
Nu förflyttar vi oss från vardagen till en plats där man kan vara "den människa man önskar vara fast vintern och vardagen hindrar en under största delen av året". Här bygger Ingström på egna erfarenheter och observationer men också på ett innehållsrikt material som Folkkultursarkivet har samlat in. I den sista texten "Jag har också bord och stol - Ida Salins liv och arv" finns ett riktigt om än ovanligt hem, ett helt hus som från början rymde drömmar om det goda livet i kretsen av familj och vänner men som för sin ägarinna också innebar konflikter och uppslitande gräl. Det hemmet - på gränsen mellan stad och land på Drumsö - heter idag Villa Salin. Från början hette knapphandlerskan, snörfabrikörskan och kvinnosakskvinnan Ida Salins villa, Solvik torp.
Boken ger olika infallsvinklar på boende och hem men jag störs emellanåt av alla referenser till teorier. Varför inte våga ha en egen tes och låta den stå på egna ben?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar