Vet hur ord doseras

  För att ett samtal ska kunna äga rum krävs minst två personer. Men sen då, hur samtalar man och vad berättar samtalet egentligen? 
  De frågorna upptar Magnus Dahlström helt i romanen "Psykodrama".
   I en tillfällig lokal har en terapeut sin mottagning. Det är en lägenhet där flygplanen syns genom fönstret, barn ibland hörs från innergården. Terapeuten tar emot en patient. De sitter mitt emot varandra. Sin väska placerar kvinnan på golvet bredvid stolen. Hon berättar om branden, det lilla hon minns. En morgonrock, trädgården utanför huset. Att hon såg någon bland träden.
Det handlar om ordens makt, om dem vi använder och de som utelämnas .Dahlström vrider berättelsen och läsaren så många varv att man helt tappar luften. Han kastar sig fram och tillba mellan olika förklaringar, manipulerar läsaren att byta fot under läsningen.Det är ett isande kallt existentiellt drama med skrämmande trovärdigtsfaktor.
   Man ska inte glömma att författaren också är dramatiker och vet exakt hur ord doseras. jag minns ännu en lokal uppsättning av hans pjäs Skärbrännaren, också det ett drama med två aktörer.
   Men varför är det så tyst kring Dahlström? Varför nämns han inte i Augustsammanhang och andra diskussioner? Är det för att han står utanför de litterära gängen?