Brännpunkt Farenheit 451

Ray Bradburys " Fahrenheit 451", som kom ut 1953, är en gastkramande thriller om en framtid där böcker är förbjudna och staten kontrollerar människors liv och tankar in i minsta detalj.TV är det som styr människors liv och de är lyckliga för att de inte vet annat.
  I Fahrenheit 451 - titeln syfta på temperaturen när papperet tar eld - släcker inte brandmännen eldsvådor utan anlägger dem i hem där de statsfientliga böckerna påträffas. Bokens titel syftar på den temperatur där papper fattar eld.Guy Monyag, romanens huvudperson är brandman och han ifrågasätter aldrig det han gör. Inte förrän han träffar Clarisse...
   Fahrenheit 451 är en roman som kommit att prägla det moderna medvetandet på samma sätt som George Orwells 1984 eller Aldous Huxleys Du sköna nya värld. Den är också en alltid aktuell påminnelse om att det viktigaste för diktatorer är att kontrollera tänkandet. Därför är böcker så farliga...
   Så alla bokmalar, kom ihåg att ni är en liten del i en viktig motståndsrörelse.

Mycket att läsa

Senaste nummer av Vi läser dunsade ner i postlådan. Ett välmatat nummer med många intresanta artiklar. Stjärnförfattaren Sofi Oksanen intervjuas i Helsingfors av Karolina Ramqvist, och det är ett bra grepp att låta författare intervjua författare.
   Men, vad jag retar mig på okunskapen om Finland som finns i Sverige. Ramqvist skriver om "unga helsinkibor" och vet tydligen inte att det heter unga helsingforsare.Krux i kanten blir det också för påståendet om att nationalteatern var "centrakt i Finlands antikolonialiala självständighetsprojekt för 100 år sen". Inte är det många som håller med om att självständigheten 1917 drevs fram av antikoloniala stämningar.
   Mer nordisk kunskap skulle man önska sig av kulturskribenterna.
  Kul  är det att läsa årets boktips - och se hur åsikterna stämmer med mina egna.
  Skrämmande läsning är Anders Rydell som skriver om nazisternas framfart bland Europas bokskatter. Mycket läsning alltså, bara jag hinner...

Underbar sjöroman

Ni får ursäkta att det blir mycket marint just nu. Men idag har jag intervjuat danske författaren Carsten Jensen, som är på Ålandsbesök. Vi pratade mycket om hans stora sjöroman "Vi, de drunknade" som han gav ut 2006 och som är en global bästsäljare.
   Romanen handlar om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden Marstal på ön Aerö. Romanen är en bred episk berättelse om fyra generationer av sjömän. Det är en kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt "vi".
  Romanen börjar med Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Och så Knud Erik, som fostrats av Albert, och går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val.
  Har ni inte läst den här sjöskrönan är ni lyckliga som har en stor
läsupplevelse kvar.

Ensam på havet

 Ingen bok har fått så många att ge sig ut på haven som Joshua Slocums bok från 1899 "Ensam seglare jorden runt" - Sailing Alone Around the World. Hans skildring ger läsaren en frihetskänsla som är svår att motstå och nu har den getts ut i ny översättning av Ulf Gyllenhak med ett fylligt förord av Björn Larsson, som jag skrev om igår.
    På egen hand byggde Joshua Slocum om en 36 fots slupriggad fiskebåt vid namn Spray och den 24 april 1895 kunde han hissa segel i Boston, Massachusets. Drygt tre år senare återvände han till Newport. Då hade han seglat jorden runt, 74 000 km.
    Ensam seglare jorden runt har en särställning, men inte bara för att han var först ut. Det är inte heller främst för att han är en driven stilist, även om han skriver en stram prosa utan att någonsin ta till överord. Underfundig och underdriven är de adjektiv som bäst karakteriserar hans berättarröst. Humor har han, men av en diskret sort: "Men sköldpaddssteken var god. Jag hade inget att anmärka på kocken, och det var en regel under hela resan att kocken inte hade något att anmärka på mig. Aldrig har det funnits en så enig besättning", skriver han på ett ställe.
   Han är vidsynt och varken dömer eller fördömer aldrig dem han träffar på sin resa, inte ens de pirater som förföljde honom i Medelhavet eller infödingarna som var på jakt efter honom i Magellans sund. 
  I november 1909 avseglade han åter ensam med Spray från Vineyard Haven med kurs mot Sydamerika och floderna Orinoco och Amazonas. Det blev Slocums sista segling. Varken båt eller skeppare återfanns och nu seglar han på myternas hav.

Att erövra friheten

Man föds inte fri, man blir det, och det räcker inte med att önska sig att man är fri. Att vara fri är en ständig  erövring, som måste pågå ett helt liv. Att inte göra som alla andra, att inte följa modets nycker eller hycklande iklä sig uniform och att våga stå för sina åsikter är också frihetsval.
  Det är essensen i författaren Björn Larssons liv och i sin essäbok "Min frihet" berättar han högst personligt om sina olika val och hur han väljer friheten.
    Friheten är också klangbotten i alla hans romaner och den röda tråd som förenar alla hans romanpersoner, om det så är piraten Long John Silver, Inga Andersson eller gårdfarihandlaren i drömmar, sjökaptenen Marcel.Och om någon tycker att namnet Björn Larsson låter obekant så är det nog för att han tillbringar lite tid i Sverige. Han har undervisat i Paris och gjort långa seglatser, författaren hör inte till de rotfasta. I Europa har han tilldelats många litterära priser men inte i Sverige.
  I den här boken tränger Larsson här ännu djupare ner i sin livsfilosofi. Från barnet som inte sörjer sin fars död, till eleven som skolkar för att studera på egen hand, den unge mannen som väljer fängelset hellre än värnpliktens blinda lydnad, författaren som slits mellan önskan att leva och att skriva, genom de ständiga resorna mellan land och hav. Inte för att ge en förskönande bild av sig själv, utan för att delge läsaren vad livet har lärt honom på vägen.

Behovet av Austen

Det tycks finnas ett omättligt sug efter Jane Austens romaner, de kommer ständigt i nyöversättning. I veckan kom hennes sista roman "Persuation" - "Övertaling" på nytt på svenska i översättning av Maria Ekman.
   Det är en lite bitterljuv historia om Anne Elliott och kapten Frederick Wentworth, som möttes och förälskade sig när de var mycket unga, men skildes åt av beskäftiga släktingar. När de många år senare möts igen måste de ifrågasätta och övervinna de förutfattade meningar som en gång drev dem isär.
   Den handlar om kärlek och äktenskap, och är berättad med den humor, insikt och ironi man förväntar sig av Austen. Men liksom sin författare är hjältinnan mognare och tonen är mer allvarlig .Det är som om Austen på allvar börjat fundera på vad kärlek är egentligen. Hon var ju periodvis svårt sjuk när hon skrev romanen.

Intressant om Andersson

Varför ingår inte Dan Andersson i den svenska litteraturhistorien? Varför placeras han lite föraktfullt i genren folklig diktare och finnmarksskald?
  Det är frågor som  Göran Greider vrider och vänder på i den intressanta biografin "Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke" som kom ut 2008 - och gick ganska obemärkt förbi då. Det har man svårt att förstå när man läser boken.

Den börjar den  femtonde september 1920. Vid femtiden på eftermiddagen steg Dan Andersson av tåget i Stockholm Han uppsökte Torsten Fogelqvist på DN:s kulturredaktion och lämnade sedan sitt bagage på hotell Hellman. Senare på kvällen besökte Berns salonger med några vänner och återkom vid halvtvåtiden på natten till hotellet, rätt så berusad. Dagen därpå hittas han död av cyanväteförgiftning på sitt rum.
   Utifrån en redogörelse för Dan Anderssons sista dag i livet och den följande polisutredningen berättar Greider genom återblickar om hans täta band till Stockholm, om den dramatiska kärlekshistorien med östermalmsflickan Märta Larsson och de vänner han umgicks med i huvudstaden. Dan Anderssons liv och verk speglas i varandra och en delvis annorlunda bild växer fram. Man får se hans djupa klyvnad mellan stad och land, mellan det svenska och det finska och får insikter i hans känsla av hemlöshet och ständig längtan. I Greiders bok blir Dan Andersson på en och samma gång en röst i vårt eget nu och ett eko från det länge sen förflutna.