
"Främlingsleguanen" kan ses som en skälmroman om hur det är att vara helt ensam i världen och om det vakuum som bildas när sorgens orsak har hunnit driva för långt bort.
Några månader har gått sedan barnet sade upp sig från dagis. Inga formulär fanns att fylla i, det var bara att öppna grinden och gå hem. Personalen har inte vidtagit åtgärder. Femåringens upphovsmän är spårlöst försvunna, alla rum i lägenheten tillhör barnet nu.
Här och var finns pengar gömda, och chokladkex är mättande. Ledsagad av sin leguan ger sig barnet ut på upptäcktsfärd bland höghusen och människorna i en kranskommun...
I botten på absuriditeten finns ett allvar. Kanske det handlar om hur det är att vara barn till föräldrar som inte växer upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar