Ganska odrägliga Emma

   "Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om", skrev Jane Austen om sin roman "Emma", som av många anses vara hennes främsta roman.
    Det är både en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma Woodehouse försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek.
   Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet.
   Romanen utgavs på svenska första gången 1857. Då hette den Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner och enligt tidens sed angavs inte översättarens namn.  Nu är det dags för en ny översättning. Den är gjord av Rose-Marie Nielsen, en skicklig och  erfaren översättare, vilket nog behövs för Austen hade ett språk som skiljer sig mycket från dagens engelska. De gamla översättningarna är ganska snåriga att läsa, eftersom översättningar märkligt nog ofta åldras fortare än originalet så man kan nu med njutning läsa Emma.
   Något som engelskan slipper men vi måste ta ställning till i vårt språk,är tilltalet du eller ni, nog så svårt i ett klassamhälle som det tidiga artonhundratalets England.När kan de talande övergå till att bli du med varandra?