Jo, den är precis så bra som jag trodde. Åsa Larssons femte bok om åklagare Rebecca Martinsson, stationerad i Kiruna och bosatt i ett anspråkslöst släkttorp i Kurravaara. Här hittar hon den frid som Stockholm inte ger - och många kniviga fall att lösa.
Jag har med flit sparat "Till offer åt Molok" tills jag skulle ha tid att läsa den i den takt jag vill, och det har jag haft under de två sista semesterveckorna som nu är förbrukade.
Romanens handling utspelas på två tidsplan. Dels Kiruna vid tiden för första världskriget och en ung söt lärarinna som kommer till den expanderande gruvstaden, dels nutid och handlingen börjar med att en björn blir skjuten och att man hittar spår efter uppäten människa. Men björnen är oskyldig till dråp, människor är ju alltid värre.Här målar Larsson upp ett Kiruna som verkligen är en "noir-skildring".
En tätspunnen intrig flätar ihop de två tidsskiktena och boken var verkligen svår att lägga ifrån sig. Larsson har verkligen talang för extrema upplösningar.
Om någon är Norrlands deckardrottning så är det nog Åsa Larsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar