Språket och livet i exil

    Den romerske poeten Ovidius Naso skrev" Konsten att älska" vid vår tideräknings början och den är en av de mest lästa diktsamlingarna i världen. Men priset blev högt för skalden. Kejsaren Augustus dömde honom till landsförvisning för han ville ha moraliska diktare. Så kom en medelålders Ovidius till Svarta havet, till Tomis där han måste börja ett nytt liv som en främling bland främlingar och som romare utan tillgång till sitt språk.
   Theodor Kallifatides skildrar Ovidus förtvivlan i nyutkomna "Brev till min dotter" där han skriver långa brev som kanske aldrig når mottagaren. Kallifatides har också mist sitt land, blivit tvungen att leva och skriva på ett annat språk. Den här romanen är skriven av en besläktad själ, tiden suddas ut men exilens smärta är kvar.
   Här möter man allt som hör ett liv i exil till. Saknaden efter människorna och språket, efter hemlandets himmel och hav. Samtidigt drömmen om att börja leva på nytt, att inte förlora lusten till livet, att fortsätta sjunga trots att man gråter. Och folket han hamnar hos har starka nordiska drag, de har midsommarstång och äter kräftor. Kallifatides har sinne för komik. Också.
   Frågan är om han någonsin har skrivit naknare och mer utlämnande än han gör här och hans språk har aldrig varit bättre - men så skildrar han också språkets livsviktighet.

Avslöjande brev i roman

Den här romanen - "Den förtrogne" - av debutanten Hélène Grémillon börjar i Paris 1975.
 Efter sin mammas död får Camille en mängd kondoleansbrev. Varje kväll sorterar hon kuverten i två högar och hon nöjer sig med att öppna dem där hon kan läsa underskriften och vet vem hon ska tacka.
  Men ett av kuverten är utan avsändare och tjockare än de andra, tyngre, och i det ligger ett flera sidor långt handskrivet brev. Det verkar vara författat av en man vid namn Louis och handlar om en kvinna, Annie.
   Camille tror först att det hela är ett misstag, men under veckorna som följer kommer det varje tisdag ett nytt brev. I breven berättas en historia som tog sin början mer än trettio år tidigare i det ockuperade Frankrike. För varje brev blir bilden av det som hänt klarare och Camille börjar ana hur allt hänger ihop och att brevens väl bevarade hemlighet även berör hennes eget liv.
   Romanen är välskriven och har en fascinerande intrig, den kombinerar de bästa delarna av spänningsroman och historisk roman. Roligt är det också att franska böcker börjat översättas igen.

Historiska misstag

  Journalisten och historikern Daniel Rydén har sinne för historiens underliga svängningar.
  2010 kom hans bok "101 historiska myter" och nu har uppföljaren "101 historiska misstag" kommit ut.
  Om man lär sig nåt av historien, och det gör man ju, så är det att det sällan blir som man tänkt sig. Det blir annorlunda och kanske bättre!
  Här finns både kända och bortglömda misstag. Ett av de nyttiga misstagen var när Alexander Flemming glömde några odlingsplattor framme i sitt laboratorium när han for på semester. Möglet som växte fram på dem blev basen för penicillin. Mona Sahlins bortförklaringar kring Tobleroneköp hör till misstag man minns liksom Anna-Greta Leijon som gav Ebbe Carlsson fullmakt att privatspana på eget initiativ.
  Den trojanska hästen hör också till de klassiska tabbarna liksom tsar Alexander II som sålde Alaska till USA för 7,2 miljoner misstag. Tänk om han inte gjort det!
   Visst är misstagens historia intressant.

Larsson & Kiruna noir

  Jo, den är precis så bra som jag trodde. Åsa Larssons femte bok om åklagare Rebecca  Martinsson, stationerad i Kiruna och bosatt i ett anspråkslöst släkttorp i Kurravaara. Här hittar hon den frid som Stockholm inte ger - och många kniviga fall att lösa.
  Jag har med flit sparat "Till offer åt Molok" tills jag skulle ha tid att läsa den i den takt jag vill, och det har jag haft under de två sista semesterveckorna som nu är förbrukade.
  Romanens handling utspelas på två tidsplan. Dels Kiruna vid tiden för första världskriget och en ung söt lärarinna som kommer till den expanderande gruvstaden, dels nutid och handlingen börjar med att en björn blir skjuten och att man hittar spår efter uppäten människa. Men björnen är oskyldig till dråp, människor är ju alltid värre.Här målar Larsson upp ett Kiruna som verkligen är en "noir-skildring".
   En tätspunnen intrig flätar ihop de två tidsskiktena och boken var verkligen svår att lägga ifrån sig. Larsson har verkligen talang för extrema upplösningar.
  Om någon är Norrlands deckardrottning så är det nog Åsa Larsson.

I medeltidens Söderköping

  Detta är en bok om den medeltida staden Söder­köping, varken mer eller mindre.
Det slår historikern Dick Harrison fast i förordet till boken "En medeltida storstad - historien om Söderköping" som är den senaste boken som lämnat Harrisons "penna" - som naturligtvis är en ordbehandlare.
  Boken handlar inte om Söderköping som helhet - inte om perioden efter 1523, inte om brunnskulturen, inte om Göta kanal, inte om nutiden. Boken har skrivits ur ett mikroperspektiv, med fokus på en enda svensk orts uppgång och blomstring från vikingatid till Gustav Vasa.
  De många utgrävningarna i staden under andra hälften av 1900-talet och början av 2000-talet har i hög grad ökat kunskapen om Söderköpings medeltida utseende och stadens funktion som centrum för handel och hantverk.  Dagens historiker och arkeologer ställer andra frågor än föregångarna, letar i andra dokument och betraktar fynden ur andra synvinklar. För vad händer med vår historia om vi medvetet utgår från det lilla samhället, från byn och staden snarare än riket och kulturkretsen, för att tolka det förflutna? Hur kan vi förstå Sverige och Nordeuropa om vi sätter ned foten i just Söderköping och sätter stadens utveckling i relation till det framväxande medeltida samhället?
  Boken riktar intresset mot Söderköping i mycket konkret bemärkelse - hur tolka soptippen, kjorteln, keramikskärvorna, kavelbroarna, latrinerna, pilbågen?  Istället för att försöka förstå Söderköpings uppkomst som en följd av nordtysk handelsexpansion, vilket länge har varit det normala, har Harrison strävat efter att se staden ur andra perspektiv - till exempel i förhållande till det östgötska stormannaväldet, svensk riksbildning, kamp mot sjörövare och krigen i Baltikum.
  Ett bra underifrån-perspektiv som borde användas mycket mer. Vad skulle inte åländska fynd kunna berätta om forskarna tog sig loss från gamla teorier och tolkningar!

Bra om våra språk

Forskning & Framsteg är en tidskrift som helt bytt stil och format. Från att ha varit läsovänlig har den blivit temainriktad och spänstig. Senaste nummer av den har språken som tema och det är de nordiska språken som behandlas.
  Man kan läsa intervjuer med författare som Beate Grimsrud, Susanna Alakoski (bilden) och Arnaldur Indriadson. Här finns artiklar om de olika samiska språken, om älvdalskan och om isländskan. Mikael Reuter skriver om finlandssvenskan och så får man veta r om färingarnas kväden. Allt som allt 100 sidor om det som är viktigast för författare och läsare - språket.
  Intressant är det att läsa om Grimsruds kamp med språken norska och svenska, båda är hennes. "De små skillnaderna mellan språken blir alltmer viktiga när jag jobbar parallellt med språken, säger hon.
   En tidskrift som är läsvärd från första till sista sidan, det hör inte till vanligheterna. Men den här är det.

Herman mitt i allt

  Herman Lindqvist, journalist och författare som har skrivit Sveriges historia i elva delar och fått både folkets och kungens barn att sluka den, vänder nu blicken mot sitt eget liv och sin egen historia" Mitt i allt."
  Fast i tv-nyheterna sade man att upplagan skulle dras in på grund av ett faktafel. Men så har inte skett, recensionsexemplar har landat hos mig. Visar bara att man inte ska lita på allt som sägs i tv.
   Herman Lindqvist växte upp på svenska ambassaden i Helsingfors där hans far var pressattaché. Pappan var också aktiv socialdemokrat, lika vanligt på UD som skäggiga damer, skriver Herman. En ström av politiker och korrespondenter gästade hemmet och det blev alldeles naturligt att Herman ville ut i världen som journalist.
   I  boken berättar han om åren i hetluften, då han upplevde ett tjugotal krig i tre världsdelar. Men han berättar också om sina förfäder, om barndomen som präglade honom i efterkrigstidens Helsingfors, om olyckor och glädjeämnen och om ett livsavgörande möte i Kairo.
  Förstås berättar han också om framgångar och motgångar med böckerna han har skrivit , om storverket Historien om Sverige, om hur "Hermans historia" i TV kom till och om hur han fick ett hemligt uppdrag av kung Carl Gustaf.
  Så visst har memoaren en passande titel, det är Herman mitt i allt.