Om Nordens tiger

Ytterst få har haft närkontakt med lodjuret, som ibland kallas Nordens tiger. Något fler har sett dess spår löpa genom de milsvida skogarna och känt spänningen av att vara djuret nära. Numer väcker lodjuret jaktlystnaden och de lodjur som etablerat sig på Åland jagas i smyg. Fast ingen medger det.

  I den nyutkomna boken "Lodjuret" skriver tolv forskare om kunskap om lodjuret, om lon i myter, språk och konst. Här finns också avsnitt om jakten på lodjur, som skett med grymma metoder, och fångandet av lodjur i fälla.Andra kapitel handlar om jakt och fångst, om lodjuret i fångenskap och arbetet med att bevara lodjuret som ett av de fyra stora rovdjuren i den svenska faunan.I äldre tid ansåg man att det fanns minst tre olika loarter; kattlo, rävlo och varglo.

   Våra förfäder skrämdes av lon för att den likt en varulv sög ut blodet från bytena och hade vassa klor som sargade nyfikna hundar. Möjligen är det därför som lodjuret blivit ett av våra mest sägenomspunna rovdjur. Dess ögon var lysande och urinen blev till värdefulla stenar i marken. Loskinnen var under århundraden ett av de mest eftertraktade pälsverken som prydde både kungliga och adliga.
   Boken är fint illustrerad med äldre avbildningar och med nytagna foton.