Efter att ha läst biografin över Sally Salminen började jag fundera över vad det finns mer av kvinnlig arbetarlitteratur. En av böckerna jag har i hyllan är en gulnad pocketvariant av Moa Martinsons "Mor gifter sig". En modern klassiker som många flickor läst och känt igen sig i.Den skrevs 1936 som motvikt till de "pojkbiografier", som 1930-talet var så rikt på, och är dessutom unik i svensk litteratur genom sin dynamiska mor-dotterskildring. Boken har ett nyskrivet förord av Ebba Witt-Brattström som ju forskat i Moas författarskap.
Mor gifter sig och Mia kan inte alls förstå vad det ska vara bra för. Styvfadern tillhör kategorin vuxna som inte tror att en sjuårs barnunge begriper mer än en tremånaders gris. Varför kvinnorna vill ha en vacker karl som tar dem om livet och gör dem med barn är ett av tillvarons mysterier, som inte ens Mias klara förståndsgåvor rår på.
I hennes värld står modern och hennes slit för brödfödan i centrum. Högsta lyckan är ett hem med blåelseblommor på en kritad spismur. Men varje gång de vuxna träter och slåss betyder det nya och smärtsamma uppbrott för Mia. Mor gifter sig är första delen av en trilogi om proletärflickan Mia och hennes öden i sekelskiftets klassamhälle och miljön är Norrköping med omnejd. De andra delarna i Mia-serien heter Kyrkbröllop och Kungens rosor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar