Det är någonting visst med Herodotos, kallad historieskrivningens fader. Han är gammal (född på 480-talet f Kr i Halikarnassos i dagens Turkiet) men ändå modern. Han reste längre än de flesta och samtalade med alla han mötte.
När jag läste historia vid universitetet påpekades alltid hur opålitlig han var Precis som man senare ifrågasatt venetianaren Marco Polo. Fast på sistone har både fått upprättelse som världsresenärer och ögonblickets skildrare.
1993
kom Michael Ondaatjes bok "Den engelske patienten", ett historia från andra
världskriget. För huvudpersonen i den blir Herodotos den oumbärlige
läromästaren.
På sistone har Ryszard Kapuscinski gett ut "På resa med Herodotos". Han säger i en intervju att "av Herodotos lärde jag mig att
försöka möta världen med öppna sinnen". I en recension av
boken kallas Herodotos den förste reportern och även "en av de främsta
genom tiderna, som vi efter tjugofem sekler bör läsa om och försöka lära
av. Kanske förstod han rent av historiens lagar bättre än vi förmår."
Också mångkunnige Sture Linnér har skrivit om mannen, "Herodotos - den förste globalisten" och det är den första moderna boken på svenska om Herodotos. Spänstig i språket och lärd så läer man sig också mycket om antiken. Och det är aldrig fel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar