I evinnerlig tid har jungfru Maria omtalats som den milda och kärleksfulla modern, som tål allt. Men nu har den irländske författaren Colm Tóibin bestämt sig för att ge en annan Mariabild i kortromanen "Marias testamente", en text som också har framförts som teatermonolog.Maria lever i den gamla staden Efesos, ensam, flera år efter sonens korsfästelse. Hon vägrar att samarbeta med lärjungarna, som ser efter henne och ger henne kost och logi. De hälsar ofta på henne, fast hon motsätter sig deras syn på att hennes son var Guds son. Inte heller tycker hon att hans död som martyr var värd priset. Hon ser sonens förtrogna som en samling fega män, vilkas svek ledde till sonens våldsamma död.
Samtidigt ser hon sina egna fel och brister, väl medveten om att hon själv flydde på avrättningsdagen för att rädda sitt eget skinn. Hennes tankar far hit och dit, on vet att hennes tid snart är ute. Man kan låta bli att tycka om Tóibins Maria, men man kan också fundera över vem som har rätten att ge färdigtolkade bilder av människor i dåtid, som var sammansatta och motsägelsefulla. Den vresiga Maria ger ännu en nyans åt porträttet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar