Genrebeteckningen feel-good-bok är utsliten som ett par gamla gummistövlar. När jag läser om Bodil Malmstens lilla "Priset på vatten i Finistère" - finns i pocket - tycker jag att det är en gott humör-bok.
Den slängiga och självironiska stilen, de skarpa iakttagelserna om att flytta till en ny ort
vid världens ände; finis terrae Finistère.
Platser, växter, grannar. Skillnaden på stjärnhimlar. Tidvattnet.
Monsieur Le Q, Ahmadou Kourouma, Julien Lepers. Madame C. Marknaden
som alltmer styr våra liv. I synnerhet tisdag förmiddag i närmaste
stad. Men strax efter ett packas det ihop för den veckan och man går hem
med en liten ost.
Hon heter inte Madame C. Lika litet som jag heter jag, vi är personer i en bok, en längre prosatext; en roman. Denna bok om
rådande förhållanden försäkrar författaren. "Tro fördenskull inte att detta är en bok om livets små njutningar. Inte på något sätt. Om livets kroniska storhet är den och om det förbryllande med alltihop."
Tro det om ni vill och njut av stilen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar