Nu tar hon oss med till Hustrun, en ö vid själva människogränsen i
Stockholms skärgård. Så vacker med strändernas ridåer av alar
och sången av näktergalar och stigar en gång trampade av bara fötter och
kritter. Här bor Ellinor med sin åldrige far Algot och livet levs som förr i tiden. När berättelsen börjar flyger Herrman
Engström hem från Labrador i Kanada. Han är fågelmålare. Uppväxt på
Hustrun ska han nu göra mästarprovet: skildra ådan, ejderhonan. Ellinor
brakar rätt in i bryggan när hon ser honom. Herrman. Det här med gammal kärlek är komplicerat...Det bråkas om allt här på Hustrun
, om bryggor, om servitut, om djur, om månen. Om skulden. I denna värld av trätor lever Ellinor, en kvinna på andra sidan de femtio, som kör Algots Sjötaxi och ensam sköter sina sysslor.
Parallellt berättas om vintern 1914 när sju ungdomar ger sig ut på isen efter en dans på grannön Tasslan. De möter en storm som saknar motstycke i mannaminne. Deras kamp för att ta sig hem över isen kommer att prägla livet på Hustrun i nästan hundra år.
Romanen är en skildring av skärgården förr och nu, av kärlek och hat i havsbandet. En berättelse som fascinerar och griper tag. Det ligger ju så nära vår egen skärgårdsverklighet. De historiska och de nutida berättelserna kompletterar varandra och till slut möts de och cirkeln sluts över hundra år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar