1961 på samma avdelning på Rigshospitalet i Köpenhamn. De adopterades bort till familjer runt omkring i Danmark och fick inget veta om sin verkliga härkomst. Föreståndarinnan var en ansedd och plikttrogen person, noga med sekretess och anseende.
  Men i samband med föreståndarinnans sextioårsjubileum får några av de vuxna adoptivbarnen motta anonyma brev. Ett mystiskt dödsfall inträffar samt ett attentatsförsök, händelser som kan ha kopplingar till barnhemmet och händelser i det förgångna. Spekulationerna i pressen tar fart och drevet går, vilket får efterverkningar på regeringsnivå.
    Frågorna är många. Har det ansedda barnhemmet i femtio års tid mörkat rika och berömda danskars snedsteg för att undvika skandal i maktens korridorer?
   Valeur bygger skickligt upp spänningen i romanen och det är svårt att inte sträckläsa den drygt 700-sidiga sagan för vuxna.

Fina små saker

   I år skulle Britt G. Hallqvist ha fyllt 100 år.
    Under hela året firas hennes betydelsefulla livsgärning, hennes arbete som översättare, diktare för barn och vuxna och som psalmförfattare, med mängder av aktiviteter över hela Sverige. Nyutkomna antologin Små saker är en del av det firandet.
I den presenteras ett pärlband av Britt G. Hallqvists texter, bildsatta av några av Sveriges allra främsta barnbokskonstnärer som Lena Andersson, Eva Eriksson,  Mati Lepp, Kristina Digman och Charlotte Ramel. Det är visor, verser, dikter och texter att läsa högt, lyssna till, skratta åt, inspireras av eller reflektera över.
  Klssiker som "Var bor du lilla råtta? I din hatt! Vad gör du klockan åtta? Jagar katt!" finns här. En småbarnsklassiker som de flesta känner till. Men här finns också spödikten om h
otellet, som lever upp en kväll i november när spökena har bal -där dansade damer på knotiga ben, och dödskallar blänkte i lampornas sken - beskriver Hallqvist. Andra dikter handlar om en nattbadande spökfamilj och om ett hemlöst spöke.
  Utmärkt högläsningsbok för stora och små.

Över ålderns gränser

   Om kärlek och vänskap där man minst anar det. Och om konsten att förlåta handlar Josefine Sundströms roman "Boel och Oscar" som nu finns i pocket..
    De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet. Den ene, Oscar, är en före detta arkitekt i 90-årsåldern som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Han terroriseras av en tjatande dotter. Den andra, Boel, är en 30-årig gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt.
   Både Boel och Oscar bär på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. Någonting så vardagligt som en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt med varann. Det blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.
  I dessa tider när så mycket handlar om äldres ensmhet är det tröstande att tänka sig att livet kan ta oväntade svängar. Även om man är 90+.

Jubel för drottning

   Den sista mars i år skulle Maria Lang ha fyllt 100 år. Lagom till dess kommer den första niografin över henne ut, "Maria Lang - våt första deckardrottning" skriven av Lena Lundgren och Lisbet Wikner. Den ska jag läsa bara den kommer ut.
  Men det är ju en riktig hausse för Lang. Hennes tidiga deckare har kommit i nya utgåvor, det görs film av hennes deckare och i veckotidningarna går Lang-romaner som följetong.
   Håller just på och läser "Farligt att förtära" som gavs ut 1950, en deckare i skolmiljö där unga Puck Bure står bakom katedern för första gången. Det är examenstider på Stockholms Stadsläroverk och förberedelserna pågår för fullt inför den stora vårfesten med middag, dans och den traditionsenliga teaterföreställningen.
    I slutscenen faller hjältinnan ned på scengolvet till rungande applåder. Men det hör inte till pjäsen, hon har blivit förgiftad med cyankalium på riktigt. Snat får ännu en elev sätta livet till.
   Boken har mycket tidsfärg, inte minst beskrivningar av hur kvinnorna är klädda. Författaren var ju modeintresserad. En doft av ett mer idylliskt Stockholm målas också upp, kanske inte en idylll men nästan.

