redovisar hon i korta dagboksanteckningar om framsteg och bakslag.
Under ett år lever Gunilla Brodrej därefter i ett slags kommersiellt celibat där hon försöker undvika lockropen från de stora varuhusen och modebutikerna. Löftet visar sig dock vara lättare sagt än utfört.hur behåller man egentligen värdigheten när hålen på såväl skorna som strumpbyxorna blir allt större och större? Går det över huvud taget att ställa sig utanför ett konsumtionssamhälle vars själva inneboende princip bygger på omedelbar behovstillfredsställelse, det är bokens viktiga grundfråga som alla borde fundera över. Behöver vi verkligen alla prylar vi släpar hem och vad har de för betydelse för livet. Det är en rolig bok om någonting allvarligt: den blinda tron på att lycka faktiskt går att köpa för pengar. Det är vad butikerna vill få oss att tro.
Vad jag saknar i boken är mer reflexioner på vad shopping har för funktion i livet, nu blir det ibland väl hurtiga anekdoter från ett ovant liv.
Det där med köpstopp är nog något vi alla borde prova på, åtminstone en kortare tid. Det är helt sjukt hur konsumtionen har blivit som en religion!
SvaraRadera