Ensam på havet

 Ingen bok har fått så många att ge sig ut på haven som Joshua Slocums bok från 1899 "Ensam seglare jorden runt" - Sailing Alone Around the World. Hans skildring ger läsaren en frihetskänsla som är svår att motstå och nu har den getts ut i ny översättning av Ulf Gyllenhak med ett fylligt förord av Björn Larsson, som jag skrev om igår.
    På egen hand byggde Joshua Slocum om en 36 fots slupriggad fiskebåt vid namn Spray och den 24 april 1895 kunde han hissa segel i Boston, Massachusets. Drygt tre år senare återvände han till Newport. Då hade han seglat jorden runt, 74 000 km.
    Ensam seglare jorden runt har en särställning, men inte bara för att han var först ut. Det är inte heller främst för att han är en driven stilist, även om han skriver en stram prosa utan att någonsin ta till överord. Underfundig och underdriven är de adjektiv som bäst karakteriserar hans berättarröst. Humor har han, men av en diskret sort: "Men sköldpaddssteken var god. Jag hade inget att anmärka på kocken, och det var en regel under hela resan att kocken inte hade något att anmärka på mig. Aldrig har det funnits en så enig besättning", skriver han på ett ställe.
   Han är vidsynt och varken dömer eller fördömer aldrig dem han träffar på sin resa, inte ens de pirater som förföljde honom i Medelhavet eller infödingarna som var på jakt efter honom i Magellans sund. 
  I november 1909 avseglade han åter ensam med Spray från Vineyard Haven med kurs mot Sydamerika och floderna Orinoco och Amazonas. Det blev Slocums sista segling. Varken båt eller skeppare återfanns och nu seglar han på myternas hav.