Det är frågor som Göran Greider vrider och vänder på i den intressanta biografin "Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke" som kom ut 2008 - och gick ganska obemärkt förbi då. Det har man svårt att förstå när man läser boken.
Den börjar den femtonde september 1920. Vid femtiden på eftermiddagen steg Dan Andersson av tåget i Stockholm Han uppsökte Torsten Fogelqvist på DN:s kulturredaktion och lämnade sedan sitt bagage på hotell Hellman. Senare på kvällen besökte Berns salonger med några vänner och återkom vid halvtvåtiden på natten till hotellet, rätt så berusad. Dagen därpå hittas han död av cyanväteförgiftning på sitt rum.
Utifrån en redogörelse för Dan Anderssons sista dag i livet och den följande polisutredningen berättar Greider genom återblickar om hans täta band till Stockholm, om den dramatiska kärlekshistorien med östermalmsflickan Märta Larsson och de vänner han umgicks med i huvudstaden. Dan Anderssons liv och verk speglas i varandra och en delvis annorlunda bild växer fram. Man får se hans djupa klyvnad mellan stad och land, mellan det svenska och det finska och får insikter i hans känsla av hemlöshet och ständig längtan. I Greiders bok blir Dan Andersson på en och samma gång en röst i vårt eget nu och ett eko från det länge sen förflutna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar