I medeltidens Söderköping

  Detta är en bok om den medeltida staden Söder­köping, varken mer eller mindre.
Det slår historikern Dick Harrison fast i förordet till boken "En medeltida storstad - historien om Söderköping" som är den senaste boken som lämnat Harrisons "penna" - som naturligtvis är en ordbehandlare.
  Boken handlar inte om Söderköping som helhet - inte om perioden efter 1523, inte om brunnskulturen, inte om Göta kanal, inte om nutiden. Boken har skrivits ur ett mikroperspektiv, med fokus på en enda svensk orts uppgång och blomstring från vikingatid till Gustav Vasa.
  De många utgrävningarna i staden under andra hälften av 1900-talet och början av 2000-talet har i hög grad ökat kunskapen om Söderköpings medeltida utseende och stadens funktion som centrum för handel och hantverk.  Dagens historiker och arkeologer ställer andra frågor än föregångarna, letar i andra dokument och betraktar fynden ur andra synvinklar. För vad händer med vår historia om vi medvetet utgår från det lilla samhället, från byn och staden snarare än riket och kulturkretsen, för att tolka det förflutna? Hur kan vi förstå Sverige och Nordeuropa om vi sätter ned foten i just Söderköping och sätter stadens utveckling i relation till det framväxande medeltida samhället?
  Boken riktar intresset mot Söderköping i mycket konkret bemärkelse - hur tolka soptippen, kjorteln, keramikskärvorna, kavelbroarna, latrinerna, pilbågen?  Istället för att försöka förstå Söderköpings uppkomst som en följd av nordtysk handelsexpansion, vilket länge har varit det normala, har Harrison strävat efter att se staden ur andra perspektiv - till exempel i förhållande till det östgötska stormannaväldet, svensk riksbildning, kamp mot sjörövare och krigen i Baltikum.
  Ett bra underifrån-perspektiv som borde användas mycket mer. Vad skulle inte åländska fynd kunna berätta om forskarna tog sig loss från gamla teorier och tolkningar!