Essäer om havet

Det började som ett radioprogram i Sveriges radio med samtal mellan författaren Monika Fagerholm och journalisten Martin Johnson om
havet. Det vilda och vågade, det som svallar runt kap Horn, eller som dröm och skräck och längtan.
   Men också konkret om Östersjön, som av mänsklig inverkan håller på att dö. Här finns Göran Sonnevi som skrev dikteposet Oceanen och Inger Alfvén som seglade över Atlanten med sin familj och skrev S/Y Glädjen. Man möter också Monika och Tomas Tranströmer på Runmarö, resenären Kristian Petri och den tyska kartografen Judith Schalansky.
   Det är historia och vetenskap, intervjuer och reportage blandat med en egen touch som blir djupt personligt i dessa essäer som nu också finns i pocket. Läs den och lyssna till havets röster.

Kärlek och botanik

Lisa Stina är den store Linnés äldsta dotter, Daniel Solander är botanikprofessorns favoritelev och informator åt hans son. Men när Lisa Stina är sexton får den tio år äldre Daniel packa ihop sina saker och blir skickad från Upp­sala till London för att sprida det av Linnés lanserade sexual­system för växter över världen.
  Kring de här två verkliga 1700-talspersonligheterna väver Christina Wahldén sin roman "Den som jag trodde skulle göra mig lycklig".   De sågs aldrig igen och skrev inte till varandra direkt en enda gång. Ändå finns det mycket som tyder på att de längtade efter varandra ända tills de dog med bara några veckors mellanrum år 1782. 
   Lisa Stina blev, förutom under några få år i ett olyckligt äktenskap, kvar hos sina föräldrar på Uppsalaslätten. Som kvinna fick hon inte studera men hon var botaniskt kunnig och skrev en vetenskaplig artikel.
    Daniel blev ledande botaniker i England, följde med på Cooks världsomsegling då han utforskade det då okända Söderhavet, Nya Zeeland och Australien. Han kom hem som en världskänd vetenskapsman, kanske den främste av Linnés lärjungar.
   Det är en roman om längtan och en kärlek som aldrig fick blomma ut och om tidens konventioner om manligt och kvinnligt.Tidsbilderna från 1700-talet är övertygande.

Tystnad som ger plats

   Redan 1940, när Carson McCullers (1917 - 1967) gav ut romanen  " Hjärtat jagar allena" utnämndes romanen till mästerverk och blivande klassiker. Det är inte svårt att föreställa sig den litterära sensation det var när ett tjugotreårigt underbarn (bilden) publicerade denna mogna roman om den amerikanska södern.
    Det är slutet av 1930-talet och platsen är Georgia. I Europa hotar kriget hela kontinenten, men i de amerikanska sydstaterna är det som om tiden stått stilla. Den dövstumme John Singer har inrättat en tillvaro som bygger på fasta rutiner. Han går till sitt arbete i en juvelbutik och kvällarna tillbringas tillsammans med bäste vännen som han delar lägenhet med. När vännen insjuknar och måste läggs in på sjukhem tvingas Singer hyra ett rum av en familj längre ner på gatan. 
   I samma hus bor dottern i familjen, Mick Kelly. Hon har svårt att finna sin plats i tillvaron, är rastlös och tycker att hon hela tiden blir missförstådd. Det finns bara en sak som får henne alldeles lugn: musik. Hon drömmer om att en gång få äga en flygel, att kunna spela, att hålla konserter och komponera. Den ende som tycks förstå hennes innersta drömmar är just John Singer.
    Men det är flera i staden som känner likadant. Singer trar till sig människor, för honom vågar de berätta om drömmar och om längtan. Hans tystnad tycks ge de andra plats i tillvaron.
  Norstedts har nu gett ut romanen i sin klassikerserie och förordet har skrivits av Monika Fagerholm.

I den politiska hetluften

  Maud Olofsson har gjort en lång resa från norrländska Högbyn till maktens korridorer. Om den och hur hon formats till den hon är idag berättar hon i "Jag är den jag är" där journalisten och tidigare statssekreteraren Catharina Håkansson Boman står för texten.
Centerpartiets förra partiledare
   Mauds resa, som inte minst har inneburit en personlig kamp mot fördomar hon mött som kvinna från landsbygden, är intressant. För medan många sossepolitiker skryter med sin enkla arbetarbakgrund i städer är det inte alls lika tjusigt att koma från enkla förhållanden på landet, märkligt nog
  Hon berättar hon om Göran Perssons översittarknep och om uppväxten med Thorbjörn Fälldin närvarande i hemmet. Man får också en nära inblick i maktspelet mellan partiledarna i Alliansen och hur det kunde hetta till i de slutna överläggningarna. Här berättas om vad som verkligen hände kring kärnkraftsfrågan, Saab, FRA och de statliga bolagen. Som Alliansens initiativtagare spelade Maud Olofsson en viktig roll i det borgerliga maktskiftet 2006, då hon placerade sig i maktens innersta krets som näringsminister och vice statsminister.
  Hon blivit älskad av många - inte minst för att hon har fört fram kvinnors rättigheter och möjligheter på ett helt nytt sätt - men också omstridd och ifrågasatt. Även efter sin avgång 2011 fortsätter hon att väcka starka känslor.Men kamplusten har hon kvar liksom glimten i ögat och tron på att just hennes åsikter betyder någonting.

Till Provence

 

Visst längtar man bort från allt grått och trist i väderväg just nu. Att läsa Aage Webers lilla bok "Vägar, viner och vyer i Provence" piggar upp livsandarna.
   Här kan man läsa om byar och städer, om historiska minnesmärken och om var man äter och dricker gott.
   författaren har rest på egen tass i Frankrike sedan 1965 och kan landet som sin egen ficka. De senaste åren har resorna ofta gått till departementet Vaucluse i Provence och med hyrbilar har de utforskat många hörn som den vanliga turisten aldrig hittar.
   Förstås har man besökt den väldiga våtmarken Camargue och sett de vilda hästarna som finns där. Bokens format gör den till en behändig guidebok på resan.

Ny blick på gamla kartor

  Jag har just läst Wislawa Szymborskas sista diktsamling "Nog nu" som kom på svenska i fjol. Den blev aldrig helt färdig, sjukdom och död satte punkt.
   Det finns ett antal kloka dikter i samlingen men jag fäste mig vid de avslutande raderna i bokens sista dikt, Kartan. Den får mig att se på kartor med nya ögon - sådan är poesins makt.
   Kartan här intill är en gammal karta över Gotland.
Så här lyder slutraderna:


Jag gillar kartor för att de ljuger.
För att de inte ger tillträde åt en påstridig sanning.
För att de storsint och med godmodig humor
breder ut åt mig på bordet en värld
som inte är av denna världen.

Elaine snackar snyggt

Retoriken handlar inte om konsten att tala, det handlar om konsten att få folk att vilja lyssna på det du har att säga. Det tycker Elaine Eksvärd, flitigt anlitade retorik­experter och föreläsare. I en utökade och reviderade version av boken "Snacka snyggt" får man lära sig hur man kommer en bit på vägen
    Med grund i den moderna retoriken guidar Elaine Eksvärd till hur man blir den bästa retoriska versionen av sig själv. Oavsett om det gäller att hålla tal på ett bröllop, hålla en presentation på jobbet, löneförhandla eller ge kritik på ett snyggt sätt har man nytta av retorik.Enligt författaren handlar det om hur man i sin vardag kan hitta en mall som hjälper en när behöver föra fram ett budskap, oavsett om det är inför en person eller 200 personer. 
   I Snacka snyggt lär Elaine bland annat fem steg till att få lyssnarens uppmärksamhet, hur man får folk att gilla en på tre minuter, konversationsteknik, argumentationsteknik, det senaste inom bloggretorik, presentationsteknik med wow-känsla och hur man räddar situationen när något går fel.
   Det enda man behöver veta är vad man ska säga, för ingen retorik kan dölja bristen på innehåll
.

Ett udda yrkesval

Malcolm Mackay är från Stornoway på Yttre Hebriderna och hans debutroman "Lewis Winter måste dö" är den första delen i en trilogi om yrkesmördaren Calum MacLean. Yrkesmördaren är den person som mot betalning utför mord. En yrkesmördarens motiv är lön.
   Calum MacLean är bra på att döda och han tycker att
ska göra det man är bra på. Han är tjugonio år gammal och har tagit livet av Glasgows invånare i nästan tio år . Calum tar uppdrag från olika kriminella höjdare - uppdrag att röja andra kriminella ur vägen. Kanske någon som frågat för mycket, berättat för mycket eller helt enkelt börjat ta för sig på områden de inte borde.
   En av de stora bossarna, Peter Jamieson, har en ny måltavla. Jamieson är intressant. Han är inte störst, men han är pålitlig. Kan mycket väl bli störst. Om Calum får in foten skulle framtiden förmodligen vara tryggad. Men är det verkligen det han vill? Uppdraget låter enkelt; Lewis Winter måste dö. Calum vet bättre än att fråga för mycket, men Winter har börjat lägga sig i saker som han inte borde. 
    Intressant är det att författare från Hebriderna dyker upppå svenska. Jag har tidigare läst Peter Mays trilogi med stor behållning.