Välskrivet om plundring

Dagarna efter att Nazityskland kapitulerat gjordes en otrolig upptäckt. I saltgruvan Altaussee under de österrikiska alperna hittades en av de största konstskatter som någonsin påträffats. Tusentals verk av några av konsthistoriens främsta mästare Rembrandt, Rubens och Michelangelo.
       Upptäckten avslöjade den största konsplundring som någonsin genomförts. Mellan 1933 och 1945 stal nazisterna miljontals antikviteter och konstverk. På direkt order från Hitler sändes specialtränade trupper ut över Europa för att plundra. De allra främsta verken skulle visas på Hitlers planerade Führermuseum i Lintz. 
   Efter kriget återfanns mycket av konsten, men över hundratusen verk försvann. Det är verk som först under senare år börjat komma fram och som idag hänger på världens främsta konstinstitutioner, bland annat Moderna Museet i Stockholm. 
   Om detta skriver journalisten och författaren Anders Rydell i boken " Plundrarna , hur nazisterna stal Europas konstskatter". Den var nominerad till Augustpriset i fjol och har översatts till många språk. Nu finns den också i pocket.
  Det är en fängslande historia om nazisternas besatthet av konst, men också om dagens bittra juridiska och moraliska kamp om den "försvunna" konsten, ofta konfiskerad av judiska ägare. På spel står verk värda miljarder och ättlingar som kämpar för rätten till sitt förflutna.
  Vill bara påminna om att en likadan fullskalig plundring av konst och värdeföremål pågick under 30-åriga kriget och att mängder av stöldgods skeppades hem till Sverige, bland annat. Konst som aldrig återlämnats, trots krav på det. Inget är helt nytt under solen.

Vill ingen fånga natten?

   Metaforer används överallt: i poesi och slang, i teknisk information och politik, i skvaller och vetenskap - precis överallt. Ofta är det faktiskt lättare att förstå en metafor än klarspråk för metaforerna säger en hel del om hur vi tänker - både vi och de andra. Metaforer är uttryck som används om något som liknar det som uttrycket egentligen står för, till exempel smöra för smickra. De är mycket vanliga i språket, och ofta både effektiva och träffande. Men var kommer alla metaforer ifrån, och hur ska man egentligen förstå dem?
  Populärvetenskaplige språkvetaren Lars Melin har gett ut en hel bok om metaforer, "poletten som trillade ner - metaforer hur förståe vi dem?" det är en underhållande bok med bra exempel som hjälper oss umgås med metaforerna, de hjälper oss att fatta det vi ändå inte begriper: datorernas minnen, elektrisk ström, arvsmassan, Big Bang . Polletten som trillade ner är precis den bok som får polletten att trilla ner.
 Melins bok  är en intressant och rolig språkresa genom olika metaforvärldar och man lär sig mer om språket, världen och sig själv genom att läsa den.Vi har just börjat på ett nytt år och säger att tiden lider, fast den har inte ont. Det finns ingen heltäckande och dominerande metafor för tiden - men nog en massa fasta uttryck som att dagen är inne och tiden är ute. Och så tjatas det ju jämt om att fånga den förbaskade dagen.
   Varför vill ingen fånga natten, förresten?

Vet hur ord doseras

  För att ett samtal ska kunna äga rum krävs minst två personer. Men sen då, hur samtalar man och vad berättar samtalet egentligen? 
  De frågorna upptar Magnus Dahlström helt i romanen "Psykodrama".
   I en tillfällig lokal har en terapeut sin mottagning. Det är en lägenhet där flygplanen syns genom fönstret, barn ibland hörs från innergården. Terapeuten tar emot en patient. De sitter mitt emot varandra. Sin väska placerar kvinnan på golvet bredvid stolen. Hon berättar om branden, det lilla hon minns. En morgonrock, trädgården utanför huset. Att hon såg någon bland träden.
Det handlar om ordens makt, om dem vi använder och de som utelämnas .Dahlström vrider berättelsen och läsaren så många varv att man helt tappar luften. Han kastar sig fram och tillba mellan olika förklaringar, manipulerar läsaren att byta fot under läsningen.Det är ett isande kallt existentiellt drama med skrämmande trovärdigtsfaktor.
   Man ska inte glömma att författaren också är dramatiker och vet exakt hur ord doseras. jag minns ännu en lokal uppsättning av hans pjäs Skärbrännaren, också det ett drama med två aktörer.
   Men varför är det så tyst kring Dahlström? Varför nämns han inte i Augustsammanhang och andra diskussioner? Är det för att han står utanför de litterära gängen?

Ett slag för historien

 Sten Rentzhog är museiman och har varit chef för Nordiska Museet och Jamtli, Jämtlands museum. Han är författare och debattör, en av de legendariska museimän som under decennier suttit centralt i museivärlden. Författaren avser med historia alla typer av historia oavsett ämnesrubricering.
   Boken "Tänk i tid" är en plädering för historieämnets nödvändighet. Historien finns och måste finnas hos alla hela tiden. Utvecklingen idag går så snabbt att man riskerar bli ögonblickets och fragmentets fånge.
    "I minsta detalj är vi beroende av något som vi inte kan se, inte kan ta på, inte kan påverka, men som likafullt finns där: det förflutna! Ouppnåeligt och gäckande är det ständigt närvarande i våra liv" skriver Rentzhog och det finns många skäl att nicka instämmande.
    Nästan allt omkring oss, till och med vi själva och våra medfödda egenskaper och inlärda beteenden, har till stor del formats av det förflutna. Våra tankar och handlingar är beroende av människor och händelser före vår tid.
   Det är en stimulerande och glasklar genomgång av varför historien inte kan kastas över bord. Synd att inte alla som gör läroplaner har fått sig en duvning av Rentzhogs tänkande!

Äventyr i London

I " Aldermanns arvinge" blandar Gabriella Håkansson historia och fantasi till en storslagen roman om uppror, förräderi och förbjudna lustar. Detta är första delen i en episk trilogi som med breda penseldrag porträtterar det tidiga 1800-talets Lobdon. Håkansson är en av de svenska författarna som kommer till mariehamns litteraturdagar i mars.
   Det är tidigt 1800-tal och föräldralöse William Aldermann växer upp i ett palats på Harley Street i London. Han har ärvt en av Europas största förmögenheter men är arvtagare till mer än så - till en rik och farlig idétradition som förkastar både Gud, staten och lagarna. Hans far var ledare för Dilettanti, ett sällskap som i antikens anda ville förädla människan och bejaka hennes lust. I hemlighet smed man också planer på att revolutionera samhället. Men tiderna förändras och både Dilettanti och de hemliga planerna faller i glömska. Aldermanns unge arvinge har ingen aning om vilket ansvar som vilar på hans axlar. När så en av fadern gamla ordensbröder, Josias Gebhardt, plötsligt dyker upp i London förändras allt. Hedonisten Gebhardt vill återupprätta Dilettanti och blåsa liv i de gamla idealen, men var har stormästaren gömt sina planer? Ett ihärdigt sökande inleds som leder William och hans nya mentor ut på en lång resa över kontinenten - och ännu vidare ut i världen.
  Det är en episk berättelse - på drygt 800 sidor - om stora drömmar och stark längtan, om libertinska fanatiker och politiskt högförräderi. Samtidigt ett verkligt äventyr och en visionär gåta med nattsvarta konturer - kan en ensam människa styra över sitt öde? Kan han stöpa om en hel värld så den blir som han tänkt sig?

Ganska odrägliga Emma

   "Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om", skrev Jane Austen om sin roman "Emma", som av många anses vara hennes främsta roman.
    Det är både en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma Woodehouse försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek.
   Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet.
   Romanen utgavs på svenska första gången 1857. Då hette den Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner och enligt tidens sed angavs inte översättarens namn.  Nu är det dags för en ny översättning. Den är gjord av Rose-Marie Nielsen, en skicklig och  erfaren översättare, vilket nog behövs för Austen hade ett språk som skiljer sig mycket från dagens engelska. De gamla översättningarna är ganska snåriga att läsa, eftersom översättningar märkligt nog ofta åldras fortare än originalet så man kan nu med njutning läsa Emma.
   Något som engelskan slipper men vi måste ta ställning till i vårt språk,är tilltalet du eller ni, nog så svårt i ett klassamhälle som det tidiga artonhundratalets England.När kan de talande övergå till att bli du med varandra?

För riktiga amatörer

  Idag har jag valt Agneta Pleijels bok "Litteratur för amatörer" som kom 2012.
   Hon älskar ordet "amatör", som ett så underbart mångtydligt ord, enligt ordboken älskare, icke-professionell, vän, lekman, vurmare.
  " Jo, jag har varit kritiker, är också författare, men när jag läser är det som amatör. Och när jag har skrivit om litteratur har jag velat tala till andras läsare utifrån mig själv. I höstas när jag skulle röja upp hemma fann jag de gulnade klippen. Skulle jag slänga alltsammans? Eller se efter vad där stod? Det var att möta mig själv. Vem var jag? Var jag inte som ung odrägligt brådmogen? Förmodligen. Försökte jag inte framstå som lite klyftigare än jag i själva verket var? Säkert.
   Jag gjorde ett urval. Ganska strängt, jag har skrivit mycket. Kriteriet var artiklar om författare och författarskap som betytt något viktigt för mig. Litteraturen har varit en vägvisare till konsten att leva. Urvalet bygger på det jag skrivit om litteratur i nästan 40 år, från 60-tal till idag, dagskritik och essäer", skriver Pleijel, som i vår kommer med en memoarbik om sin ungdom.
    Hon förklarar att hon står rätt främmande för den distanserade, lite svala litteraturkritik som förlorar läsandets verkliga betydelse ur sikte.
   Det mesta i Litteratur för amatörer handlar om svensk litteratur  men också om vissa klassiker och några favoriter bland polska författare.Det finns längre avsnitt om Tomas Tranströmer och Birgitta Trotzig men man får också läsa om sara Lidman, Susan Sontag., om Karlfeldts humor och varför fru Lenngren är så slitstark. En bok som inspirerar till nyläsningar, helt enkelt.