Det finns ett antal kloka dikter i samlingen men jag fäste mig vid de avslutande raderna i bokens sista dikt, Kartan. Den får mig att se på kartor med nya ögon - sådan är poesins makt.
Kartan här intill är en gammal karta över Gotland.
Så här lyder slutraderna:
Jag gillar kartor för att de ljuger.
För att de inte ger tillträde åt en påstridig sanning.
För att de storsint och med godmodig humor
breder ut åt mig på bordet en värld
som inte är av denna världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar