I Melanie McGraths iskalla thriller "Där ingen har gått" är
biljakterna utbytta mot snöskotrar och hundspann och man tuggar
valrosskött istället för att äta pizza. Och en varm morgon betyder att det bara är -20
grader, fyra månader om året.
I den här miljön lever Edie Kiglatuk. Hon är kvinna, halvinuit, isbjörnsjägare,
vildmarksguide, kompromisslös, orädd och motarbetad. Ständigt
motarbetad.
Då ett skott smäller av i den iskalla arktiska ödemarken tas
det för ett vådaskott och att en man dör ses som en tragisk jaktolycka.
Ingen lyssnar på Edie och hennes misstankar om att något inte stämmer.
Ingen utom Derek Palliser, en ytterst plikttrogen polis som
är satt att bevaka det gigantiska område som utgör Kanadas del av
Arktis. Det är upptakten till en jakt över de istäckta vidderna - en
jakt efter sanningen.
Författaren är engelska men hon har bott i arktis och skrivit flera fackböcker om området. Jag tycker att Edie påminner lite om Peter Högs hjältinna Fröken Smilla. Den romanen gillade jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar